Själv har jag aldrig varit tveksam till att vår statsminister skulle ta upp frågan om de närmast icke-existerande mänskliga rättigheterna i Kina under sitt besök i samma land. Det här med frihet ligger nämligen oss moderater och andra allianspartier varmt om hjärtat...
Mona trodde tydligen att hon skulle vinna politiska poäng genom att kalkera Amnestys redan överlämnade lista över de fall som borde tas upp av Reinfeldt. Själv tycker jag bara att kvinnan späder på sin patetisk-faktor ytterligare... Och vad skall Mona säga nu, skall hon berömma Reinfeldt eller kommer hon gapa om OS-bojkott? Amnesty har gått ut och sagt "Utmärkt!", det räcker bra för mig. Att sedan Reinfeldt plussade på med ytterligare 9 namn som upplevs som trängande är också ett bra besked till de som tvivlat på förmågan hos regeringen att stå upp för alla frihetstörstande. Mona kopierade Amnesty, Fredrik sökte flera fall att ta upp... vem vinner trovärdighetskampen?
Dessutom tycker jag att det är bra att statsministern tar upp miljöförstöringen med Kinas ledare, för hur mycket vi svenskar och européer än engagerar oss i miljöfrågan så måste vi få med Kina, Indien och USA om vi skall kunna vända den negativa utvecklingen. Utvecklingen i Kina är livsviktig för världen, både vad avser miljö och demokrati, vi måste få Kina att inse sitt ansvar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar