Återigen är det dags för ett inlägg i riksmedia om förhudens vara eller inte vara, och jag vill vara extremt tydlig med vad jag tycker i den frågan - Försvara Förhuden!
I dagens SvD så är det Folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg som helt korrekt anser att man bör låta små gossars pillesnoppar skonas från självutnämnda "kirurger", klåpare med osterila instrument. Denna avart av köksbordskirurgi leder i många fall till elaka infektioner i penis-regionen, och ibland till ett livslångt lidande. Men i religionens namn är allt tillåtet enligt Birgitta Rydberg, och just därför bör landstinget trots resursbrist och köer ta sig an operationer som stympar små barn utan möjlighet att tycka till om hur snoppen skall se ut för all framtid.
När man väl passerat 18-årsdagen så står det ju den enskilde helt fritt att göra vad man vill med förhuden och sin snopp. Precis som jag nu mitt under brinnande 40-årskris har applicerat ett hemmabygge med skruvar, stag och gummiband för att få min pinsamt lilla manlighet att bli längre, precis så kan man vänta på att skära bort förhuden. Hur hade det sett ut om min far hade haft en religion där den stora fallosen dyrkades, och att han redan i min uppväxt hade lagt Petter-Niklas i sträckbehandling? Hade Birgitta Rydberg tyckt att det var OK i religionens namn? Med hennes ord på mina hornhinnor kan jag inte annat än le åt vilken ynnest det hade varit åt alla mina hundratals trånande beundrarinnor: "Det finns inga medicinska risker om det sker på ett medicinsk säkert sätt på spädbarn. Möjligen pekar viss forskning på att det kan finnas medicinska fördelar" - i mitt fall ligger fördelen med religiös penisförlängning hos motparten men så är jag ju generös av min natur...
"Gud skapade människan till sin avbild" heter det ju, men uppenbarligen så kan man i religioners namn korrigera små skönhetsfel på Guden såsom en dallrande förhud. Frågan är vad det är för religioner där man åsidosätter små barns rätt att i vuxet liv få bestämma själv över sin snorre?
Själv minns jag när jag första gången såg en omskuren snopp, det var redan i första klass i byhålan Gnesta. Det var dags för gymnastik och efter den fysiska aktiviteten sedvanligt duschande. Framför mig fick jag se en köttflöjt utan förhud, en omskuren balle som såg så skrämmande ut... Den satt på en klasskamrat som av någon anledning befriats från det lidande som förhuden innebar av sina visa föräldrar, men synen för en 7-årig lättstött och oupplyst skolgosse var synnerligen skräckinjagande. Ett glansigt ormhuvud, med en konstig färgsättning fick mig att vid middagsbordet sex timmar senare med ett antal kluriga frågor om ormen att få såväl mor och far sätta maten i halsen och drabbas av expressiv afasi.
Åren gick och jag frågade min klasskamrat varför hans sak inte såg ut som alla andras, och han blev mig svaret skyldig. Klart var dock att han kände sig utsatt, att detta var något som gjorts mot hans vilja och att han för resten av sitt liv skulle få leva med det beslut som hans föräldrar tagit. Vad han i vuxen ålder nu anser om sitt ormhuvud och sin bortskalade förhud vet jag inte alls, men det hindrar mig inte från att dra mina slutsatser. Mig veterligen handlade hela avlägsnandet av förhud om judendom, om religion...
"Det finns inga medicinska risker om det sker på ett medicinsk säkert sätt på spädbarn. Möjligen pekar viss forskning på att det kan finnas medicinska fördelar" säger Birgitta Rydberg i Brännpunkt på SvD, och om så är fallet bör vi väl ta till oss den forskningen och utplåna den skändliga Flänsosten för all framtid eller?
Länk: SvD
I dagens SvD så är det Folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg som helt korrekt anser att man bör låta små gossars pillesnoppar skonas från självutnämnda "kirurger", klåpare med osterila instrument. Denna avart av köksbordskirurgi leder i många fall till elaka infektioner i penis-regionen, och ibland till ett livslångt lidande. Men i religionens namn är allt tillåtet enligt Birgitta Rydberg, och just därför bör landstinget trots resursbrist och köer ta sig an operationer som stympar små barn utan möjlighet att tycka till om hur snoppen skall se ut för all framtid.
När man väl passerat 18-årsdagen så står det ju den enskilde helt fritt att göra vad man vill med förhuden och sin snopp. Precis som jag nu mitt under brinnande 40-årskris har applicerat ett hemmabygge med skruvar, stag och gummiband för att få min pinsamt lilla manlighet att bli längre, precis så kan man vänta på att skära bort förhuden. Hur hade det sett ut om min far hade haft en religion där den stora fallosen dyrkades, och att han redan i min uppväxt hade lagt Petter-Niklas i sträckbehandling? Hade Birgitta Rydberg tyckt att det var OK i religionens namn? Med hennes ord på mina hornhinnor kan jag inte annat än le åt vilken ynnest det hade varit åt alla mina hundratals trånande beundrarinnor: "Det finns inga medicinska risker om det sker på ett medicinsk säkert sätt på spädbarn. Möjligen pekar viss forskning på att det kan finnas medicinska fördelar" - i mitt fall ligger fördelen med religiös penisförlängning hos motparten men så är jag ju generös av min natur...
"Gud skapade människan till sin avbild" heter det ju, men uppenbarligen så kan man i religioners namn korrigera små skönhetsfel på Guden såsom en dallrande förhud. Frågan är vad det är för religioner där man åsidosätter små barns rätt att i vuxet liv få bestämma själv över sin snorre?
Själv minns jag när jag första gången såg en omskuren snopp, det var redan i första klass i byhålan Gnesta. Det var dags för gymnastik och efter den fysiska aktiviteten sedvanligt duschande. Framför mig fick jag se en köttflöjt utan förhud, en omskuren balle som såg så skrämmande ut... Den satt på en klasskamrat som av någon anledning befriats från det lidande som förhuden innebar av sina visa föräldrar, men synen för en 7-årig lättstött och oupplyst skolgosse var synnerligen skräckinjagande. Ett glansigt ormhuvud, med en konstig färgsättning fick mig att vid middagsbordet sex timmar senare med ett antal kluriga frågor om ormen att få såväl mor och far sätta maten i halsen och drabbas av expressiv afasi.
Åren gick och jag frågade min klasskamrat varför hans sak inte såg ut som alla andras, och han blev mig svaret skyldig. Klart var dock att han kände sig utsatt, att detta var något som gjorts mot hans vilja och att han för resten av sitt liv skulle få leva med det beslut som hans föräldrar tagit. Vad han i vuxen ålder nu anser om sitt ormhuvud och sin bortskalade förhud vet jag inte alls, men det hindrar mig inte från att dra mina slutsatser. Mig veterligen handlade hela avlägsnandet av förhud om judendom, om religion...
"Det finns inga medicinska risker om det sker på ett medicinsk säkert sätt på spädbarn. Möjligen pekar viss forskning på att det kan finnas medicinska fördelar" säger Birgitta Rydberg i Brännpunkt på SvD, och om så är fallet bör vi väl ta till oss den forskningen och utplåna den skändliga Flänsosten för all framtid eller?
Länk: SvD
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar