FÖR BRÖDRAFOLKENS VÄL - EFTERTANKENS TID

Klockan är 15:26 när detta inlägg publiceras, ett dygn har gått sedan bomben i Oslo briserade rakt i det demokratiska Norges ansikte med död, förödelse och kaos som effekt. Det har varit ett dygn av tårar och frustration - en kort tid som framför TV:n har upplevts vara så mycket längre än de där tjugofyra timmarna som är ett dygn.

Det som började med en bomb skickade chockvågor genom våra samhällen, men allra mest i Norge av skäl som ingen behöver fundera omkring. Jag var också övertygad om den fundamentalistiska terrorismen till en början, förtvivlad över att ett antal galenpannor i en gud eller en profets namn dödar otrogna oskyldiga medmänniskor och därmed drar med sig alla andra som råkar tro på samma gud och lyssna till samma profet i den kollektiva skulden. Jag skrev ett inlägg på den här bloggen, och som ett brev på posten dök dom upp - de där som klandrar hela folkgrupper för vad enskilda människor tar för sig - de som stolt kallar sig Sverigedemokrater...

Efter 18 minuter kom den första kommentaren - "Tacken för fri invandring och det är bara början" och den gick ju att publicera trots allt. Fler kommentarer dök, tangerandes åtalspunkten Hets mot folkgrupp och jag censurerade hej vilt medan magen ville vända sig. Nästan två timmar senare, ungefär samtidigt som den falska polismannen närmade sig de norska ungsossarnas läger på Utöya kom nästa publiceringsbara kommentar - "Det känns verkligen tryggt att veta att Tokmoderaten och alla ledande Moderater vet vad Islam står för. Då kan "Det sovande folket" fortsätta sin törnrosasömn, alternativt titta på friidrotten på SVT. God natt!"

I klipplådan hade jag då samlat på mig 23 mer eller mindre smutsiga kommentarer som jag inte vill återge, som alla andas samma budskap om att så här går det när vi blandar muslimer med västerlänningar. Lite senare går en blond, urnorsk man med en tydlig politisk agenda bärsärkagång på Utöya, blaand ungdomar som inte delade hans åsikter om ett rent Norge. I samma sekund som det i media började bubbla upp antydningar om att gärningsmannen på Utöya - som också misstänktes för bomben i Oslo - var allt än islamist, utan själva sinnesbilden av en norrman - så slutade webb-pöbelns kommentarer att ramla ner i granskningslådan...

Det har varit 24 timmar då jag inte har haft orken att politisera det som hände i Norge, och jag tänker inte göra mer än att lämna några lösa trådar för läsaren att knyta ihop helt själv. Alla vet hur SD-folket twittrade "äntligen" när Taimour Abdulwahab sprängde sig själv i julhandelns Stockholm, alla vet hur SD-retoriken brukar låta när den typen av extrem terror som är SD:s växtnäring slår till. Alla vet hur SD-folket brukar låta och lät tills dess Anders Behring Breivik kom ut som gärningsman.

Jag läste en mycket träffande Facebook-uppdatering tidigare idag, en uppdatering som säger så mycket mer än bara de ord som bildar meningarna - "Nu skriver alla SD-bloggar om hur viktigt det är att inte skuldbelägga grupper för vad enskilda individer gjort, samtidigt som de klagar på att man lagt ut namn, bild och etnicitet på förövaren... Dessa insikter borde ju rimligen få dem att lägga ner partiet."

Det Anders Behring Breivik gjorde igår borde rimligtvis få vårt senaste riksdagsparti att fundera över sin retorik, över vad som är grunden för partiet. Det finns nämligen så mycket, mycket mer än bara religiösa tokskallar att vara rädda för i de samhällen vi försöker bygga - samhällen som håller ihop och stärks i kriser och av katastrofer, samhällen som inte söndras av rädslan för det främmande och ondsinta...

Länkar: Expr1, Expr2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, AB3
Bloggar: Scaber Nestor, MMK, Tolgfors,