Jag var tveksam till att Micke Damberg skulle ha en chans att bli ny partiordförande för våra politiska huvudmotståndare av flera skäl - främst för att han är från Stockholmstrakten. Huvudstadsregionen har ju nästan prenumererat på posten som ordförande över det där gamla statsbärande partiet under de senaste deciennerna.
Vi har inte hunnit vinka farväl av ur-stockholmaren Mona Sahlin ännu, men hon har redan satt sig på tåget som går någonstans och innan henne var det Göran Persson. Förvisso var den store ledaren Göran sörmlänning och bördig från Vingåker och med storstaden Katrineholm som maktbas. Men sedan TiM-tåget började rulla längs linjen Gnesta-Flen-Katrineholm-Vingåker och ännu längre bort i obygden så är Göran om inte en 08:a så något som påminner om de gamla riktnummerområdena 0753 eller 0755 bort i Sörmlandstrakten...
Innan Göran hade vi Ingvar Carlsson som flyttat från Borås till Tyresö och trots sitt vurmande för Elfsborg ändå får anses vara nästintill naturaliserad i huvudstaden, nästan lika mycket Stockholmare som företrädaren Palme. Att då som Damberg komma in som ännu en 08:a i ett parti där det knappt finns några väljare kvar i 08-land måste ju vara nästintill omöjligt.
Men Damberg är nog mest attraktiv ändå, om man jämför med konkurrenterna Österberg, Östros och Eneroth - eller var nog mest attraktiv. I dag kliver en av Dambergs motståndare fram ur samma röda draperier som Damberg tittade fram ur med sin Facebook-kommentar där han öppnade för att ta över ledartröjan i Rörelsen. Efter kommer nu en bitsk, hätsk och rätt långsint Tony Johansson från Skåne som trots att han är partikamrat med Damberg ägnar ett helt Newsmill inlägg åt att ta hedern av stackars Micke. Med sådana partivänner kommer Micke Damberg inte behöva oss på andra sidan blockgränsen som fiender, dom finns i hans eget parti och är mycket vidrigare än vad vi någonsin kommer att bli...
Det är bara att saxa ur Newsmill för att se hur hans egen partivän tar all heder av Damberg - oavsett om det som skrivs är sant eller inte.
"Att välja Mikael Damberg till partiledare vore emellertid ett stort misstag. Han har prövats som ledare, det var inte särskilt länge sedan och resultatet förskräcker.
Mikael Damberg var ordförande för SSU åren 1999-2003. Detta är en del av den period som ledande SSUare idag beskriver som "de mörka åren" - det vill säga det decennium som SSU leddes i ordning av Niklas Nordström, Mikael Damberg och Ardalan Shekarabi.
Perioden karakteriseras av segdragna interna strider, utbrett medlemsfusk, fiffel med interna ekonomiska medel, ignorerande av stadgar, valfusk i ombudsval och trixande med valkretsar för att rigga majoriteter på kongresserna. Till slut exploderade detta i en medieskandal - Ardalan Shekarabi tvingades avgå efter att ekonomiska oegentligheter avslöjats, medlemsregistret rensades (16000 medlemmar försvann) och en kompromiss syddes samman som möjliggjorde en läkningsprocess i förbundet. Men Damberg lyfte under sina år inte ett finger för att läka förbundet. Tvärtom. Han lämnade bakom sig ett förbund i kaos, sönderslitet av konflikter och intriger..."
Det kommer mera... "Mikael Damberg använde exempelvis de centrala pengarna i den s k verksamhetsutvecklingsfonden till att betala de klubbar, kretsar och distrikt som röstat på honom. Under de inledande åren gick tre av fyra kronor från denna fond till de som Damberg brukade beskriva som "mina distrikt". Men till slut gick man för långt. Det visar historien om de pengar som överfördes, officiellt till ett integrationsprojekt, men i verkligheten till att finansiera Ardalan Shekarabis kampanj för att få efterträda Damberg. Enligt Dagens Nyheter och Uppsala Nya tidning gick pengarna till kontokort, utställda på Shekarabi och ytterligare en person. Det avslöjades också att dessa pengar, som var avsedda för integrationsarbete, istället gått till restaurangnotor, resor och spritinköp. Pengarna överfördes under tiden som Damberg var ordförande för förbundet. Dessa två tickande bomber exploderade efter att Damberg avgått, men det var under hans och Nordströms tid som de började ticka.
Under Dambergs år vid makten sänktes också taket i den interna debatten. På de gemensamma arrangemangen, som vallägret 2002, försökte exempelvis förbundsledningen upprätthålla kontroll över informationsflödet, bland annat genom att motarbeta att distrikten anordnade egna föreläsningar. Man försökte också begränsa hur medlemmar uttryckte sig. Exempelvis ansåg Damberg att en banderoll med texten: "För en socialistisk världsordning" borde tas ner och när den sedermera blev vandaliserad (!) av personer från Dambergs hemdistrikt, så var det visserligen illa, men den var ju så provocerande, menade Damberg."
Vi har inte hunnit vinka farväl av ur-stockholmaren Mona Sahlin ännu, men hon har redan satt sig på tåget som går någonstans och innan henne var det Göran Persson. Förvisso var den store ledaren Göran sörmlänning och bördig från Vingåker och med storstaden Katrineholm som maktbas. Men sedan TiM-tåget började rulla längs linjen Gnesta-Flen-Katrineholm-Vingåker och ännu längre bort i obygden så är Göran om inte en 08:a så något som påminner om de gamla riktnummerområdena 0753 eller 0755 bort i Sörmlandstrakten...
Innan Göran hade vi Ingvar Carlsson som flyttat från Borås till Tyresö och trots sitt vurmande för Elfsborg ändå får anses vara nästintill naturaliserad i huvudstaden, nästan lika mycket Stockholmare som företrädaren Palme. Att då som Damberg komma in som ännu en 08:a i ett parti där det knappt finns några väljare kvar i 08-land måste ju vara nästintill omöjligt.
Men Damberg är nog mest attraktiv ändå, om man jämför med konkurrenterna Österberg, Östros och Eneroth - eller var nog mest attraktiv. I dag kliver en av Dambergs motståndare fram ur samma röda draperier som Damberg tittade fram ur med sin Facebook-kommentar där han öppnade för att ta över ledartröjan i Rörelsen. Efter kommer nu en bitsk, hätsk och rätt långsint Tony Johansson från Skåne som trots att han är partikamrat med Damberg ägnar ett helt Newsmill inlägg åt att ta hedern av stackars Micke. Med sådana partivänner kommer Micke Damberg inte behöva oss på andra sidan blockgränsen som fiender, dom finns i hans eget parti och är mycket vidrigare än vad vi någonsin kommer att bli...
Det är bara att saxa ur Newsmill för att se hur hans egen partivän tar all heder av Damberg - oavsett om det som skrivs är sant eller inte.
"Att välja Mikael Damberg till partiledare vore emellertid ett stort misstag. Han har prövats som ledare, det var inte särskilt länge sedan och resultatet förskräcker.
Mikael Damberg var ordförande för SSU åren 1999-2003. Detta är en del av den period som ledande SSUare idag beskriver som "de mörka åren" - det vill säga det decennium som SSU leddes i ordning av Niklas Nordström, Mikael Damberg och Ardalan Shekarabi.
Perioden karakteriseras av segdragna interna strider, utbrett medlemsfusk, fiffel med interna ekonomiska medel, ignorerande av stadgar, valfusk i ombudsval och trixande med valkretsar för att rigga majoriteter på kongresserna. Till slut exploderade detta i en medieskandal - Ardalan Shekarabi tvingades avgå efter att ekonomiska oegentligheter avslöjats, medlemsregistret rensades (16000 medlemmar försvann) och en kompromiss syddes samman som möjliggjorde en läkningsprocess i förbundet. Men Damberg lyfte under sina år inte ett finger för att läka förbundet. Tvärtom. Han lämnade bakom sig ett förbund i kaos, sönderslitet av konflikter och intriger..."
Det kommer mera... "Mikael Damberg använde exempelvis de centrala pengarna i den s k verksamhetsutvecklingsfonden till att betala de klubbar, kretsar och distrikt som röstat på honom. Under de inledande åren gick tre av fyra kronor från denna fond till de som Damberg brukade beskriva som "mina distrikt". Men till slut gick man för långt. Det visar historien om de pengar som överfördes, officiellt till ett integrationsprojekt, men i verkligheten till att finansiera Ardalan Shekarabis kampanj för att få efterträda Damberg. Enligt Dagens Nyheter och Uppsala Nya tidning gick pengarna till kontokort, utställda på Shekarabi och ytterligare en person. Det avslöjades också att dessa pengar, som var avsedda för integrationsarbete, istället gått till restaurangnotor, resor och spritinköp. Pengarna överfördes under tiden som Damberg var ordförande för förbundet. Dessa två tickande bomber exploderade efter att Damberg avgått, men det var under hans och Nordströms tid som de började ticka.
Under Dambergs år vid makten sänktes också taket i den interna debatten. På de gemensamma arrangemangen, som vallägret 2002, försökte exempelvis förbundsledningen upprätthålla kontroll över informationsflödet, bland annat genom att motarbeta att distrikten anordnade egna föreläsningar. Man försökte också begränsa hur medlemmar uttryckte sig. Exempelvis ansåg Damberg att en banderoll med texten: "För en socialistisk världsordning" borde tas ner och när den sedermera blev vandaliserad (!) av personer från Dambergs hemdistrikt, så var det visserligen illa, men den var ju så provocerande, menade Damberg."
Läs gärna hela Newsmill-inlägget från Tony Johansson - gammal SSU-are från Skåne. Du hittar du här. Det är så smutsigt att det blir vackert för oss som gillar att se våra politiska motståndare dras med enorma problem, med skitsnackeri och falangstrider. Mer sånt här och lyckan är gjord, Damberg är klar - nu väntar jag bara på interna lustmord på de andra kandidaterna...
Länkar:
Bloggar: Westerholm
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar