2009/08/16

DET FASANSFULLA FRIA VALET...


Det krävdes en upplysande artikel i den alltid så sanningssägande tidningen DN för att min lilla polett skulle trilla ner när det gäller det röda lagets avvisande hållning till varje enskild människas rätt att leva med valfriheten som följeslagare. Nu visar det ju sig uppenbarligen att den fördärvliga valfriheten skapar psykiskt instabila skolledare och elever som är obeslutsamma, missledda och förvirrade.

För när eleven och föräldrarna sätter sig ner och tittar över det framtida skolvalet, vilken skola som den vetgirige och väluppfostrade svenska skolungdomen skall förkovra sig i - ja då sätter man sig över de normer som socialdemokratin skapat och byggt upp under sitt närmast oavbrutna maktinnehav under i princip hela 1900-talet. Enligt sossenormen skulle eleven gå till den skola som låg närmast bostaden, alldeles oavsett om den var bra eller dålig - bara skolan var statlig eller som senare kommunal. Valfrihet i skola, barnomsorg, äldrevård och andra välfärdstjänster fanns inte, ty enbart politikern och den av politikern hunsade tjänstemannen i kommunhuset visste vad som passade bäst för alla barn inom Svea Rikes gränser. Alla skulle med, stöpta i samma form och där varje individs unika förmågor eller behov hyvlades bort med en ideologisk rubank .

Och för alla oss som tidigare trott att valfriheten är något som ger tryggare elever, en bättre skola där konkurrensen mellan olika kommunala skolor och friskolor gynnar eleven så kommer nyheterna om den stress som uppkommer i själva valsituationen som en obehaglig överraskning. För visst måste det väl vara så att allt blir så mycket bättre och tryggare när rektorn under flera år i förväg kan planera framtiden med ett klubbat elevunderlag alldeles oavsett om skolan visar bra resultat eller inte. Och visst måste det vara skönt för en elev att slippa grubbla över var hon eller han utvecklas bäst och lär sig mest, och istället lägga de tunga besluten hos någon allsmäktig fritidspolitiker...

Mellanmjölken land hette det visst, Sverige. Ett land där alla anses oförmögna att förstå sitt eget bästa och där det enda som kan läggas ut på entreprenad är beslutsfattandet i hemmen.

Självklart raljerar jag ovan, för i min värld så skall man se till att engagera i sitt eget och sina barns liv. Gemensamt så sätter man sig ner och pratar igenom framtiden, vad man strävar efter och hur man bäst når dit. Efter detta så väljer man det som passar, friskola eller kommunal skola - valet är fritt. Jag vill se ett Sverige där man genom eget engagemang skapar människor som visar sig kapabla att fatta självständiga beslut, som klarar att välja det som passar oss bäst, människor som kritiskt granskar politikernas enhetslösningar och som sätter den personliga friheten högst. Jag vill se ett Sverige där barnen väljer sin skola, där föräldrarna väljer hur de vill använda sin föräldraförsäkring och där pensionären får välja vilken boendeform eller hemtjänst som skall stå för "markservicen" på ålderns höst.

Samhällets och politikernas uppgift är att se till att alla de som i välfärdens namn utbildar våra barn, tar hand om våra svaga och gamla och ägnar sig åt det som är välfärdens kärna också tar sin uppgift på största allvar och sköter sina åtaganden Att ställa krav är att bry sig, det är det som sosseriet aldrig har förstått - det kravlösa och viljelösa Sverige är deras bild av Nirvana.

Själv ser jag hellre att någon rektor eller skolledare går omkring och är frustrerad över att framtiden är svårplanerad än att man återgår till den tid då den enskilda eleven inte kunde påverka sitt skolval. Jag ser hellre att en hemtjänstentreprenör sliter sitt hår i förtvivlan när åldringarna flyr genom det fria valet på grund av att man inte sköter sitt jobb än att monopollösningarna återigen dammas av...

Länk: DN

2 kommentarer:

Daniel sa...

Uj vad den där bilden tjicklade dödskönt i kistan ;)
/Halldin

Hansa sa...

Mycket bra skrivet.