PARTIPISKOR OCH DEN FRIA VILJAN

Bara för att man står trygg i sin ideologi, har sympati för det parti man är medlem i så innebär väl inte det att man alltid skall stå tillbaka i en fråga där man inte på något sätt kan förlika sig med partilinjen. Nyss invald som ersättare i kommunfullmäktige i Sundbyberg så har jag inte, och kommer med största sannolikhet inte behöva resonera med mig själv... Detta då frågor om den personliga friheten i ett större perspektiv eller försvarets vara eller inte vara inte kommer upp till votering eller diskussion i just det forumet.

Just där anser jag att jag har svårt att förlika mig med den omstöpning som moderaterna har gått igenom. Inte för att jag är motståndare till förändring, man måste ju förnya sig för att följa sin tid. Men och detta men är viktigt, om man sviker i våra tidigare kärnfrågor som försvaret och den personliga integriteten, friheten så är vi ute på en mycket tunn is. Trots allt tycker jag att man verkar bättre för att förändra det man inte är nöjd med inom en grupp istället för att fly till något annat och sämre...

Vad som gör mig beklämd är att vi sägs ha ett personvalssystem men när det kommer till kritan så betyder inte den personliga åsikten ett smack. Genom påtryckningar och något som är att likna vid utpressning så uppmanas man att svika sina ideal och värderingar. Allt för partipiskan... Ett personvalssystem som inget betyder, som är genomskinligt i sitt förakt för vad väljarna valt och som bara cementerar politikerföraktet är ingenting att ha i mina ögon. Varför skall väljarna bemöda sig med att gå igenom vilka enskilda kandidater driver, vilka hjärtefrågor man har när resultatet ändå bara blir att man följer partipiskan?

Vad Reinfeldt tyckte i frågan för 11 år sedan kan man läsa i en välskriven artikel i dagens SvD, ”Ingen partiledning kan sätta sig på en genuint personvald kandidat som har ett stort folkligt stöd”. I bland förändras man långsamt men i helt fel riktning...

På bilden ovan har vi i Sundbyberg besök av Karl Sigfrid under vårkampanjen, en hyvens karl den där Solnabon...