Idag har det varit Miljöpartiets dag i Almedalen och medan detta publiceras är väl det färska språkröret Gustav Fridolin på väg upp på scenen i Almedalen, med sitt avväpnande leende mitt i plytet och full av tillförsikt inför den gröna framtiden som ligger framför honom och hans parti. Fridolin är färsk är i den rollen han nu agerar, men allt annat än färsk när det kommer till politik, påhittighet, livets levande och allt det där som alla andra bara viskar om när den unga, färska men ack så erfarna mannen passerar.
Fridolin har levt ett intressant och spännande liv som jag i min torftiga asexuella tillvaro naturligtvis är rejält avundsjuk på - formad som jag är i den av sossarna skapade jantelagsmentalitet som slagit rot i den svenska mentala vegetationen. Fridolin är ung, lyckad, framgångsrik, erfaren och allt annat än okysst om man skall tro på skrönorna om de närmast svarta sugmärkena här och där på den Fridolinska goss-kroppen. Jag är precis tvärtom: gammal, misslyckad, inte framgångsrik, oerfaren på det mesta och den som skulle försöka ge mig ett sugmärke skulle få flytande margarin i käften. Kanske är det därför som jag i samma tankevurpa både föraktar och beundrar Fridolin...?
Miljöpartiet är utan tvekan en framgångssaga i svensk politik just nu, och Fridolin och miljöboven Romson kunde efter att Skönheten Maria och Odjuret Peter hade dukat upp bordet bara sätta sig ner och njuta av att få ta över ett parti i gott skick. Även om jag mest mår illa av allt vad Miljöpartiet propagerar för så unnar jag MP sina framgångar eftersom dom är ett parti i tiden. De är en den nya folkrörelsen, där den gamla kapitulerat för floskler och nonsensretorik. De är det nya, när de andra mest längtar tillbaka till 60- och 70-talet när alla apotek ägdes av Staten och inte av kapitalet, när Domus hette Domus och inte Coop Extra och när den dåvarande folkrörelsen hade stöd av hälften av svenssönerna.
Vi har idag en minoritetsregering som tyvärr är beroende av att samarbeta med andra partier för att få igenom sin politik. Några pratar om att samarbeta med den nya folkrörelsen, några pratar om nyval och andra inbillar sig att floskelsprutan från Oskarshamn skall få en lidnersk knäpp och börja resonera med en inte alltför resonerande regering. Själv tror jag att vi skulle lyckas bättre att prata med Juholtar'n än med Friolin/Romson och det beror inte på att de är dummare - bara det att de i de allra flesta fallen står längre ifrån mina åsikter än sossar som tänker som sossar alltid har gjort...
Med detta resonemang så vill jag tydliggöra att jag inte skulle vilja se en Alliansregering som öppnar upp för det unga, bildsköna språkrörsparet i ett mer intimt samarbete där sugmärkena kommer i repris och där man för maktens skull tvingas sälja sin själ till en ung man som inget hellre vill än att spänna fast oss i sänggaveln i ett par luddiga handklovar och en disciplinhuva som fått den store på Torp att längta tillbaka till den tid då han fick förhandla med "djävulen" för att trygga makten.
De är gjorda för oppositionsrollen, Miljöpartiet. När det kommer till regerande är de tyvärr hopplöst borta i mina ögon - med en politik som handlar mindre om realism än om önskedrömmar. Men nu är det ju så att jag inte har ett dugg att säga till om i vad som kan komma att bli en politisk S/M-show där alla kommer att få lida av att se maktens dominans berusa makthavarna. Jag vill inte dit, men f*n vet om det inte är på väg åt det hållet inför en perverst politisk höst...
Länkar: SvD1, SvD2, DN, AB1, AB2, Expr1, Expr2,
Bloggar: Högberg
Inlägg
1 kommentar:
Bara att acceptera att alliansen vill ta död på de som har det sämst. Sån är deras politik.
Skicka en kommentar