Äntligen dags för min hjärtefråga igen, försvaret av Konungariket Sverige. På SvD läser man att minister Tolgfors underkänner ÖB:s plan på hur Försvarsmakten skall hantera den närmast akuta ekonomiska situationen.
Jag instämmer med Tolgfors att många av åtgärderna är kortsiktiga och därför på inget sätt är en garant för att samma kris inte återkommer. Rätt så... Tolgfors har också rätt i att man måste titta på de faktorer som innebär att försvaret får en ynklig effekt på de 37 miljarder vi årligen spenderar. Så långt sträcker sig mitt stöd till regeringens politik, MEN...
Samtidigt måste man se verkligheten. Försvaret har bytt skepnad, från ett stort men relativt omodernt insatsförsvar till ett minimalt med välutrustat insatsförsvar. Omställningar är kostnadskrävande, försvaret har ej kompenserats...
Detta insatsförsvar är aktivt på flera ställen runt om i världen, men kan enligt mig inte fullgöra sin huvuduppgift: Att försvara Sverige och dess befolkning mot de hot som kan uppstå. Försvaret har blivit så litet att det inte på långa vägar kan sägas vara trovärdigt. Vi saknar en mobiliseringsorganisation och kan sålunda inte höja garden om/när det behövs. Hemvärnet är idag det förband som ansvarar för rikets skydd, i mina ögon är inte Hemvärnet kapabelt till att utföra denna uppgift.
Visst är det så att det i dag inte finns något militärt hot mot Sverige, men vad annars kan man lära av historielektionerna än att detta kommer ändras. Det försvar vi har idag är det försvar vi har om 5 år, om 10 år... Hur ser vår omvärld ut om 10 år? Om någon hade sagt till mig 1986, under min värnplikt mitt under det Kalla Kriget, att om 5-6 år rasar Sovjetunionen ihop som ett korthus, Östeuropa blir fritt och Baltstaterna återfår sin frihet så hade jag skrattat vederbörande rakt i ansiktet. På samma sätt är det nu, vi vet inte vad framtiden har att erbjuda oss, evig fred eller nya konflikter?
Vi behöver inget nytt invasionsförsvar, men väl ett insatsförsvar där man lätt kan anpassa storleken efter världsklimatet. Ett insatsförsvar som kan göra insatser för Sveriges skydd. Vi behöver en trovärdighet mot vår omvärld, som visar att även Sverige tar ansvar för sin egen och sina grannars säkerhet. Idag snyltar Sverige på säkerhet... Vi drar ner för att balterna är med i NATO, för att Finland har en realistisk syn på vad försvarspolitik innebär. Vi lovar att hjälpa våra grannar vid kriser, sanningen är den att vi inget har att hjälpa med. Våra soldater är i Tchad, Afghanistan eller finns inte alls...
NATO ? Ja, gärna ! Den organisationen kräver dock av sina medlemmar att man tar sin säkerhet på allvar, det gör inte Sverige idag. Låt oss hoppas att regeringen får oss på rätt spår snart...
Inlägg
3 kommentarer:
Det finns ju en anledning till att jag och flera av mina officerskollegor lämnat moderaterna. Frågan är vad man ska rösta på i nästa val? Vi får hoppas att man får anledning till ett återinträde.
Förstår det... Jag är själv besviken. Men det är ju bara att jämföra med de andra partierna för att förstå att moderaternas försvarspolitik, trots allt, är mindre dålig än de andras. Alternativet är ju SD, men jag blir inte intolerant och rasist bara för att de råkar ha en sund syn på försvaret. Bättre då att jobba för att få partiet att vakna igen.
Exakt, det är ju därför man lär få avstå från att rösta i nästa val om man inte själv startar ett eget parti. Vid det här laget finns det nog ett hyfsat antal besvikna gamla moderater så man kanske klarar riksdagsspärren?
Skicka en kommentar