Klockan tickar fortfarande mot den 28 februari klockan 23:21 men redan nu och ännu mer så om några dagar så kommer 25-årsdagen av mordet på Olof Palme att få den uppmärksamhet som mordet på Olof Palme förtjänar - i alla former av media. Om någon har missat det så har tidningar och TV redan varit i gång ett tag nu. Trams-TV och blaskan Expressen har båda låtit varsin hänförd journalist följa en blåsbälgsandandes Leif GW Persson längs den gångväg och över den Sveaväg mellan biografen Grand och mordplatsen vid Tunnelgatan som makarna Palme tog den där ödesdigra natten. Efter GW-promenaden har man sedan gjort TV av densamma och låtit GW:s spekulationer och GW:s berättelser om vad han tror och inte tror strömma ut i mediabruset.
Det återstår bara 2 dagar till 25-årsdagen och jag fortsätter naturligtvis med att publicera del 4 i min "miniserie" om Palme-mordet. Det blir en postning om dagen där jag kommer att publicera en helt annan "lösning" på Palme-mordet än de som Leif GW Persson och polisen har kommit fram till. För medan professor Persson säger att Palmes Ankarström är någon ur ordningsmaktens eller de väpnade styrkornas led och som dessutom är tillräckligt galen och hatisk till Palme som person så är polisen - och faktiskt även Palmes familj övertygade om att det var den dömde dräparen - Christer Pettersson - som var mördaren...
Att man efter 25 år inte har lyckats lösa mordet längre än till att Hovrätten friade den Pettersson som Tingsrätten hade dömt, och att man med största sannolikhet inte heller kommer att lyckas med att lösa mordet längre än så gör ju att kreti och pleti bland amatördetektiver och andra haverister börjar med sina privatspaningar. När belöningen på 50 miljoner tillfaller den som klarar upp mordet så går de igång ännu lite mer och ännu lite mer ambitiöst. Det finns säkert vettiga människor som också funderar på vad som hände den där natten och som försöker hitta den lösning som ingen annan har hittat, men detta handlar inte om de vettiga.
När jag nu fortsätter att penetrera de lite sjukare teorierna om mordet på Olof Palme så måste jag tydligt och klart deklarera att jag inte har någon ambition att vara respektlös mot Palmes person, dennes familj och den död som utvecklat sig till ett nationellt trauma. Meningen med dessa inlägg är bara att få berätta om några av de mest häpnadsväckande teorierna om mordet - och idag ber jag att få återberätta TV-producenten Lars Krantz uppseendeväckande teorier och slutsatser om Palmemordet.
Skulle man ha lyssnat på Krantz medan han levde, och om man tar åt sig av det han lämnar efter sig så står det klart att Palmes död inte var det mord som polisen vill ha det till, inte alls ett vanligt mord iallafall. Precis som i Lindholms funderande så säger Krantz att Palme var en homosexuell vapenhandlare, och i utlandet enbart känd som detta. Enligt Krantz så mördades Palme av sin hustru Lisbet sannolikt med benäget bistånd av parets son Joakim .
Precis som i Lindholm-teorierna väver Krantz sitt nät om en skräck för svenska kärnvapen, hans skamkänslor över att ha en attraktion till det egna könet där Lisbets kärlek till Olof till slut fick henne att ställa Palme inför döden. Det var alltså av körlek till maken som Lisbet sköt sin make, inget annat skäl och handlar det om kärlek så är det ju rimligt att tro att sonen Joakim var med på noterna.
Det återstår bara 2 dagar till 25-årsdagen och jag fortsätter naturligtvis med att publicera del 4 i min "miniserie" om Palme-mordet. Det blir en postning om dagen där jag kommer att publicera en helt annan "lösning" på Palme-mordet än de som Leif GW Persson och polisen har kommit fram till. För medan professor Persson säger att Palmes Ankarström är någon ur ordningsmaktens eller de väpnade styrkornas led och som dessutom är tillräckligt galen och hatisk till Palme som person så är polisen - och faktiskt även Palmes familj övertygade om att det var den dömde dräparen - Christer Pettersson - som var mördaren...
