Den andra dagen i Visby har präglats av en ihållande huvudvärk, iskall luft som drar in från havet och en obehaglig kyla trots att solen skiner. Värmen från igår, när vi moderater ägde dagen var som bortblåst i dag när den ifrågasatte Ohly och hanses Vänsterparti skulle dominera manegen. Solen sken över Almedalen, men varken den eller Ohly nere på scenen i Almedalen lyckades värma mig.
Ohly talade, Ohly lät som han alltid har gjort. Det var inte ett tal för att vinna väljare, det var möjligtvis ett tal för att behålla de som redan tycker att allt Ohly säger är rätt och att allt Vänsterpartiet vill är bäst. Ohly lyfte fram alla nackdelar med EU och Euron, och allt var precis som vanligt där tillvaron är svart eller vit och inte grå. Det var ett tal för att behålla den pyttelilla klick som fortfarande tror att Vänsterpartiet har något nytt att tillföra i svensk politik. Ohly berättade att de är en liten tynande klick för att väljarna inte förstår sig på vad Vänsterpartiet vill egentligen. Hade folk vetat det hade de faktiskt varit ännu några färre...
Ohly pratade om allt mellan himmel och jord men utan att för den skull komma med något nytt eller ens något revolutionerande. Ohly var precis den Ohly han alltid har varit - varken bättre, men inte heller sämre. Han var den partiledare som faktiskt har misslyckats kapitalt med att få sitt parti på rätt spår trots att Ohly har en bakgrund på järnvägen.
Vänsterpartiet är i desperat behov av en nytändning, och är det något den tynande skaran av rödingar kan vara säkra på så är det att den förutsägbara förloraren Ohly aldrig kommer att kunna tända sitt parti igen. Det var den sista sucken som hördes när Ohly tystnade i Almedalen medan kylan drog in över ett soligt Almedalen - det var en misslyckad karriär som bara måste ta slut om det skall finnas något hopp för ett hopplöst parti.
Hej då Ohly. Hej då Almedalen...
Länkar: AB1, AB2, Expr1, Expr2, SvD, DN
Bloggar: Böhlmark, Lidby, Hagwall, Laakso, Krassman,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar