Helgonförklarad blir man inte förrän man harr dött, men i Göran Perssons fall räckte det med att hans politiska karriär "dog" för att han skulle gå från att vara skulden till allt ont i partiet till den kloka före detta landsfadern som alla lyssnar på. Göran Persson var en politiker som väckte känslor, som skapade rubriker med sin buffliga och burdusa stil men som oftast hade glimten i ögat när den munnen som nyss levererat en elak dräpa mot någon medlöpare eller motståndare gick över i ett hånfullt flin...
Ledarkrisen i dagens socialdemokrati får vissa nostalgiker i Rörelsen att önska att Göran Persson skulle vilja komma tillbaka, och jag kan förstå dessa nostalgiker och dagdrömmare. Förmodligen är Göran Persson precis vad socialdemokratin skulle behöva just nu, och i jämförelse med de andra aktuella kandidaterna så spelar Göran Persson i en egen division - förvisso gynnad av sin rutin och redan tillkämpade respekt hos media.
Kandidaterna Österberg och Sommestad ingick ju i Persson-ministären - inte som de mest framträdande ministrarna utan snarare tvärtom - och alla vet ju att Göran Persson gärna tillsatte ministrar i fyra nyanser av brunt för att vara den enda som glänste. Österberg och Sommestad är och förblir bruna skuggor av en fallen ledare, så även Nuder om hans nej skulle bli ett kanske.
Men Göran Persson som pånyttfödd sosse-ledare är inget annat än våta drömmar för de som längtar tillbaka till en tid då ledarskapet var närmast övertydligt , en era då Han Som Bestämde pekade med hela handen och partiet följde efter. Under gårdagens otydliga Mona Sahlin-ledarskap och i dagens ännu otydligare ledarlösa ledarskap har SAP lidit och lider, och då är det fullt naturligt att man blickar tillbaka på en tid då tydligheten var total och då väljarflykten bara var en bråkdel mot dagens uppgivna situation. Att Göran Persson är saknad och respekterad och den enda som skulle kunna sätta svärdet i den Röda Draken med framgång är lika sant som faktumet att det aldrig kommer att ske...
Idag har Göran ett annat liv, ett dynamiskt liv och sin gård vid Båvens strand att pyssla om - och han vet mer än någon annan vilka uppoffringar han skulle få genomlida om de nostalgiska skulle få sin vilja igenom. Den respekterade retorikern, landfadern Göran har gjort sitt och är nog rätt nöjd med att bli erkänd och uppskattad såhär i efterhand som en man de lyssnar på och vars råd man noga överväger. Men även Göran spelar lite falskt när han målar upp bilden av att det är ett drömuppdrag att ta över Partiet just nu och att de som är kapabla att göra det är flera. Det andas verklighetsflykt a la Baylan om de slutsatserna om någon frågar mig vad jag anser.
Valnatten 2006. Göran Persson stod inför sina rabiata valarbetare och tackade för sig. På Moderaternas valvaka i Sundbyberg möttes nyheten om avgången med ett jubel fullt i klass med de jubel som följde på valsegrarna. Vi jublade för att vi genom ett gediget valarbete, tillsammans med våra alliansbröder och allianssystrar hade tillfogat fienden ett såpass svårt nederlag att fältherren Persson valde att lämna över befälet. Vi jublade för att vi blev av med en pompös självgod gubbe till huvudmotståndare som väljarna i stort hade tröttnat på där och då. Vi jublade för att allt kändes så rätt.
Såhär i efterhand så kan man konstatera att vi borde ha jublat ännu mycket mer för i och med Göran Perssons avgång och Mona Sahlins ankomst så blev den kris sossarna tyckte sig uppleva under den gamle mannen ännu mycket värre med den yngre kvinnan. Där står de idag och kliar sig i huvudet i sosseriets valberedning, väl medvetna om att ingen kandidat egentligen har de egenskaper man kräver att de skall ha och när partinostalgikerna börjar tjoa om en man som har nästan alla egenskaperna men är en kandidat som inte finns.
Lite spännande skulle det ändå vara att se en debatt mellan de båda landsfäderna, Göran och Fredrik. Det skulle bli en bisarr orgie i mästrande och dräpande påhopp, det skulle vara pompöst och självgott som bara ett avsnitt av Stjärnorna på Slottet kan matcha. Det skulle vara genint roligt, men det blir inte så - när någon av gänget som är i fyra nyanser av brunt skall utmana en landsfader med överlägsna förtroendesiffror...
Inlägg
4 kommentarer:
Det är väl lite standard MO av sosseriet och vänstermedierna att göra martyrer av vänsterfolk i efterhand när folk börjar glömma, per albin, erlander, palme, karlsson, lind, persson och snart förmodligen sahlinskan också. Tipset är väl att minnas och komma ihåg och hur de var och inte låta någon spinna falska bilder i efterhand.
Fast Göran Persson har faktiskt rätt i sak; det är ett drömläge för oppositionen, så länge som de faktiskt utnyttjar läget. Detta av flera skäl:
1. Vi har en minoritetsregering som alltid riskerar att förlora en votering. Vi har haft minoritetsregeringar förr, men sossarna har alltid kunnat räkna med passivt stöd av V. Alliansen varken kan (eller ska) räkna med passivt stöd från SD, utan måste hela tiden förhandla med MP eller S.
2. Vår alliansregering var aktiv och förnyande förra mandatperioden. Man gjorde förändringar på löpande band och genomförde ett antal vallöften. Reformerna var inte 100% lyckade (och det behöver göras vissa justeringar i vissa system) men mycket blev bättre än det varit innan. Nu har man dock lutat sig tillbaka och blivit mer förvaltande.
3. Det är nu vi måste börja se resultat. Att alliansens politik inte av fler jobb i lågkonjunktur förstår väljarna, men om det inte skapas nya jobb i högkonjunktur så kommer väljarna -- rätt eller fel -- att dra slutsatsatsen att politiken inte fungerar.
4. Tre av alliansens partier har problem med opionionssiffrorna. FP är de som klarat sig bäst av dessa tre, men det finns ingen som är nöjd med siffran. Det finns inga krav på partiledarbyte hos oss, men våra medlemmar vill se resultat i opinionssiffrorna. Hos KD & C är läget klart värre, med diskussioner om partiledarbyte och med tydliga krav på bättre siffror. Pressade småpartier som inte får tillräckligt utrymme riskerar leda till utspel; utspel som riskerar ge bilden av splittringar i alliansen.
Så, med rätt ledare så skulle (S) ha guldläge. Frågan är bara om (S) kan få fram den ledaren. Att hon eller han finns i partiet råder ingen tvekan om, men frågan är om den personen finns bland de namn som diskuterats hittills. Jag är säker på att Nuder hade kunnat utnyttja läget, men nu är han utesluten. Bland övriga namn ser jag inte den ledartypen.
hustler!! hahaha tack för ett riktigt gott skratt.
Börje Ahlstedt kanske är tillgänglig?
Skicka en kommentar