SÅ BRA MEN ÄNDÅ SÅ OROANDE

I går vann Malena Ernman med "La Voix"- franska för rösten, nu på morgonen verkar det som om vi Moderater har vunnit rätt många röster. Det känns ju helt underbart om man rent egoistiskt tittar på den Moderata stapeln och ser att vi snart är ikapp en socialdemokrati med ett inre kaos, med en ihålig floskel-retorik i dessa kristider som uppenbarligen inte biter på väljarna utan snarare ger oss Moderater vind i seglen. För hur mycket osakligheter och dumheter som kommer från Mona, Ibbe och Östros så är det ändå så att väljarna tycks se att vi moderater klarar av att styra landet, i allians med våra tre vänner utan allt för mycket gruff...

Men inget är ju så bra att det inte kan bli bättre, och just KD:s ständiga balanserande runt 4%-spärren är en källa till oro, liksom Folkpartiets kräftgång på alldeles för låga nivåer. Eftersom Jan Björklund uppenbarligen fått regeringen på en lite bättre kurs när det gäller försvaret så unnar jag ju faktiskt våra liberala vänner mer stöd i väljarleden. Och så unnar jag ju det Mauderna Centern mer röster för deras tillnyktring i kärnkraftsfrågan, medan jag unnar KD röster för att de skall komma över 4%... Just KD måste hitta någon ny profilfråga som biter sig fast i folks medvetande för att börja hämta röster vänsterifrån. Men vilken?

Det har talats om att skapa en gemensam allianslista inför valet 2010, en lista i fyra olika utföranden men som garanterar att vi inte skall behöva oroa oss för att något partis röster skall ses som bortkastade. En tanke jag gillar och som ytterligare befäster vår Allians som ett alternativ som vinner tillsammans och, Gud förbjude, förlorar tillsammans...

För socialdemokratin är situationen trots ett rätt litet tapp denna gång prekär. Uppenbarligen hade väljarna som mest för partiet när man var tysta som musslor, ingenting ville och ingenting sade medan man nu lämnar en opposition där politiken formulerats och ett lagbygge formerats. Det brukar ju vara lätt att vara i opposition när världsläget är i ekonomiskt fritt fall, när arbetslösheten stiger. Men folk ser igenom en tramsande Mona, folk förstår att det inte är Mauds fel att SAAB varslar sina anställda eller att det är Anders Borgs fel att siffrorna i statsbudgeten inte längre visar plus.

Ett sundhetstecken är att Svensson förstått att vi i Sverige inte är en skyddad frizon där vi kan skapa oss vår egen lilla drömvärld medan runt omkring rasar ihop. Det gäller att skapa förutsättningar för ett Sverige som ligger i ytterfil den dagen det vänder, som tar för sig och bygger den nya välfärden. Vilka som gör det bäst är det valet 2010 kommer handla om, och jag ser med hopp framemot den valrörelse där alternativen aldrigt har varit tydligare...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, AB, Din Ledamot