Att man efter 25 år inte har lyckats lösa mordet längre än till att Hovrätten friade den Pettersson som Tingsrätten hade dömt, och att man med största sannolikhet inte heller kommer att lyckas med att lösa mordet längre än så gör ju att kreti och pleti bland amatördetektiver och andra haverister börjar med sina privatspaningar. När belöningen på 50 miljoner tillfaller den som klarar upp mordet så går de igång ännu lite mer och ännu lite mer ambitiöst. Det finns säkert vettiga människor som också funderar på vad som hände den där natten och som försöker hitta den lösning som ingen annan har hittat, men detta handlar inte om de vettiga.
När jag nu fortsätter att penetrera de lite sjukare teorierna om mordet på Olof Palme så måste jag tydligt och klart deklarera att jag inte har någon ambition att vara respektlös mot Palmes person, dennes familj och den död som utvecklat sig till ett nationellt trauma. Meningen med dessa inlägg är bara att få berätta om några av de mest häpnadsväckande teorierna om mordet - och idag ber jag att få återberätta TV-producenten Lars Krantz uppseendeväckande teorier och slutsatser om Palmemordet.
Skulle man ha lyssnat på Krantz medan han levde, och om man tar åt sig av det han lämnar efter sig så står det klart att Palmes död inte var det mord som polisen vill ha det till, inte alls ett vanligt mord iallafall. Precis som i Lindholms funderande så säger Krantz att Palme var en homosexuell vapenhandlare, och i utlandet enbart känd som detta. Enligt Krantz så mördades Palme av sin hustru Lisbet sannolikt med benäget bistånd av parets son Joakim .
Precis som i Lindholm-teorierna väver Krantz sitt nät om en skräck för svenska kärnvapen, hans skamkänslor över att ha en attraktion till det egna könet där Lisbets kärlek till Olof till slut fick henne att ställa Palme inför döden. Det var alltså av körlek till maken som Lisbet sköt sin make, inget annat skäl och handlar det om kärlek så är det ju rimligt att tro att sonen Joakim var med på noterna.
Jag klipper in ett stycke i Krantz milt sagt förvirrade beskrivning av hur mordet gick till och varför. I ett tal till Strömstads Rotary-klubb ventilerade den tidigare respekterade regissören sina slutsatser inför en häpen publik...
"Det var en praktfull sorti som Palme gjorde, som internationellt berömd socialistledare och fredsapostel, de små ländernas beskyddare, orädd kritiker av USA med mera. Det var bara det att den var djupt osann. I den mån man i utlandet kunde skilja mellan Sverige och Schweiz var Palme mest känd som homosexuell vapenhandlare.
I Sverige började vi ändå med frågan vem som sköt. När vi möttes här den 10 september 1990 hade jag kommit fram till att en tänkbar gärningsman faktiskt var -Lisbet Palme. Jag hade i detalj granskat förhörsprotokollen från de 14 vittnen som sett själva mordet. Jag hade klippt isär utsagorna mening för mening och lagt dem i kronologisk ordning så att jag fick fram ett tänkbart händelseförlopp sekund för sekund. Och till min stora häpnad fann jag att den s k gärningsmannen inte kunde ha dödat Palme. Han gick nämligen fram till Palme, lade handen på hans axel och sköt honom med två skott i bröstet när Palme vände sig om.
Men Palme är inte skjuten i bröstet. Han är skjuten i ryggen. Därtill med ett finkalibrigt vapen och en kula som inte gått igenom kroppen utan exploderat inne i den. Palme vred sig ett halvt varv och slog pannan i gatan. Storleken på det blåmärke som han fick visade att han avlidigt innan han nådde mark. Omedelbart efteråt kastade sig Lisbet Palme över honom och kysste honom på den blödande munnen.
Den s k gärningsmannen mötte Lisbet Palmes blick medan Palme sjönk ihop. Därefter lunkade han in på Tunnelgatan, men inte som man hela tiden har uppgivit uppför trapporna till Regeringsgatan utan Luntmakargatan norrut.Palme blev alltså inte skjuten med två skott i bröstet utan med ett skott i ryggen, på ett avstånd av 10 till 30 cm.
Eftersom det bara fanns en person som stod där, nämligen Lisbet Palme, vågar jag påstå att det också var hon som sköt.
Palme blev alltså inte skjuten med de två upphittade kulorna, som båda hittades av anställda på Sveriges Radio. Allt tal om att Palme blev skjuten med en magnumrevolver modell Smith & Wesson 357 Magnum är blaj. Hela inventeringen av tusentals vapen av detta märke i landet och provskjutning av dem är liksom hela mordutredningen ett gigantiskt slöseri med skattemedel.
Den s k gärningsmannen, som sannolikt var Olof Palmes äldste son Joakim, sköt med en pluggad startrevolver av märket Arminus.
Efter vårt förra möte blev jag inbjuden på en kopp te till en av mina åhörare, Mechtil von Gohren ovanför Järnvägsstationen. Hon menade att människorna här i Strömstad eller på Koster inte var i stånd att fatta att en kvinna kunde skjuta sin man av kärlek. Det kan faktiskt inte jag heller. Men hon godtog ju min tes att Lisbet Palme verkligen hade skjutit. Det var det annars inte så många som gjorde då. Jag blev mer eller mindre utfryst i debatten och framställd som helt galen. Det kanske jag är, men det är ju inget argument."
Palme-mordet var alltså ingenting annat än en rätt brutal form av familjeterapi om man skall tro på Krantz, vilket man naturligtvis bör akta sig för. Men av allt han skrev och berättade så stämmer iallafall slutklämmen - "Jag blev mer eller mindre utfryst i debatten och framställd som helt galen. Det kanske jag är, men det är ju inget argument."
Så länge mordet är olöst så kommer vi få höra dessa teorier till leda, den ena galnare än den andra. Det är vårt svenska öde...
Vårt öde är att inte veta vad som hände efter det sista trappsteget i den där trappan upp mot Malmskillnadsgatan. Det blev ett kliv in i en orgie av spekulationer om vem som egentligen sköt Palme och varför. Ted Gärdestad, Carl-Erik Rosén, Lisbeth Palme eller en kvinna i en lägenhet som slagrutespanarna ringat in...
Jag ber att få återkomma med min egen teori i ett uppslag imorgon. Väl mött!
Palme-mordet var alltså ingenting annat än en rätt brutal form av familjeterapi om man skall tro på Krantz, vilket man naturligtvis bör akta sig för. Men av allt han skrev och berättade så stämmer iallafall slutklämmen - "Jag blev mer eller mindre utfryst i debatten och framställd som helt galen. Det kanske jag är, men det är ju inget argument."
Så länge mordet är olöst så kommer vi få höra dessa teorier till leda, den ena galnare än den andra. Det är vårt svenska öde...
Vårt öde är att inte veta vad som hände efter det sista trappsteget i den där trappan upp mot Malmskillnadsgatan. Det blev ett kliv in i en orgie av spekulationer om vem som egentligen sköt Palme och varför. Ted Gärdestad, Carl-Erik Rosén, Lisbeth Palme eller en kvinna i en lägenhet som slagrutespanarna ringat in...
Jag ber att få återkomma med min egen teori i ett uppslag imorgon. Väl mött!
Bloggar:
Källa: Leopold-rapporten
Inlägg
1 kommentar:
Heidi Avellan skriver på sydsvenskans ledarsida om Palme, och återupprepar den tanken som flera andra gjort att de dödande kulorna gjorde Palme odödlig, vilket de senaste dagarnas frosseri hos medierna bara är ett axplock av.
Låt denne principlöse maktmänniskan dö en gång för alla. Palme var en liten människa som ibland misstogs för något större, knappast värd det arv som spunnits åt honom i efterhand.
Skicka en kommentar