Samtidigt som hela omvärldens fokus ligger på det som sker och händer i det nordöstra hörnet av Afrika - i Egypten - så händer det saker i ett litet bortglömt land i hjärtat av den södra delen av samma kontinent. Malawi är inget land dit svenskarna reser för att glömma vardagens vedermödor och vårt inte alltid så sympatiska klimat, Malawi är inte alls som Egypten. Där Egypten styrs av en despot och utan ett kryddmått av demokrati så är faktiskt Malawi sedan några år en av få hyfsat fungerande demokratier på den afrikanska kontinenten...
Det händer inte ofta, nästan aldrig, att diktaturen visar sig vara bättre än demokratin eller att demokratin är sämre än diktaturen. Oftast är det bara Lasse Ohly som väljer prästerskapets tyranni i Iran framför demokratin i Israel eller diktatorn Castro framför en folkvald Bush, men idag trampar jag omkring i samma illaluktande sumpmarker som Ohly - idag vet jag nämligen inte om demokratin i Malawi är att föredra framför diktaturen i Egypten. I Egypten får de förtrycktarna medborgarna iallafall släppa sina vindar överallt och närsomhelst - något de gör både ofta och rejält - utan att för den skull bli skickad till någon mutad domare. I Malawi däremot kan man efter en smygare få sitta bredvid en mördare eller en våldtäktsman i väntan på domstolsförhandling.
Medan folket i Egypten samlas på torg och gator för att få sina friheter, medan den egyptiska kravallpolisen försöker slå ner en resning som jag bara kan avundsjuk kan titta på så stiftas det i demokratin Malawi lagar som är ett genuint påhopp på en av de viktigaste friheterna - friheten att få släppa sig, friheten att få fisa, möka eller prutta. Malawi skapar lagar som kommer att plåga alla de inom landets gränser som älskar lök, bönor eller andra gasstimulerande födoämnen. Friheten att äta vad man vill beskärs alltså också i någon snedvriden ambition att rena luften i landet vid Malawisjöns västra strand.
Frågar man mina grannar så kan de nog intyga att jag hade haft dryga böter att betala eller långa fängelsestraff att sitta av ifall jag hade bott i Lilongwe, Blantyre, Zomba eller någon annan malawisk metropol. Min mage producerar så mycket gas att det skulle vara mer ekonomiskt vettigt att sticka ner en uppdragningskanyl ner i min tjocktarm än att leta efter gas i den så kallade Siljansringen. Skulle inte jag få släppa ut mina gaser skulle jag förmodligen levitera inom några dygn, försvinna ut i atmosfären och ur mina nära och käras liv.
Frihet är att få säga vad man vill, både med munnen, med pennan, med tangentbordet eller med arslet. Friheten är okränkbar, och det luktar lika illa om den malawiska regeringens beslut att förbjuda fisar som det luktar om mina pruttar. I en demokrati är ingen frihet kränkbar, inte ens rätten att få släppa sig här och nu, där och då. Det man möjligtvis skulle kunna acceptera är en förordning där man tar sig sina friheter med respekt för omgivningen. Till exempel så är det ju en viss skillnad att möka i den malawiska djungeln jämfört med att dra av en rökare i en trång hiss tillsammans med en handfull andra människor som vill ha friheten att slippa ha den gasformiga odören av ens restprodukter i näsan.
Men att lagstifta mot pruttande är så pass sjukt att omvärlden måste reagera, med fördömanden, med hot om sanktioner eller väpnat ingripande för att befria alla de malawier som kommer plågas av en lag som står i strid mot allt vad mänsklig värdighet heter...
Länkar: AB1, AB2, SvD1, SvD2, DN1, DN2
Det händer inte ofta, nästan aldrig, att diktaturen visar sig vara bättre än demokratin eller att demokratin är sämre än diktaturen. Oftast är det bara Lasse Ohly som väljer prästerskapets tyranni i Iran framför demokratin i Israel eller diktatorn Castro framför en folkvald Bush, men idag trampar jag omkring i samma illaluktande sumpmarker som Ohly - idag vet jag nämligen inte om demokratin i Malawi är att föredra framför diktaturen i Egypten. I Egypten får de förtrycktarna medborgarna iallafall släppa sina vindar överallt och närsomhelst - något de gör både ofta och rejält - utan att för den skull bli skickad till någon mutad domare. I Malawi däremot kan man efter en smygare få sitta bredvid en mördare eller en våldtäktsman i väntan på domstolsförhandling.
Medan folket i Egypten samlas på torg och gator för att få sina friheter, medan den egyptiska kravallpolisen försöker slå ner en resning som jag bara kan avundsjuk kan titta på så stiftas det i demokratin Malawi lagar som är ett genuint påhopp på en av de viktigaste friheterna - friheten att få släppa sig, friheten att få fisa, möka eller prutta. Malawi skapar lagar som kommer att plåga alla de inom landets gränser som älskar lök, bönor eller andra gasstimulerande födoämnen. Friheten att äta vad man vill beskärs alltså också i någon snedvriden ambition att rena luften i landet vid Malawisjöns västra strand.
Frågar man mina grannar så kan de nog intyga att jag hade haft dryga böter att betala eller långa fängelsestraff att sitta av ifall jag hade bott i Lilongwe, Blantyre, Zomba eller någon annan malawisk metropol. Min mage producerar så mycket gas att det skulle vara mer ekonomiskt vettigt att sticka ner en uppdragningskanyl ner i min tjocktarm än att leta efter gas i den så kallade Siljansringen. Skulle inte jag få släppa ut mina gaser skulle jag förmodligen levitera inom några dygn, försvinna ut i atmosfären och ur mina nära och käras liv.
Frihet är att få säga vad man vill, både med munnen, med pennan, med tangentbordet eller med arslet. Friheten är okränkbar, och det luktar lika illa om den malawiska regeringens beslut att förbjuda fisar som det luktar om mina pruttar. I en demokrati är ingen frihet kränkbar, inte ens rätten att få släppa sig här och nu, där och då. Det man möjligtvis skulle kunna acceptera är en förordning där man tar sig sina friheter med respekt för omgivningen. Till exempel så är det ju en viss skillnad att möka i den malawiska djungeln jämfört med att dra av en rökare i en trång hiss tillsammans med en handfull andra människor som vill ha friheten att slippa ha den gasformiga odören av ens restprodukter i näsan.
Men att lagstifta mot pruttande är så pass sjukt att omvärlden måste reagera, med fördömanden, med hot om sanktioner eller väpnat ingripande för att befria alla de malawier som kommer plågas av en lag som står i strid mot allt vad mänsklig värdighet heter...
Länkar: AB1, AB2, SvD1, SvD2, DN1, DN2
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar