SARAH

"Inga pojkar sover

Hon finns i alla rum

I luften hon andas

hennes kyss på deras mun

De smyger runt hennes port

med hennes bild i fickan

De e hjältarna i filmen,

hon e flickan

De ropar hennes namn fast ingen hör

Och stjärnorna sjunger i kör

Hon jagar utanför mitt hus,

jag följer varje skott hon avlossar

Hon försvinner i krutröken,

och sen finns bara längtan kvar

De säger att hon lever i celibat

och kanske vill hon ha det så

Men om hon lärde känna mig,

skulle det ändra nåt då?

Jag står i hennes port

Hör hjärtat slå

jag går fram till hennes dörr och ringer på

åh, kom ut ikväll

Åh Sarah, kom ut ikväll

jag väntar i hörnet vid 7-eleven

Sarah, du är mer än jag förstår

ta på dig jackan, så går vi ut och klubbar säl

Hon är vild som vinden
Hon är varm som en Alaska-natt
I hennes ögon glittrar
en outtömlig skatt
Det finns inget jag inte skulle göra
för att ha henne här
Jag tar emot då månen faller
Jag lovar och svär

Jag går fram till hennes dörr och ringer på
på andra sidan börjar hon att gå
åh, kom ut ikväll...

Åh Sarah, kom ut ikväll
jag väntar i hörnet vid 7-eleven
Sarah, du är mer än jag förstår
ta på dig jackan, så går vi ut och skjuter björn

Kom ut, kom ut,
Kom ut ikväll ..."

( Mauro Scocco, med små förändringar av Tokmoderaten... )

Valet är över, men för Sarah Palin ligger framtiden öppen. Jag har på avstånd kärat ner mig i hockeymorsan med de galna idéerna, med de tindrande ögonen, med ett leende som avfrostar den stat hon styr och med den härligt sjuka konservativa hjärnan... Skall man flytta till Alaska tro?

Sista inlägget om det nu avslutade presidentvalet "Over-there". En reflektion från i förmiddags var de fantastiska talen som både den blivande presidenten Obama och den besegrade McCain höll. Vilken respekt för varandra! Jag blev rörd över att höra McCain hylla den nya presidenten, med återkopplingar till det historiska som nu skett med den första färgade presidenten i det Vita Huset. Nu väntar vi med spänning på den första kvinnan, den första latinon och varför inte kombinera de två med Eva Longoria som president?

Åter till talen, där respekt för den politiska motståndaren och ett nobelt beteende i en tid av motgångar fick mig att reflektera över hur det lät i Sverige efter det senaste valet... Morgonen efter valdagen satt Marita Ulvskog i morgonsoffan i TV och var en fruktansvärt dålig förlorare. Ingen respekt för Alliansens väl genomförda valrörelse, inga gratulationer, ingen storsinthet. Nej, det som togs upp var den skapade skandalen med FP:s "spioneri" i SAP-net, annat elände som väntade de stackars svenskarna och de närmast odödliga orden som visar att i socialdemokraternas Sverige så finns det endast ett parti som kan, bör och skall styra Sverige och det är just Socialdemokratena. Ulvskog i soffan: "Vi har inte förlorat, alltså. Vi har starkt stöd i stora delar av landet".

Struts, någon?