Där jag i söndags hängde över ett bord i restaurangtorget på Visby och drägglade ner min blåa fleece-tröja medan jag sov en kvart, kanske tjugo minuter, på väg till Gotland medan alla andra cirka 1499 levde rövare omkring mig så var redan hem underbar med tre timmars oavbruten sömn i en skön soffa på samma restaurangtorg - en sömn där många intryck från mina 48 timmar på Gotland, i Visby och Almedalen skulle bearbetas genom drömmande.
Jag drömde om Sofia Arkelsten i lågornas sken, som i mina drömmar läste upp en annan skräckhistoria - som jag hade skrivit och som fick den vederstygglige Kawa att springa ylande från platsen innan han hann kasta ur sig en plump fråga. Jag drömde om Annie Johansson som var så vacker när hennes bastanta kropp nästan fällde lilla mig till marken på gårdsplan vid Bloggplats H12, och jag drömde om vuxna män som med alldeles för alkohol i kroppen blev ännu barnsligare än vad jag någonsin brukar vara.
Fastlandet, en buss och en buss och en skön soffa framför morgon-TV.n och jag var i Almedalen igen, i ett töcken där drömmandet och verkligheten gick ihop till nyheterna att Centerpartiet inte alls ville vara med i en allians i nästa val - utan att många storfräsare i det lilla partiet ville gå till val 2014 på egna ben. Jag förstår dom, verkligen. Centerpartiet har inte fått ut så mycket av sina uppoffringar för att hålla ihop ett lag som de önskar. De står i skuggan av ett stort parti som roffar åt sig det mesta av uppmärksamheten, de har fått slipa bort de vassa kanterna på sitt partibygge för att inte skada de andra byggherrarna i det gemensamma nybygget som är Alliansen.
Det är det lilla partiets förbannelse, att inte få samma ut-effekt som de stora och att få leva med känslan av att bara vara den där lilla, svaga kompisen som den stora, starka behöver för att må riktigt bra. Jag förstår frustrationen, jag vill Centern väl men jag tror att de skulle få det precis lika jobbigt som en ensam kraft som sedan skall sälja in sin vänskap hos någon av de stora för att få lite att säga till om...
Många var de som ville att Centern skulle gå sin egen väg när media frågade, men jag vill att vi som Allians utvecklar oss för att se till att vi alla behövs för att trygga en majoritet för den politik som vi faktiskt har ett gemensamt intresse av att ge tillbaka till de väljare som gett oss sitt förtroende. Centern måste känna att de trots sin Golgata-vandring trots allt har ett annat mål än en korsfästelse inom räckhåll, där inte pinan och plågan måste föregå återuppståndelsen. Detsamma gäller Folkpartiet och Kristdemokraterna som sitter i samma sits Centern.
Jag vill se en vidareutvecklad Allians med tydliga visioner om hur man vill förändra och förädla vårt Sverige, inte bara förvalta. Jag vill se en Allians där, förhoppningsvis Annie Johansson leder, Centern till nya stordåd i galda vänners lag i en riktning som är tydlig och inte alls så otydlig som idag. Kan vi enas kring var och vad vi vill i framtiden så är Alliansen rätt väg att gå. Kan vi fyra partier inte vakna till liv och hitta rätt igen så kan lika gärna Alliansen bli ett härligt minne av en tid då vi som inte vill se sosseriet vid rodret hade våra finaste timmar. Jag hoppas vi hittar rätt och att vi gör det fort - förvaltande är ingenting man vinner val på nämligen. Inte heller ensamhet eller bitterhet. Jag vill vara i en Allians med Annie 2014 - tillsammans är vi starka, var för sig räcker vi inte till...
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr
Bloggar: Jesper Svensson, Magnus Andersson, Holma, Böhlis, Krassman, Högberg, Moberg
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar