Det är ju mycket snack om att man i tider av ekonomisk kris och lågkonjunktur bör prioritera det som nu kommit att bli "Välfärdens Kärna" före politiskt ögongodis, före satsningar på kulturella elitprojekt och en våldsam utbyggnad av idrottshallar och bollplaner. Självklart instämmer jag i detta resonemang, men när man gång efter annan glömmer bort att inkludera räddningstjänsten och ambulanssjukvården i det som är "Välfärdens Kärna", ja då är man ute på hal is.
Igår började det brinna på ett kryssningsfartyg i Frihamnen, 1.600 personer var ombord. Fartyget låg förtöjt i Stockholms hamn när detta hände, och det var väl tur i oturen för en räddningsinsats från landsidan är alltid så mycket lättare att kraftsamla kring än om man hade legat på Ålands Hav. Men trots att det brinnande fartyget låg i centrala Stockholm så dröjde det mer än en timme innan en brandbåt fanns på plats, och den hade ryckt ut från metropolen Åkersberga. I Stockholms stad finns inte längre någon brandbåt, den har dragits in på grund av besparingar - och så var det med min illusion om att räddningstjänsten borde ingå i "Välfärdens Kärna"...
Stockholm med rikets näst största hamn saknar alltså en brandbåt och som om inte det vore illa nog så har man börjat använda osthyveln för att reducera de redan små utryckningsstyrkorna som finns på Stockholms brandstationer. Idag krävs det nästan alltid att en annan station kommer den utlarmade till hjälp alldeles oavsett om det handlar om en trafikolycka, en lägenhetsbrand eller bara en torrkokning. Det en brandstation klarade själv förut krävs det idag två stationer för att bemästra, och vi får en oönskad domino-effekt i staden och länet där det vid en brand i en stadsdel eller kommun blir stora hål i beredskapen på andra håll.
Nåväl, så länge allt är normalt så fungerar väl räddningstjänsten dugligt och det är ju den svenska standardmallen när det gäller allt som har med medborgarnas trygghet att göra. Försvaret fungerar bra så länge vi inte skulle behöva använda det, räddningstjänst och ambulanssjukvården kan hantera vardagens vedermöder, men den dagen så något stort händer så sitter vi där med en skriande resursbrist och detsamma gäller väl också polisen.
När en handfull matvarubutiker i Södertälje hade brandbomber gömda i chipshyllorna i vintras så tömdes länet på allt vad räddningstjänst hette. Länets resurser förslog inte långt, och då handlade det ändå inte om att hantera en masskadesituation utan enbart om att släcka butiker. Resurserna räckte inte och räddningsstyrkor från såväl Nyköping som Uppsala krävdes för att hantera situationen. Hade det denna natt även börjat brinna i någon villa eller lägenhet i länet så hade väntan på hjälp blivit olidligt lång och slutresultatet hade varit en ruin som pyrde vackert i den kalla vinternatten.
Självklart kan man inte dimensionera räddningstjänsten efter det värsta tänkbara scenariot, då skulle vi ju behöva skatta ihjäl den redan överbeskattade Svensson, men när man som nu skär i en organisation som redan är alldeles för liten och sårbar och som med internationella jämförelser borde få Stockholms politiker att skämmas så är man fel ute. Stockholms län växer med ungefär en svensk medelstor stad per år, men när det gäller räddningstjänst eller ambulansresurser så händer det inget positivt. Det är snarare så att ju fler människor som rör sig i Stockholm, ju fler möjligheter det finns för större olyckor och annat elände desto mer vill man skära i det som är den yttersta tryggheten för befolkningen - möjligheten att få samhällets hjälp när något går åt fanders.
Ett tänkbart scenario om hur det skulle kunna se ut om lite drygt en vecka när löningshelgen står för dörren:
"Familjen grillar på sin uteplats på villan ute i Kungsängen. Det är löningshelg och stökigt inne i huvudstaden, denna den sista soliga helgen om man får tro den där exhibitionistiska jättenorskan på TV4. Folk super och slåss i varje park i stan, ambulanserna far som skottspolingar mellan misshandelsfall och akutmottagningar. Allteftersom resurserna tunnas ut i innerstaden så tunnas även beredskapen ut i ytterområdena. Ambulansen i Bro, A965, är till exempel på jobb nere i Stockholms nordvästra förorter och fastnar sedan i en orgie av arbete i stan.
Pappa Kurt tappar fokus på grillen som antänder fasaden på huset. Självklart får pappa Kurt panik när ungarna börjar skrika och hans fru svimmar av när lågorna når hennes blomlådor. Kurt börjar svära och försöker släcka elden med sin stora grogg, men resultatet blir något annat - Kurts familj behöver hjälp. Kurts granne hör kalabaliken och springer över den gedigna häcken med enbuskar som separerar de två husen. Grannen ser att brandkåren behövs här, för Kurt har ingen kontroll på läget och elden tar sig snabbt efter en 12:a hemkört med Red Bull. Grannen slår snabbt 112 på sin mobil men möts av en automatisk telefonsvarare om att det är många som ringer just nu... Efter knappt 30 sekunder svarar SOS och larmkedjan kan sättas igång. Vid det här laget brinner Kurts armar och han får kasta sig i barnens Toys R Us-pool.
Jaha, säger räddningscentralen med en suck när de genom medlyssning får höra adressen. Jaha, det var ju mindre kul det här... För knappt två timmar sedan så var det en skoltrött unge som tände på sin skola i Sollentuna och om man åker från centrala Stockholm mot Arlanda så är det en gigantisk rökplym man ser stiga upp över Sollentuna. Skolbranden har tagit sig något enormt, och man har dragit resurser från hela norra Stockholm till brandplatsen. Självklart finns brandstationerna från Sollentuna, Upplands-Väsby och Solna på plats men det förslog inte långt eftersom man skurit ner utryckningsstyrkan på varje brandstation i länet. Sålunda krävs det att man även kallar in Järfälla, Upplands-Bro, Täby, Kista, Österåker och Östermalm till den flammande skolan. Kvar som beredskap finns Märsta, Vallentuna och Vällingby- och det blir Vällingby som larmas till Kurts brinnande villa... Det kommer ta Vällingbys två brandbilar och 7 brandmän cirka 20 minuter att komma fram, och frågan är vad de kommer fram till?
Självklart så frågar man SOS i Uppsala om man kan få rökdykarförstärkning från Bålsta, men det går inte eftersom det samtidigt brinner i en skrotbil uppe vid Skokloster. Uppbackningen kommer sålunda från Enköping - 30 minuter bort.
Kurt är brännskadad, frugan avsvimmad och barnen i chock över att se sitt XBox slukas av fågel Fenix. Alltså försöker den stackars ambulansdirigenten på SOS i Stockholm trolla med knäna och hitta minst två ambulanser att skicka till Kungsängen. Två ambulanser frå dumpa sina patienter på St Göran respektive Karolinska och omedelbart styra kosan mot Kurts brinnande hus. Första ambulans på plats är framme efter knappt 22 minuter. Helikoptern? Nope, lokala dimmbankar över Värmdö."
Slutresultatet blir en nedbrunnen villa och två skadade, och en bidragande orsak till att Kourt med familj fick vänta var att man på brandstation efter brandstation skurit i personalen. Nedskärningarna ledde till att långt fler styrkor behövde skickas till den påtända skolan än vad som hade behövts om varje station haft en acceptabel bemanning. Att skära i folks säkerhet är att spela rysk roulette, för förr eller senare kommer vi till den där hemska katastrofen då varje hand i räddningskläder är oumbärlig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar