Aftonbladet har gett sig i kast med att såga vår svenska äldrevård vid fotknölarna. Läser man kvällstidningens artiklar i ämnet så förstår man snart att ingen av de som i dagens Sverige jobbar med äldre har något omdöme överhuvudtaget. Själv har jag erfarenhet av denna verksamhet, både inifrån som vårdanställd och utifrån, som anhörig och dessutom som före detta ledamot av äldre- och omsorgsnämnden i Sundbyberg.
Visst finns det verksamheter som fungerar uselt, ädreboendet i Halmstad häromveckan var ju närmast att likna vid Norman Bates hotell i geriatrisk tappning, men de välfungerande platserna nämns ju aldrig i pressen. För varje miserabelt äldreboenden så finns det 30, 40 eller 50 som fungerar bra, mycket bra eller helt perfekt. Visst är ett skräckexempel ett för mycket, men det perfekta samhället kan man gärna önska sig men att förverkliga detsamma är inte lika lätt. Men i kvällspressens värld skall man skrämma upp landets befolkning så till den milda grad att vi kommer få se klasar av 40-talister som står på perrongerna i tunnelbanan för att avsluta livet innan de hamnar i en säng med grindar på ett smutsigt sjukhem, nerskiten, nerkissad, otvättad, fastbunden, förnedrad och med enbart oengagerad personal i närheten. Den bilden blåser pressen upp, utan att ens reflekttera ett ögonblick över alla de som kämpar på för att våra äldre skall få ett värdigt avslut på livet, och det med en lön som journalisten inte ens skulle dela ut gratistidningar för... Dessa kämpar får nu veta att det man gör är värdelöst och ingenting värt.
Dessutom leds man till att tro att alla gamla i Sverige tvångsmediciners å det grövsta, och när detta inte fungerar som spänns man fast i en säng... Jaha, inte nog med att vårdpersonalen framställs som värdelösa, nu är man elaka och förnedrande. Vid de tillfällen då dessa åtgärder tas till syftar det enbart till att hindra personen från att skada sig själva och inget annat. Läser man artiklarna så ligger 100.000-tals gamla fastbundna i sängarna hela dagarna, fullproppade med mediciner de inte behöver... Tror man på det, så förstår jag att man är rädd för att bli gammal i Sverige.
Visst finns det mycket som kan förbättras i äldrevården. Små familjära boenden istället för större inrättningar, mer frihet för vårdtagaren att påverka sin tillvaro - vill man ha ett glas vi eller en starköl till maten skall detta var helt ok och kan säkert minska antalet lugnande tabletter som måste delas ut. Personalen skall vara välutbildad och engagerad, och framför allt trivas med sitt arbete. Alla skall behandlas med respekt, det är A och O. Men det gäller även personalen, Aftonbladet... Med eran journalistik som generaliserar grovt bland de som jobbar i vården och omsorgen, så skulle alla journalister vara som Trond Sefastsson. Är det så? Ja, man börjar ju undra...
För övrigt så verkar det som om alla "gamla gubbar" över 65 är helt klara i huvudet och helt utan behov av mediciner, annat än Viagra. Denna annars så sosse-dominerade grupp av människor har nu sett ljuset politiskt och lämnar den malande Mona och hennes lagbygge av ovilliga i något som är att likna med ett lämmeltåg. Välkomna till oss som vill och kan samarbeta för Sveriges bästa!
Och detta var inte inlägg 500. Jag plockade bort ett inlägg för att kunna göra det historiska inlägget till något minnesvärt, roligt och inte så djävla bittert som allt varit den senaste veckan...
Jag känner livslusten komma, jag skall bli snäll, ödmjuk och vän med allt och alla och jag skall visa även meningsmotståndare respekt... Tror Ni mig inte? Nähä... "Time will tell" ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar