De sista minuterna återstår av onsdagen den 5 augusti, och jag skäms som en hund. Denna soliga dag har nämligen en ytterst fin och sympatisk person haft sin namnsdag, och detta utan att jag ens yttrat ett litet grattis. Med detta inlägg försöker jag gottgöra detta förbiseende...Personen i fråga är vår politiska sekreterare i Sundbyberg, kopian av Peter Griffin från "Family Guy" och den hysteriskt lokalpatriotiska skåningen som sökt asyl i Västra Aros - Ulrik Rydén. Grattis på namnsdagen, älskade partivän och broder, och fölåt för att just Du får läsa detta dagen efter din namnsdag.
Det var en gång när vår moderata politiske sekreterare hette Hannes Holmér, en ung och gänglig man som hade den extremt dåliga smaken att hålla på Djyrgården i fotboll. Hannes var tilltalande på många sätt bortsett från just den aspekten att han inte förstod sig på fotboll. Den dagen då nyheten kom att Hannes skulle byta arbetsplats och flytta sin laptop till Hantverkargatan istället för den stalinistiska tegelbyggnaden i Rissne blev jag orolig. Inte nog med att den oskyldiga, naiva och på alla sätt genomsympatiska Hannes skulle in i ett landstingshus där bildsköna landstingsråd som Elmsäter-Svärd och allas vår Filippa beblandades med skalliga homos, han skulle dit helt värnlös allas vår lille Hannes.
Min ångest var stor, och det fanns faktiskt tankar på att just jag, själva sinnesbilden av vett, sans och moderata normer skulle ta mig an uppdraget att stötta oppositionsrådet Grufman. På något sätt hade jag förträngt att ett av anställningskriterierna för en PolSek i Sumpan var att det över den näst sista bokstaven i efternamnet skulle finnas en accent, och jag kunde inte få Skattemyndigheten att byta mitt efternamn från Antonsson till Antonssón inom en rimlig tid. Man hittade en Rydén, en Ulrik Rydén.
Första gången jag träffade Ulrik hade jag svårt att tolka den skånska dialekten. De lågt sittande jeansen, i kombination med ett par ännu lägre sittande kalsonger fick mig dock att inse att vår nye PolSek hade vissa drag som var av den exhibitionistiska arten. Efterhand lärde jag mig förstå rotvälskan, och se alla Ulriks fördelar och i dag saknar jag inte Hannes det minsta. Jag njuter av att ha en tjänsteman i Kommunhuset som hånar mig för min kroniska tillvaro i ett ofrivilligt celibat, som försöker censurera mina bloggar och som gång på gång sparkar på den klumpformade fritidspolitikern från Lilla Alby som består av 98 kilogram ister och som faktiskt försöker nå ut politiskt.
På väg hem efter några öl, nachos och trevligt sällskap så vibrerade det till i min mobil. Jag flackade med blicken, trevade nervöst efter mobilen i fickan i hopp om att det var vår KSO som äntligen gett efter för sin känslor och såg fullmånen lysa över Sundbybergs tinnar och torn. Nej, det var inte den underbara kommunstyrelseorföranden, alls icke - det var Ulrik Rydén som hade den stora ynnesten att till mig skicka ett recept på ett smaskigt bakverk.
Fredagsbananpaj. En paj som lockar till njutning, som får mina läppar att fuktas och som ger mig hopp om att denna natt slippa använda ABC:s sändning 22:15 från igår och SVT Play som min enda njutning. Fredagsbananpaj, det var receptet som den gode, unge Herr Rydén förgyllde min onsdagskväll med. Jag hade tänkt att publicera receptet på bloggen, men eftersom Ulrik Rydén har upphovsrättsskyddat sin kreation så kommer detta naturligtvis inte att ske. Jag är dock såpass fräck att jag för en donation på 10 kronor till Tokmoderatens Personvalskampanjsfond kan översända receptet per e-mail till intresserade. Skicka ett mail till fredrik.antonsson@moderat.se så kommer en kopia på Ulriks recept. Jag har inte hunnit provbaka ännu, men bara innehållsförteckningen lovar mycket gott.
Grattis på namnsdagen Ulrik! Ett fyrfaldigt leve såhär mitt i natten under fullmånens sken, leve Ulrik, leve han...!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar