Allt tycks vara precis som vanligt i socialdemokratin, situationen i ett parti som behöver förnyelse är precis likadan idag som förra torsdagen, förrförra torsdagen eller förrförra gånger 12 torsdagar sig. Man har sin partisekretare Ibrahim Baylan som placerat sig själv som en bromskloss i ett parti som skulle behöva fart för att komma upp ur diket, och man har en valberedning som lever kvar i gamla arbetsmodeller - arbetsmodeller som kanske och möjligtvis fungerar i ett enat parti där inte kaoset eller krisen är de enda två som funderar på att bli medlemmar...
Ibrahim Baylan gjorde sig själv till Sveriges svar på "Bagdad Bob" under valrörelsen i slutet på förra sommaren och de första gryende dagarna av en höst som fick ett parti att falla snabbare än höstlöven. Ibrahim Baylan lever kvar i sin gamla roll, men nu handlar det om ett helt annat val - och dessa dagar få sosseriet skylla sig själva för att man inte gav den ytterst ansvariga för val-fiaskot foten för länge sedan. Ibrahim Baylan ser inga som helst problem med att en stor del av hans så kallade "folkrörelse"-parti upplever valprocessen för att hitta Mona 2.0 som toppstyrd och elitistisk.
Ibrahim Baylan tycker att allt är bra, när det inte är det. Ibrahim Baylan kör sitt parti ännu lite mer i botten när han nu bereder väg för ännu hårdare falangstrider och ännu mer splittring. Ibrahim Baylan är faktiskt mannen som i detta nu, förmodligen för att han inte fattar bättre, kvalificerar sig för att stå staty utanför det moderata partihögkvarteret på Schönfeldts Gränd i Gamla Stan. Sällan har väl en enskild människa i all sin inkompetens gjort så mycket för att vi som politiska motståndare skall må riktigt bra.
Stig Malm däremot, är en innovativ sosse på många sätt - inte bara för att han är en mästare på att hitta på nya ord som exempelvis "fittstim" - och precis en som blåslampa i arslet som det röda laget skulle behöva nu. När Stig Malm vill se två eller fler kandidater som "tävlar" mot varandra visar han sig vara mer progressiv och pragmatisk än vad hela släkten Baylan förmodligen är tillsammans. Stig Malm förstår att en gammal nomineringsprocess där en valberedning under ledning av en "surkärring" inte alls är vad ett parti som skall andas fräschör och förnyelse behöver. Stig Malm är rätt ute - men samtidigt i otakt med den verklighet där det faktiskt inte ens finns en riktigt bra kandidat, utan bara massa "fallfrukt". Hur roligt skulle det vara att välja Sven-Erik Österberg, Veronica Palm och Thomas Östros till exempel. Pest och kolera får sällskap av ebola...
Sveriges snyggaste oppositionsråd, Johanna Graf i Solna, är ännu mer rätt ute när hon förmodligen därför anser att partiet skall vakanssätta partiledarposten i väntan på att man vet vilken politik man skall föra och vilken eller vilka som är bäst lämpade att driva den politiken. Vakanssättnings-förslaget från Johanna Graf bör nog även ses som en misstroendeförklaring mellan raderna mot alla de kandidater som idag verkar stå till valberedningens förfogande. Ingen duger, det är bättre att leva kvar i ett ledarlöst tillstånd och i ett vacuum tills dess någon som kan fylla ut kostymen jagas fram ur skuggorna.
Johanna Graf är rätt ute, men samtidigt så sätter hon fingret i ögat på socialdemokratins krisarbete - ett parti som en gång var rikets överlägset största parti, det enda statsbärande partiet, partiet för hälften av svenskarna men som idag inte kan hitta en enda kandidat som skulle falla väljarna i smaken. Socialdemokratins kris är unik och de interna stridigheter vi redan innan valet av ny partiordförande har fått se utspelas på bloggar, på ledarsidor och i andra forum kommer om Baylan och Andnor får "rodda" vidare lägga grunden för ett ännu mer splittrat parti, en kroniskt sjuk rörelse som inbillar sig att man är en folkrörelse när folket inte ens vill titta åt det hållet längre...
Som politisk motståndare är jag skadeglad som bara den. Som politisk bloggare är jag tacksam för att sosseriet har gett mig otroligt mycket att skriva om efter valet. Men som den "enmans-tankesmedja" jag är så är det faktiskt med skräck i blicken jag ser på hur ett tidigare stort och stolt parti inför öppen ridå förvandlar sig själva till politikens egen driftkucku. Kan det som händer i det gamla statsbärande partiet även hända i det nya? Kommer vi ha klarsyntheten att se verkligen när den kommer krypande längs golvet för att bita ett maktfullkomligt och stelbent parti i benet? Kommer vi att kunna lära av den fars som vi nu skrattar åt från den högra sidlinjen eller går vi i samma fälla framöver...?
Inlägg
4 kommentarer:
Jag var säker på att en journalist tagit sig lite för stora literära friheter när han beskrev sossarnas nästa stora validé "Butler i tunnelbana".
När jag fick reda på att det egentligen var Ibrahim "Bagdad-bob" Baylan som insisterat på att använda frasen, skrattade jag så hårt och så långe att tårarna rann.
Ser med glädje, både sossarnas fria fall, och den cirkus som utnämningen av ny partiordförande. Helt underbar vardagsunderhållning.
Och tack för din klarsynta och roliga beskrivning. Hoppas aliansen inte hamnar i samma hjulspår och kommer att se när (den kommer alltid) vändpunkten kommer, och hur man INTE ska göra är det bara att kolla på S idag.
Påtal om framtida S-ledare så undrar man ibland vad som hände med den där hästen som skulle vinna val åt sossarna. Vart tog den vägen? Den skulle ju verkligen behövas hos dem nu.
Ja, beträffande Moderaterna så är väl förnyelse att betrakta som ett fult ord. Man må sätta ordet Nya före det gamla partinamnet, men det är samma gamla stinkande konservatism som gäller. Ge åt de redan rika och ta från de redan fattiga. Rätt talande är väl att en fanatisk Moderat som du ägnar mer tid åt att racka ner på ett annat parti än att tala om ditt eget eftersom ditt parti är så politiskt menlöst att det inte finns något att säga om det.
Jah Hollis, instämmer till 100%. Just nu är vi så jäkla menlösa att det enda jag mår bra av är att strö salt i sossarnas öppna sår. Så är det faktiskt...
Skicka en kommentar