VALRÖRELSEN BÖRJAR... NU!

I Sundbyberg där jag bor, så har vi ett fantastiskt kommunalråd på många sätt. Kommunalrådet lyssnar till namnet Helene Hellmark-Knutsson och brukar med en obehaglig regelbundenhet dyka upp i mina drömmar på olika sätt. Helene är lika vacker som den röda ros som symboliserar det parti hon företräder, hon har ögon som man utan problem kan drunkna i alldeles oavsett simkunskaper och när hon lägger sig till med sitt avväpnande leende så blir man lika hänförd som Ernst Kirchsteiger inför ett fallfärdigt ruckel i någon urskog.

Men Helene har inte bara positiva sidor, ibland så verkar verklighet, vett och sans inte ligga för min drömkvinna. Idag så har Helene eller någon sosse-hejduk i hennes omgivning skrivit ett blogginlägg som med sin plumphet får mig att starta valrörelsen redan nu. Ämnet är äldreomsorgen, knappast en fråga där vi i Sundbyberg kan vara stolta. Snarare bör det vara tvärtom, eftersom Socialstyrelsen fastslagit att just Sundbybergs stad har den sämsta äldreomsorgen i hela det avlånga konungariket.

Idag skyller Helene allt elände på en Allians som väljarna röstade fram i september 2006 och som kuppades bort från makten av två illusoriska moderater som hux-flux blev sossar efter ett knappt halvår vid makten. Ungefär 6 månader av styrande fick vi moderater tillsammans med våra älskade vänner i Fp, Kd och C - och enligt Helene så ruinerade vi en välfungerande omsorg på dessa 6 månader. Kan det verkligen ha varit så, eller är det så enkelt att Helene försöker skylla över alla misslyckanden på några tappra som faktiskt försökte vända den skuta som under Helenes ledning hade varit på väg rakt emot monstervågorna?

Innan väljarna i valet 2006 valde Alliansen i Sundbyberg så hade Socialdemokraterna styrt i den röda staden i hela 87 år, oavbrutet. Sundbyberg var en stad där ledningen tappat sina visioner, där maktfullkomligheten gått till överdrift och där apatin i staden växte för varje dag. Äldreomsorgen var eftersatt, trots att Sundbybergs innevånare betalade avsevärt mycket mer i skatt än sina grannar i Solna och Stockholm. Samma sak med skolan, där resultaten sjönk för varje termin - och detta trots ett grandiöst skatteuttag. Tog man en tur till äldreboendet Lötsjögården så undrade man ifall man var i Sundbyberg år 2005 eller i någon av Minsks betongförorter 20 år tidigare.

I sossarnas Sundbyberg hade små, välfungerande äldreboenden slaktats av rent ideologiska skäl till förmån för stordrift, monopol och personalreduceringar. Lötsjögården var kommunalt och hade kroniskt låga betyg när man undersökte vårdtagarnas trivsel, och samma sak med de två tredjedelar av Ekbacken som också drevs av staden. En ljusglimt var den sista tredjedelen av Ekbacken som drevs av en privat aktör, där betygen genomgående var högre och där tydligheten mellan olika alternativ inte kunde negligeras. Vad gör man då när man tar över? Jo, man tittar på ljuspunkterna och försöker vända en negativ spiral genom nya utförare, nya visioner och en ny helhetssyn där man återför makten över den gamles liv till just den gamle, dennes anhöriga och bort från klåfingriga sossepolitiker som anser sig veta bättre än de medborgare de är satta att styra över...

Det handlar inte så mycket om ideologi, jag kan faktiskt vara skeptisk till att knoppa av verksamheter som bevisligen fungerar bra och där såväl personal som brukare/elever trivs. Men så var inte fallet i Sundbybergs äldreomsorg när Alliansen tog över. Att fortsätta i samma inkörda och missriktade hjulspår som det tidigare sosse-styret hade kört på hade varit på gränsen till kriminellt mot de väljare som röstade för förändring, för större personlig frihet och en utökad valfrihet.

Men Helene skyller allt elände på Alliansen och får det att låta som om allt gott i vår stad har klurats ut i hennes vänsterskruvade hjärna... Men folk ser igenom detta Helene, folk är inte korkade. Den dagen Helene och hennes sossar kan erkänna sina fel och brister, den dagen kan man möjligtvis börja ta deras ord på allvar. Att påstå att man efter 87 år av oavbrutet maktinnehav och efter att ha varit utanför styrandet ett knappt halvår är totalt oskyldig till de brister som finns i vår stad är hårresande.

Eller kan det vara så att Helene precis som jag lever i någon parallell verklighet där hon själv ser sig som Supergirl, oppositionsrådet Carl Grufman en isblå variant av Lex Luthor och där Äldreomsorgens ordförande Kajsa Adenbäck, Jonas Nygren i Barn- och Utbildning, Janne Jogell i Stadsbyggnads och Michael Spira i Valnämnden är politikens svar på Fantastic Four? Grufman/Luthor försöker naturligtvis rasera staden av rent ideologiska skäl medan Super Girl och hennes superhjältar i all sin oändliga vishet gör allt i sin makt för att kunna fortsätta berätta för Sundbybergarna vad som är bäst för dom nu och för evigt.

Jag tror faktiskt Helene har fått för sig att hon är den där ofelbara Supergirl och att allt som kan vara fel i hennes ögon är någon annans fel. Om så inte är fallet så har vi ett Kommunalråd som förvränger verkligheten och vägrar ta ansvar för sin politik, och det är läskigt värre...

Länk: Bara Helene