AFTONBLADET, ENÖGDHETEN & GALENSKAPEN...

Häromdagen, när jag fick ta emot mitt diplom och en alltför liten flaska av en alltför välsmakande champagne så dokumenterades ceremonin bredvid glasskiosken på Mynttorget fotografiskt. Fotografiet föreställde en tjock nöjd man, en vacker glad kvinna och ett iögonfallande diplom, men det fanns något mer på bilden som fick några att reagera på mina läsevanor. I min hand höll jag ett exemplar av motståndarnas kvällstidning, Aftonbladet. På den röda tidningens framsida syntes bara rubriken med stora, feta versaler - GALNA.

Man skulle kunna tro att det där ordet handlade om den jury som bara gav mig silver när allt jag ville ha var guld. Man skulle kunna tro att de där bokstäverna handlade om mig som faktiskt hade betalat 12 riksdaler rakt av för att betala Björn Fridéns, Katrine Kielos eller Anders Lindbergs lön. Om jag minns rätt handlade faktiskt "GALNA" om vädret - som så många gånger för i ett land där nyhetstorkan ibland tar sig bisarra uttryck på kvällstidningarnas löp...

Det dröjde inte länge förrän några hörde av sig och angrep mig för att jag bar på Aftonbladet. Det kom små påhopp på Twitter, några ifrågasättande mail och något surt samtal i mobilen. Alla belackare tystnade dock snabbt när jag förklarade varför jag gick omkring med Aftonbladet i handen just där och just då. Allt handlar om att lära känna fienden - att förstå deras resonemang, deras strategier och deras taktik. För att vinna ett krig så måste man veta vem man slåss mot och hur man skall bita tillbaka när dyngan börjar flyga som en spärreld över våra huvuden lagom till valrörelsen tar fart. Jag bar på Aftonbladet för att det är utmärkt sätt att lära känna "den lede fi" - på ledar-och på debattsidan, och jag bar på Aftonbladet för att Sportbladet alltid är bättre än Expressens bleka kopia.

Idag bar jag återigen på Aftonbladet, och lagom till morgonfikat blev jag varse vilken vidrig motståndare som vi har emot oss. Nästan hela insändarsidan var full av ett rabiat vänstervurmande, ett litet inlägg som motsvarar kanske 5-6% av sidan handlade om "rosor" - vad annars? - till en djurpolis. Allt annat var oblyg sosse-propaganda som på ett groteskt sätt speglar de vi har emot oss. Inte en tillstymmelse till något balanserande inlägg om en missförstådd statsminister eller en fulländad finansminister, inte ett smack om något som andades kritik av den rörelse som Aftonbladet knuffar framför sig. Ingenting. Inte ett alibi för att ens ge sken av att det är debatter som förs på Aftonbladets debattsidor...

"Juholt herden bland ulvarna" skriver Barbro och berättar vilket underbart tal Juholt höll i Almedalen. Det var ett tal som värmde och gav hoppet åter till de som tycker att vi borgare har tagit människovärdet ifrån folket. Barbro tycker att alla sossar skall stödja Juholt i hans jobb som kapten för sosse-skutan. På valdagen kommer "vi vanliga" med Barbro i spetsen rösta bort högern, de som bara vi ovanliga sympatiserar med. Det är en höger som är ulvar i fårakläder, men som herden Juholt kommer hålla på avstånd. Debattinlägg? Inte mycket - mer en propagandist av samma skrot och korn som man brukar stöta på bland de "vanliga".

"Dags att granska en hal höjdare följer Åke Sintring upp med och vill se en mer fokuserad jakt på Carl Bildt. Bildt skall jagas för allt mellan himmel och jord, för u-båtarna på 80-talet och säkert även folkmordet i Sudan och Rysslands demokratiska haveri. Bildt skall jagas för hann har minsann lyckats skrämma hela journalistkåren till tystnad med sin teflonkostym. Åke vill styra SVT - statstelevisionen - till att göra ett Uppdrag Granskning om Bildt, höjdaren. Debattinlägg? Kanske lite mer än Barbro, eftersom man skulle kunna debattera om det inte finns andra hala politiker att viga en timme av SVT:s programtid åt. Men ändå, Åke är mer av en propagandist än en debattör. En propagandist av samma skrot och korn som de som man brukar stöta på bland de "vanlig".

"Svenskar sparar dubbelt så mycket som amerikaner". En fjärdedel av debattsidan har Aftonbladets debattredaktion generöst gett till några killar på Alliansfritt Sverige, Björn Fridéns kärleksbarn som nu är i händerna på några tillsynes oengagerade fosterföräldrar. Alliansfritts Robin Zachari och Anders Schröder klistrar in sakfel på en tidigare artikel med tankesmedjan Timbro som ursprungskälla. Men det är en debatt - en debatt som är ett svar på en sällsynt blå inbrytning på en för dagen blodröd debattsida.

Sist, men värst av flera skäl vill jag lyfta Angel Pereiras sakframställan "Monstermonarker". Jag vet inte om det är Angel som satt rubriken men texten är sjuk i mina kvacksalvarögon. Angel tror att vi har en myndighet som kallas "Myndigheten för levande historia" - men det har vi inte. Det finns ett Forum för levande historia, som förvisso har statligt stöd för att lyfta fram de mörkaste kapitlen i vår historia. Angel Pereira vill att myndigheten skall få ett nytt uppdrag - att lyfta fram monarkiernas brott mot mänskligheten på samma sätt som man har lyft fram nazismen och kommunismen.

Visst, det var en gång då det fanns kungar och drottningar som avrättade folk och meningsmotståndare. Det var en gång då kejsaren  i ett avlägset land lät sin trupper ta livet av så många som möjligt av en annan kontinents urbefolkning. Det var en gång då kungligheterna på jorden från sin upphöljda maktposition begick illdåd som på många sätt är precis lika vidriga som de som gjort det i en tid då "det var en gång" var igår, förra veckan eller för bara några decennier sedan.

Stalin, Hitler, Pol Pot, Mao Tse-Tung. På vilket sätt bär dessa despoter och mördare på likheter med prins Albert av Monaco, med Carl XVI Gustaf eller drottning Elisabeth? Är det inte så att de värsta förbrytarna mot mänskligheten i modern tid inte bär krona - sådana som president Milosevic i Jugoslavien, Assad i Syrien, Saddam Hussein i Irak, Gaddaffi i Libyen är ju inte några monstermonarker annat i sina sjuka hjärnor. Varför vill inte Pereira se att Forum för levande historia ger sig på råsällerepublikanerna...?

Jag tror inte att det är Pereira som klistrat dit just den bild som illustrerar hans sansade inlägg på Aftonbladets debattsidor. Det är en bild på vår statschef, på hans hustru - på Sveriges kung och drottning. Bilden av Carl XVI Gustaf och Silvia används av Aftonbladet för att bildsätta en artikel om monarker som ägnar sig åt folkmord och andra bestialiska brott. Jag förmodar att det är Aftonbladets redaktion som satt dit bilden, och då vill jag fråga Jan Helin - hur tänkte ni nu? Har ni börjat jämställa fortkörning med folkmord, eller vad gör vår närmast imbecilla konungs porträtt ovanför rubriken Monstermonarker och en text om folkmördande regenter. Hade jag varit Hovets jurist hade jag redan börjat slipa knivarna...

Jag läser Aftonbladet för att förstå mina politiska fiender, men idag blev jag inte ett dugg klok efter att ha läst igenom debattsidorna. Bilden av en galen tidningsredaktion som släpper fram stollar och sossar och inget annat gör mig knäsvag. Jag vet att motståndaren är farlig, oförutsägbar - men i min enfald inbillade jag mig att de iallafall inte var spritt språngande galna.

Länkar: Aftonbladet Debatt