Det finns mycket vi moderater kan vara stolta över när det gäller alliansregeringens politik. Genom fler människor i arbete har utanförskapet minskat, skatterna har sänkts utan att äventyra statsfinanserna, vi har sjösatt den tandvårdsreform som Sossarna tjatade om i 12 år utan att komma någon vart.
Sedan finns det en punkt där jag närmast skäms, Försvaret... Vi har goda statsfinanser, ändå skall vi inte använda osthyveln längre när vi bantar rikets skydd. Nu låter man uppenbarligen motorsågen gå över de ynkliga rester som finns kvar av en svensk försvarsförmåga. Man kan klandra Försvarsmakten för mycket när det gäller ekonomi, men får man ett uppdrag att utföra och kostnaden för samma uppdrag inte täcks av de medel politikerna anslår så vems är felet? är det Försvarsmaktens fel att man fortfarande betalar hyra för tomma kaserner till Fortifikationsverket? Är det Försvarsmaktens fel att man inte kompenseras för de ökade kostnader som blir resultatet av den utökade verksamheten utomlands?
När jag i eftermiddags pratade med en estnisk vän, anställd i en av de estniska arméns bataljoner så frågade han mig: "Is insanity a must to be a Swedish politician?" och "If you don't learn from the history, the history will learn You a well-deserved lesson...". Jag skakar på mitt huvud och håller med, vad fan är det som sker framför ögonen på oss?
När man läser SvD:s inlägg här på kvällen så är det uppenbart att Vidkun Quisling har en okänd släkting huserandes i Sveriges riksdag, folkpartisten Allan Widman. Maken till naiv, ostrukturerad och korkad försvarspolitiker kan man ju inte hitta. Karln måste ju ha en rejäl dos av landsförräderi i sin DNA-uppsättning. Jag citerar Allan med följande visdomsord: "är bra att Försvarsmakten tar ett initiativ för att se över det som är en överkapacitet i vår förbandsutbildning" samt det slutgiltiga beviset för att Allan är så malplacerad man kan bli "Det viktiga är att Försvarsmakten finns i befolkningstäta områden som också kan erbjuda en arbetsmarknad efter utbildningen". God natt Yxskaft!
Försvaret skall finnas där det skall verka! En stadsskyttebataljon från Livgardet kommer inte överprestera i fjällvärlden, Norrlandsjägare kom känna sig vilse i Skåne... Hur lätt kommer det bli att få folk till Hemvärnet när ens bas finns 60 mil bort? Är målet att utradera även denna rest av den mikroskopiska förmåga till nationellt skydd som finns kvar?
Försvaret skall vara förankrat hos folket, hette det än gång... Hur är verkligheten nu?
Jag skäms, jag skäms så in i helv--e ifall de skriverier som publicerats blir verklighet. Sverige är värt ett försvar som kan skydda oss, gärna i samarbete med andra. Men ingen annan än Sveriges regering och riksdag är ansvariga för att se till att vi svenskar har detta skydd även i framtiden!
Inlägg
2 kommentarer:
Bara som ett tips; om du länkar till den artikel du citerar i samband med att du citerar så är det enklare att hitta dina citat.
Hursomhaver; jag tycker också att regeringen är fel ute, men jag tycker att en del av din kritik är orättvis.
Försvarat dras med med problem med onödiga kostnader. Ett exempel är den överkapacitet på officerare som finns, liksom gamla avtal med officerare. Det finns en del tjänster (exempelvis på IT-sidan) där man måste beställa tjänsten internt, till en abnormt hög kostnad.
Vi har också problemet med åtagande inom material; åtaganden som idag är otidsenliga och där försvaret inte kan flytta pengar mellan material och personal.
Å andra sidan är många av de förändringar som gjorts riktigt bra. Vi behöver inte förband över halva landet, vi behöver inte en värnpliktsarmé, det finns ingen poäng i att bibehålla ett försvar som ska kunna bromsa ryssen eftersom en eventuell invasion inte kommer att se likadan ut som den hade gjort under det kalla kriget.
Det vi behöver är ett modernt, men fortfarande starkt, försvar. Ett försvar med färre personer, men mer välutbildade och ett försvar som inte förlitar sig på ett värnpliktssystem. Detta kostar dock pengar och vi borde snarare utöka försvarets ramar än dra ner. Dock måste försvaret fortfarande jobba med sin kostnadskontroll.
Vad gäller regementenas placering så ska de placeras utifrån försvarspolitiska motiv, ingenting annat. Däremot är inte Widmans påstående felaktigt vad gäller de regementen som sysslar med utbildning; de kan lika gärna ligga där det bor flest personer. Det gör det både lättare att rekrytera och lättare för de som väljer en militär utbildning att hitta jobb om de inte går vidare till en karriär som yrkesmilitär.
Sedan håller jag helt med Widman om att vi har en överkapacitet vad gäller förbandsutbildningen. Värnpliktsarmén är död och en relik från en helt annan säkerhetspolitisk karta. Även om Ryssland blir ett reellt hot igen så är det inte en värnpliktsarmé vi behöver. Istället behöver vi ett taggat, välutrustat och välutbildat försvar med personer som anslutit sig frivilligt.
Tvångstjänst -- oavsett om det är i militären eller någon annan stans -- hör inte hemma i ett fritt samhälle som respekterar medborgarna som individer.
Jag är inte ute efter en stor, omodern försvarsmakt Mattias. Jag vill precis som Du ha ett mindre, vältränat och välutrustat försvar. Det vi har dag är inte litet, det är mikroskopiskt! Det går inte att minska den organisation vi har i dag utan att få hela försvaret att framstå som en organisation helt utan trovärdighet. En armé måste kunna slåss i större förband, t.ex brigad. Idag är arméns enda komponenter bataljoner, dvs 1/5 av en brigad. För att trovärdigt kunna värna landets integritet krävs att Sverige kan sätta upp minst 5-6 brigader, det löser man inte med yrkesarmén. Jo, om man ökar försvarsanslaget med 10-15 miljarder, men det kan vi nog glömma... En yrkesarmé? Den är dyrare... Vi får ingen förmåga att anpassa oss efter en förändrad hotbild. Widman är en partivän till dig Mattias, och för än gångs skull är vi oense. Och tack för bloggtipsen, skall försöka anamma dessa råd framöver.
Skicka en kommentar