"Det var en dag och jag var fyrtio år,
jag trodde mer på det onda än det som var gott.
Jag var fyrtio år och det fanns hemska typer på min skärm,
svarta antagonister, kalla kommunister, socialdemokrater och muppar
och politikens osynliga lag. Mörkret var mycket mörkt,
och ensam och rädd var jag...
Tycker ingen om mig?
Ingen tycker om mig...
Då kom hon som ett ljus ur mörkret
hon slickade min kind och sa "hos mig är du trygg och varm,
jag ska värma ditt hjärta, jag tycker om dig"
och i hennes ögon tindrade kärleken
Jag mötte Annie, jag mötte Annie och jag såg att godhet fanns,
hoppets stjärna lyste klart ovan hennes ludna skalp.
Jag mötte Annie, jag mötte Annie, hon viskade till mig sitt Voff...
Vi gick hand i hand och i mitt hjärta kändes trångt
Om man är liten och svag - väljarna gråter...
och blir slagen med slag - när kärnväljarna dör...
ingenting man begriper - men hjärtat det skriker Varför?
Om man är liten och svag - åh Alliansen snyftar...
varje natt varje dag - bland mörka moln.
Av allt ont blir man blå inuti utanpå, varför finns vi?
Men hemskhet kan vända,
och maskroser vändor sina knoppar att växa neråt i opinionen.
När pressdrevet glufsar mot Alliansen ,
då lufsar hon till oss . mig och dig, med all sin kärlek...
Jag mötte Annie, jag mötte Annie, älskling du kan rycka upp en ros!
Du pussar mina ledsna tårar med din mjuka nos.
Jag mötte Annie, jag mötte Annie - hon gör mig så varm och glad.
Tillsammans går vi hand i hand på politikens promenad..."
Apropå nyheten att Centern förtjänstfullt har lyft fram tre namn som sin nya Maud tyckte jag att det passade sig att slänga fram en milt omarbetad version av Ainbusk Singers gamla plågsamma hitlåt om hunden Lassie. Med ovanstående text markerar jag tydligt vem som jag vill se som ledare för våra alliansbröder och allianssystrar i Centerpartiet.
Centerns framtid ligger i förnyelse, på samma sätt som man nu förnyar sig när det kommer till att välja partiledare bland tre kandidater och inte få en att välja bland - som ett annat folkrörelseparti hade som interndemokratisk norm under våren. Centerns förnyelse ligger i att välja en förnyare som på allvar kan utmana de partier som man slåss om väljare med - ingen Hatt kommer att slå en Fridolin, ingen Jonnson kommer att framstå som mer framåt än en Romson... men Annie kan, tror jag.
Annie är frälsaren för ett parti som skriker efter frälsning och hallelujah-ögonblick efter en lång tid av lidande i skymundan. Som alliansvän vill jag se ett starkt Centerparti - faktiskt.
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, AB, AB ledare, Expr1, Expr2
Bloggar: Böhlmark, DHE, PLC, Ankersjö, Westerholm, Högberg
5 kommentarer:
Haha, lysande omarbetning (men "milt" håller jag inte med om riktigt).
Jag förstår bara inte hur du kan efterfråga medskribenter till din blogg, man får ju bara prestationsångest av att läsa dina hysteriskt roliga och vassa texter.
Hatten av! :-)
Tack LAKE! Och även en Tokmoderat kan behöva avlastning och bollplankande.
Fegis. Nu avslöjade du vem som ville se kakelugnarna gå varma på Schönfeldts gränd.
//JW
Oj, jag insåg att min sista mening kan ha öppnat upp för misstolkningar. Jag syftade bara på en ren komplimang när jag skrev 'hatten av' och inget annat.
Jag blev positivt överraskad av Hattens presentation och engangemang idag, men Annie har ett klart försprång och personligen hoppas jag att Annie behåller det hela vägen in i mål på stämman i sslutet av september...
Ha ha - underbart skrivet.
Jag ska slipa på en liknande hyllning till Eskil Erlandsson. Ljungbys egen Adonis...
;o)
Skicka en kommentar