Efter att häromdagen har passerat 10.000 unika besökare känner jag mig nästan lite tom inombords. Jag har ju nått det mål jag satte upp för lite drygt 3 månader sedan började blogga hysteriskt. Nåväl, jag får väl sträva mot 6-siffrigt innan nyår... det är ju en utmaning som heter duga.
Sitter på kammaren och jäser efter att tryckt i mig en rejäl portion potatisgratäng med lövbiff, smaskens. Vitlökssmaken ger sig till känna i gomen vid varje andetag, är det inte en underbar smak så säg. Efter att ha ögnat igenom SvD och DN vill jag kommentera tvenne nyheter, den kommande vårdkonflikten och Moderatkvinnornas förslag om att få ersättning för att ta hand om sina skröpliga föräldrar vid sjukdom.
Vårdkonflikten då. Ja, man blir ju matt ibland. "Måste man byta kön för att få högre lön?" säger en uppretad sjuksköterska. Nä, men jobb kanske... Vi män i vården lider också av en låg lön. Vi "manliga" undersköterskor fick en mindre löneökning än våra "kvinnliga" kollegor eftersom man i avtalet hade fastslagit denna kollektiva särbehandling, och i mina ögon kränkande bonus för dem utan Petter Niklas... Problemet med de låga lönerna i sjukvårdssektorn beror enligt mig på att denna kvinnodominerade sektor är så förbannat trångsynt. Man gapar och skriker om högre lön, men skulle skrika lika mycket om skatteökningar åt upp påslaget.
Vår lön betalas med skattepengar, och vi kan inte brandskatta Svensson längre. Dessutom är man hänvisad till praktiskt taget två arbetsgivare, Kommunen och Landstinget. Dessa gör allt för att bromsa löneutvecklingen, till och med genom kartellbildning mellan sjukhusen. Fler utförare i vården leder ofrånkomligt till en större möjlighet att som arbetstagare spela ut olika arbetsgivares lönebud mot varandra. Samma människor som gapar och skriker nu, skriker också som spädgrisar när förslag på en större mångfald i vården förs fram. Därmed inte sagt att jag inte unnar sjuksköterskorna högre lön, det gör jag. Men jag är inte villig att betala mer i skatt av min låga undersköterskelön för det... Effektivisera, av-byråkratisera, stimulera och reformera !
Om man då tittar på klientelet som vi vården tar hand, så föreslår nu Moderatkvinnorna att man skall ha möjlighet att få ersättning för att ta hand om sina föräldrar när dessa börjar bli till åren komna. Jag kommer absolut inte nyttja detta bidrag, in på hemmet med mor och far och släng bort nyckeln! Cynisk, jag? Nä... men dom är ju socialister. Dom vill ju att det alltid så insiktsfulla "samhället" skall ta hand om dom från vaggan till kistan.
Självklart skämtar jag med dessa rader, men är det inte så Sosse-Sverige skall fungera? Kom inte och säg att Du vet vad som är bäst för din dementa mamma, eller Alzheimersjuka pappa, det vet politikerna i äldre- och omsorgsnämnden och tjänstemännen i kommunhuset mycket bättre än Du.
Förslaget som sådant är bra, men borde det inte vara naturligt att man ställer upp när det krisar? Kolla i andra kulturer, där finns man ju nära varandra när ohälsan slår till utan det minsta krav på ersättning från staten. I Sverige har vi ju dessvärre en annan syn, som ett resultat av den politik som förts alltsedan andra världskrigets slut, som innebär att vi har våra gamla på instution, hälsar på en gång per kvartal och är nöjda så länge vi ingenting hör från den patientansvariga sjuksköterskan. Min något generaliserande bild är självklart orättvis mot alla de som bryr, de finns de med, men dessa cyniska tankar är ett resultat av 20 års slit på ett av Stockholms sjukhus...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar