...för att vilja bli lärare i dagens Sverige...? Jo, jag vet att det finns undantag men ibland måste man ställa sig frågan vad det är för typ av människor som väljer att jobba i dagens svenska skolor. Därmed inte sagt att den trevliga och sympatiska ordföranden i Kultur- och Fritidsnämnden i Sundbyberg, tillika sosse och hätsk bloggare, Nathalie Sundesten-Landin är dum, för det är hon inte trots att hon valt läraryrket som sin framtida försörjning. Många av mina politiska antagonister i Sundbyberg är faktiskt riktigt sympatiska. Jag kan faktiskt inte hitta något illa att säga om Jan Jogell, Nathalie Sundesten-Landin och en hel del andra sossar, med två tragiska undantag, som trots all sin charm fått det här med politik helt om bakfoten...
Enligt Aftonbladet så sjunker intelligenskvoten snabbt bland de nya lärarna. Man är helt enkelt sämre på att tänka, förmedla och dessutom ha ett svagare ledarskap. Jag har mest positiva minnesbilder av mina lärare genom åren. Med särskilt välbehag minns jag Tomas Granqvist, en fantasisk pedagog som tog sig an min klass i fyran i Gnesta, och dessutom hade jag den kända aktrisen Lena Skoog som vikarierande gympalärare en termin i gymnasiet. Aldrig var väl gympan så spännande som då... Sedan har man ju skräckexemplet åt andra hållet, min klassföreståndare Thorbjörn i Tumba Gymnasium som gav mig lägre betyg bara för att jag inte delade hans kommunistiska värderingar. Hur annars skall man tolka det faktum att jag fick tror i hans ämnen (SO-ämnena) trots att jag alltid hade 90-99% rätt på skrivningarna och var aktiv som tusan på lektionerna? Jag frågade om mina politiska ställningstaganden hade med mina felsatta betyg att göra och möttes av tystnad och ett hånflin... Redan då fanns det uppenbarligen lärare med ett IQ som en neanderthalare.
Efter att ha åkt buss ikväll med ett gäng ungdomar i 14-16 årsåldern så skulle inte ens fysisk eller psykisk tortyr få mig att vilja umgås med dessa individer flera timmar om dagen. Hellre jobbar jag som mentalskötare på psykakuten eller som vårdbiträde på en låst avdelning för utåtagerande och aggressiva dementa. Det är ju nästan så man tappar framtidstron när man ser dagens vilsna själar till ungdomar... Det enda som kommer ur deras munnar är könsord, svordomar och kränkande omdömen om varandra. Detta förmedlas i en extremt hög volym, och utan respekt för andra i omgivningen som vill ha lugn och ro. I dagens ungdomskultur så gäller det att synas och höras mest, för annars finns man inte. Ett resultat av TV-program som Big Brother...? Eller av en skola utan krav, utan förmåga att sätta gränser och där lärare som vill utvecklas och utveckla motarbetas av systemet? En kombination om ni frågar mig.
Jag beundrar alla de lärare som står ut bland svärande och skrikande ungar, som ringer på sina mobiler under lektioner, som tilltalar fröken med "Hora" och magistern med "Peddo" och som får snöbollskrigen på skolgården att eskalera till ett sådant kaos att polisen måste kallas till skolorna. Men för att bli lärare i dagens Sverige så måste man antingen vara masochist eller ha låg intelligenskvot. Det senare är ju till och med vetenskapligt belagt...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar