HAR JAG GLÖMT NU IGEN...?

Någonting säger mig att jag har skrivit det här förut, men jag minns inte något av det så jag skriver igen. Jag för mig att jag läst att man kan få Alzheimers av Fast-Food, men det betvivlar jag starkt. Jag kan ju minnas fel för så kan det väl ändå inte vara, att livets goda gör att man glömmer...

För bara några dagar sedan så kom jag på mig själv att stå framför kassan vid Burger King på Vasagatan i centrala Stockholm. Hur jag kommit dit hade jag glömt, och varför jag gått dit hade jag ingen aning om och när den vänlige herren på andra sidan kassalinjen frågade mig vad jag ville ha stod jag där som ett fån, helt svarslös...

Jag hade glömt allt, till och med vad jag gjorde där och varför jag drägglade inför de färggranna bilderna på hamburgarna. Efter någon mikrosekund kom minnet tillbaka för en kort stund och jag närmast skrek "Ett Angus-meal med extra allt, lökringar och Cola Light" för jag visste att jag när som helst kunde glömma vad jag ville ha. Tänk vad pinsamt om jag stått där och sagt att jag ville äta ett Max-mål, eller en Big Mac och Co. När den svarta korgen med min basföda räcktes över var minnet borta igen och jag visste inte vad jag skulle gör med maten. Nåväl, doften av Angus-burgare fick de mest primitiva drifterna i mig att ta överhanden över det sviktande minnet, och jag sökte upp en plats där jag snabbt tryckte i mig maten. Gud vad gott... synd bara att jag omedelbart efter sista tuggan glömt bort att jag ätit, och därför gick och beställde ytterligare ett Angus-meal med extra allt, lökringar och Cola. När jag slutligen kom till sans och började minnas att jag skulle gå till MAX och äta så fanns det 8 svarta korgar med tomma Angus-kartonger framför mig, hur de hamnat där minns jag inte men jag var mätt.

När jag kom ut från Burger King så var det en tanke som gnagde, som om jag glömt något. Jag tog en promenad i de närmaste omgivningarna och passerade MAX lite närmare Centralstationen. Det var som om något sa mig att här skulle jag gå in, även om jag inte mindes varför. Promenaden på cirka 200 meter hade fått mig att bli lite sugen, och jag stod där framför kassalinjen som ett fån, hel svarslös när en söt tjej i MAX-kostym frågade mig vad jag ville ha, men jag mindes inte. Jag tänkte och tänkte men kom inte på varför jag var där, ett gäng unga killar bakom mig började skrika "Bestäm dig nu, ditt fetto" och ordet fett fick mig att minnas. Jag rabbalde snabbt upp "Ett Maxmål, med pommes och en mellan Cola light". Eftersom man får vänta en stund på maten så hade jag glömt varför jag stod där när den söta tjejen sade varsågod och räckte över brickan... Det luktade gott, och jag började äta. När sista tuggan var tagen hade jag glömt bort att jag ätit, och gick för att beställa. De otrevliga unga killarna agerade folkhälsokonsulenter och påtalade det olämpliga i att jag åt mer, som om jag skulle ha ätit...? De sparkade mig i röven, och jag studsade ut på trottoaren likt en 98 kilos medicinboll.

När jag väl rest mig fick jag för mig att det var något jag glömt. Jag promenerade längs Vasagatan och såg McDonalds där under Klarabergsviadukten... Något sade mig att det var där jag skulle gå in, och helt plötsligt stod jag som ett fån framför kassalinjen och visste inte vad jag gjorde där eller varför.

Man kan ju tycka att detta inte borde ha kunnat nedtecknas när minnet är så svagt, men genom hjälp av nära och kära, oberoende vittnen, personal på de besökta hamburgerrestaurangerna och övervakningskameror så har berättelsen kunnat nedtecknas, även om jag inget minns av min kväll på Vasagatan. De påstår även att jag skrivit detta tidigare, men det kan jag inte minnas...

Just nu minns jag inte ens vad jag har för ideologi längre, jag minns inte var jag bor eller var jag jobbar. Om jag lyckas ta mig till jobbet så tror jag mig minnas att jag glömt hur man jobbar, och det enda som finns kvar i minnet är primaldrifter som hur man surfar och sextrakasserar sina kollegor...

Länk: AB