Oftast när jag betraktar olika terroristgrupperingar så är det med ett illa dolt förakt i blicken. Så har det alltid varit när det har handlat om den baskiska grupperingen ETA, fram till denna dag det vill säga.
Uppenbarligen är det så att dessa annars så vanvettiga terrorister har haft den goda smaken att inleda en bombkampanj på den soliga turistön Mallorca enbart för att hålla det svenska blåsta bombnedslaget Linda Rosing och hennes uppenbart lika bombade fästman på deras hotell under deras förlovningsresa. Det som i media kan beskrivas som en utstuderad och vidrig terrorkampanj är i själva verket en plan från ETA för att skona alla turister och befolkningen på Mallorca från Linda Rosing, hennes genom plastikkirurgi vanställda kropp och det allt annat än moraliskt korrekta levernet som hon brukar associeras med. I förlängningen kan bomberna eventuellt ses som en inblandning i den svenska inrikespolitiken med en tydlig markering mot det Unika Partiets ledare att hålla sig i det silikonutspända skinnet...
ETA må vara ett gäng vidriga mördare men här är kan det väl så att ändamålet helgar medlen. Innan det framkom att man genom några bomber, som är betydligt mindre än Rosings egna, fått samma Rosing att hamna i en ofrivillig husarrest så var folk upprörda, flygplatsen stängdes och massor av oskyldiga svenskar blev strandsatta på flygplatsens terminal. Orsaken till att ETA återigen tar till våld var höljt i dunkel, och förklaringen kom ju inte förrän i dagens Aftonbladet. För i Linda Rosings och den svenska kvällspressens värld cirklar ju allt som händer i världen kring Lina Rosing och hennes liv på löpsedlarna.
Just den här vulgära mediakåtheten och egocentreringen retar mig, och bevisligen så många fler. I busskön idag överhörde jag två tjejer som spydde rejält med galla över Rosing. När jag retar upp mig så blir jag bitter och elak, och när jag blir bitter och elak så skriver jag bittra och elaka blogginlägg - vilket jag självklart borde hålla mig för god för.
Men det finns två personer som retar upp mig något enormt och får mig bitter, och det är just Rosing samt den lissmande fjanten Ernst Kirschsteiger. Medan Rosing förstör tillvaron för alla begåvade blondiner och hela feminist-etablissemanget så är Ernst en mänsklig variant av cyanid för manligheten och den mest insmickrande och självgoda varelse som tryckt in sig i våra TV-apparater. Allt Ernst gör är bara bäst, steker han aborre så blir den godast i världen trots att varje riktig man ser att Per Morberg är den manliga förebild man vill se i köket. Målar Ernst ett rum så blir det bara så underbart och mysigt som Ernst kan åstadkomma. Men Ernst är iallafall kreativ och får media för något han tror sig vara bra på, medan Rosing har fått spaltmeter efter spaltmeter i pressen för att hon kopulerat i direktsändning och bytt pojkvänner som andra kvinns byter trosor.
Men nu sitter hon där, gravid, nyförlovad och rädd på Mallorca och vågar inte lämna sitt hotellrum för några bombers skull. Tänk vilken tur att media högg på den här nyheten så att hon inte skulle glömmas bort...
1 kommentar:
Ha ha ha ha! Ditt skrivande rockar min värld!
Skicka en kommentar