Det var ungefär en månad sedan jag kom hem från Falklandsöarna, detta avlägsna paradis på jorden. Orsaken till min resa, denna den tredje till ögruppen, var att leda en resa för 18 herrar som var intresserade av konflikten om Falklandsöarna, kriget 1982 och den fantastiska naturen. Spåren efter kriget för 26 år sedan är påtagliga än idag. Otaliga minnesmärken (Mount Longdon syns på bilden) finns i det karga men vackra landskapet. Över 100 oröjda minfält finns kvar, dock väl utmärkta och inhängnade, och i terrängen kan man snubbla över kvarlämnad militär matriel.
Konflikten om ögruppen mellan Storbritannien och Argentina har pågått i 155 år. Det var detta år som den nyfödda argentinska statens representanter kördes iväg av britterna och en utveckling av Falklandsöarna tog fart. Britterna har enligt mig all rätt på sin sida i denna konflikt. Man upptäckte öarna först, man byggde en bosättning på Saunders Island samtidigt som nyfikna fransmän etablerade en by i Port Louis... Det har aldrig funnits någon urbefolkning på ögruppen, och de enda argentinare som bodde på ön 1833 var straffångar och deras vakter. Just urbefolkning är den enda aspekten som skulle kunna få mig att ändra mig i suveränitetsfrågan, för om det hade funnits en befolkning av indianer med ursprung från Sydamerika och Argentina så hade möjligtvis detta varit ett tungt argument för att Argentina skulle få styra, men så är det inte...
De 3000 som idag bor på Falklandsöarna är mer brittiska än några andra. Man är "urbefolkningen", de enda som bekymrat sig om att ta hand om dessa vindpinade öar är just dessa ättlingar till engelska sjömän som stannade här av ett eller annat skäl. Man vill tillhöra Storbritannien och inget annat, och folkviljan borde vara avgörande. Från och med den 1 januari 2009 så får man en ny konstitution på Falklandsöarna. En konstitution som befäster öbornas vilja att förbli britter och som utvecklar dera självbestämmande. Hade inte hotbilden från andra sidan havet funnits så hade Falklandsöarna mycket väl kunnat ha varit helt självständiga. Man klarar sig mycket bra ekonomiskt, och bättre blir det när man börjar exploatera den olja som finns utanför ögruppen. Men ett land med 3000 människor kan inte försvara sig mot ett grannland som inte accepterar historien som den ser ut och folkets vilja att själva utforma sina liv.
Än i dag mullrar det alltså från den stora grannen i väster. Argentina har på inget sätt gett upp sina krav på Falklandsöarna och endast en hyfsad militär närvaro i kombination med en argentinsk krigsmakt i kris har stoppat konflikten från att återigen övergå i krig. Under vår resa fick vi gedigna genomgångar av såväl lokalförsvar som den brittiska militären om hotbilder och beredskapen för att kunna avvärja nya hot från Argentina. Man har hittat tydliga tecken på argentinsk militär närvaro på avlägsna stränder, och detta kan ju bara ha ett mål - planering och spaning inför kommande aktiviteter. Det krävs ett försvar för att bevara freden, något som borde vara självklart - men inte här hemma...
PS. I November 2010 kommer Pelle Mohlin Travel med benäget bistånd av undertecknad att arrangera en ny resa till Falklandsöarna. Utöver 2 grupper med slagfältsturister kommer vi erbjuda plats för 10 personer som vill använda tiden åt det unika djurlivet och den vackra naturen. Är man intresserad av fågelliv i en orörd natur, med pingviner, sjölejon, sjöelefanter, späckhuggare med mera som extre krydda på moset - anmäl Er och följ med! DS.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar