NÄR TRE STORA PROBLEM ÄR ETT PROBLEM

Per Altenberg är folkpartist och en väldigt klok man. Det är iallafall bilden jag har fått av honom under de fåtal tillfällen som jag hade att få träffa mannen under valrörelsen, vid olika bloggträffar för oss med hjärtat till höger. Per Altenberg lade ner sin blogg i spåren av valrörelsen, den 29 september men krystade ur sig ett nytt inlägg den 7 januari. Den skärpa som Per Altenberg stod för bland de borgerliga bloggarna lämnade ett stort tomrum efter sig som ännu ingen lyckats fylla. Men frälsaren har återvänt, till gammelmedias debattsidor...

När Per Altenberg får sitt inlägg på SvD:s Brännpunkt rubriksatt med "Alliansens tre stora problem" blir jag först lite orolig. Vågar den gode Altenberg verkligen vara så öppen och internkritisk att han lyfter fram sitt eget parti - Folkpartiet - som ett problem tillsammans med Kristdemokraterna och Centern? Ser han samma problem som jag, med tre små partier som inte når ut och som inte alls kan matcha den moderata storheten i dagsläget? Jag blev orolig, men lättnaden kom redan när jag klickade mig fram från nätlöpet till själva artikeln och en helt annan rubrik uppenbarade sig framför mina grusiga ögon - "LO får inte styra den ekonomiska politiken". Punkt.

Som lätt desillusionerad moderat känns det underbart att se att det iallafall finns de som tar upp den stafettpinne vi har lagt ifrån oss för att stå i strålkastarljuset och slå oss för bröstet som de nya statsbärarna. I frågor där vi moderater verkligen borde vara med att utforma en ny, mer hållbar politik för ett nytt Sverige så är det småttingarna i gänget som lyfter frågorna som måste lyftas fram. Det handlar om värnskattens avskaffande, om hur man kan förändra och modernisera LAS så att ungdomarna lättare kommer över tröskeln till ett nytt arbete och hur vi går vidare från dagens förvaltande politik till något mer framåtsträvande.

Det Per Altenberg skriver i sin debattartikel skriver jag under på rakt igenom - precis som jag skrev under på Johan Hedins gästblogg om värnskatten på den här bloggen. Altenberg skriver ett sunt och bra dokument, något som borde kunna ligga till grund för en Allians 2.0 - en allians som tar fart för framtiden och något som de som idag företräder oss moderater i regeringen borde ta och läsa in sig på.

"Alliansregeringen har gjort mycket rätt under de fyra första åren. Det är det arbetet som Sverige nu skördar frukterna av. Men vi kan inte stanna upp när världen omkring oss befinner sig i rörelse. För att vi ska kunna utveckla Sverige till en modern kunskapsekonomi i världsklass krävs fortsatt reformarbete."

"En borgerlig regering måste utgå ifrån vad vi tror är långsiktigt bra för Sverige, inte ifrån förväntade reaktioner från facket (eller näringslivet för den delen). Ironiskt nog gick LO nyligen till attack mot regeringens skattesänkningar till låg- och medelinkomsttagare. Mekaniskt upprepas gamla slagord trots att regeringens politik gynnar de egna medlemmarna."

"Maximering av skatteintäkter och minimering av utgifter överordnas bredare nationalekonomiska överväganden. Investeringarna i underhåll av infrastruktur som till exempel järnvägar har visserligen ökat, men vinterns tågkaos har visat med önskvärd tydlighet att det inte är tillräckligt. Till och med arbetslinjen underordnas budgetsaldot genom en del reformer som visserligen minskar statens kostnader för socialförsäkringar, men som försvårar rörlighet och omställning på arbetsmarknaden."

Amen Altenberg! Ett "Hallelujah!" till och med. Den som slutar röra på sig är dömd att bli förbisprungen, till och med av ett parti som bara rör sig i dödsryckningar. Det är dags att börja se på vad vi kan göra för Sverige och vad Sverige kan göra för oss - det är dags att fundera på om Alliansen skall fördjupas eller upplösas som Timbros överstepräst Roland Poirier Martinsson skriver. Jag föredrar fördjupningen.

Med Altenbergs problembild för ögonen så ser jag egentligen bara ett problem, inte tre - och det är det största allianspartiets ambition att bara vara statsbärande...

Länkar: SvD1, SvD2
Bloggar:

Fotot ovan: Per Pettersson, hittat på Facebook...