Knappt hade jag lyckats hämta mig från Erik Laaksos påhopp på mig, på det Röda Berget och i förlängningen även på sig själv förrän det var ytterligare en man som öppnade på mailboxen och sade "Titt-Ut!". Den uteslutna sossen och illusoriska bloggaren Sven-Erland Västros följer upp de två gästbloggarna med det tredje och avslutande kapitlet i en gästbloggsorgie som borde få Laakso att begå harakiri ifall han nu hittar en tillräckligt lång kniv...
Så varsågoda, kära läsare - Sven-Erland Västros, mannen, myten, legenden, tycker till och inte om...
"Det är med stor oro jag betraktat hur Det Enda Arbetarepartiet - Moderaterna - inlett sin marsch mot undergången. När det första arbetarepartiet redan kollapsat – vilka skall då stå upp och försvara den svenska modellen? Vem skall härbärgera sant progressiva tankar om även Det Enda Arbetarepartiet stannar av som sakta stelnande magma?
Tokmoderaten har bett mig att bistå hans älskade parti - att hjälpa dem ur den kris som oundvikligen kommer. Som utesluten ur Partiet är jag fri att ägna min progressiva tankekraft åt denna uppgift. Det Enda Arbetarepartiets kris är uppenbar: Man har valt en halvt tillbakalutad politisk pose, vilken får betraktaren att tänka på Dardels Den döende dandyn – mycket yta, lite innehåll. Rollen som Kejsaren av Sverige har snart övertagits av Fredrik Reinfeldt. Man saknar en vision säger ni. "Vi har en vision – vi har jobbskatteavdraget" säger Anders Borg.
Landet är på väg att bli en enpartistat – en glädjande utveckling för en progressiv kraft som jag, men vad ledningen för Det Enda Arbetarepartiet verkar glömma är att koalitionen av förbittrade småpartier alltjämt är större än det statsbärande partiet. Vad statsministern måste fråga sig är "Vilken roll har egentligen KD i svensk politik? Vilken fråga är centerpartiet svaret på?"
Tokmoderaten har bett mig att bistå hans älskade parti - att hjälpa dem ur den kris som oundvikligen kommer. Som utesluten ur Partiet är jag fri att ägna min progressiva tankekraft åt denna uppgift. Det Enda Arbetarepartiets kris är uppenbar: Man har valt en halvt tillbakalutad politisk pose, vilken får betraktaren att tänka på Dardels Den döende dandyn – mycket yta, lite innehåll. Rollen som Kejsaren av Sverige har snart övertagits av Fredrik Reinfeldt. Man saknar en vision säger ni. "Vi har en vision – vi har jobbskatteavdraget" säger Anders Borg.
Landet är på väg att bli en enpartistat – en glädjande utveckling för en progressiv kraft som jag, men vad ledningen för Det Enda Arbetarepartiet verkar glömma är att koalitionen av förbittrade småpartier alltjämt är större än det statsbärande partiet. Vad statsministern måste fråga sig är "Vilken roll har egentligen KD i svensk politik? Vilken fråga är centerpartiet svaret på?"
Svaret är självfallet: Ingen alls. Alliansens småpartier är som Pluto - inte hunden i de serietidningar som Tokmoderaten har som kvällslektyr – utan planeten som plötsligt ansågs för liten och blev plutoid.
Av detta följer en enda självklar slutsats: Statsministern bör exkommunicera småpartierna ur regeringen, placera dem i det politiska Kuiperbältet, där de tacksamt kan ta emot stödröster från den urbana medelklassen – så att Det Enda Arbetarepartiet kan regera vidare i ensamt majestät, sakta glidande mot framtiden som en statsbärande zeppelinare.
Kampen går vidare – och framtiden tillhör Det Enda Arbetarepartiet!!!"
Av detta följer en enda självklar slutsats: Statsministern bör exkommunicera småpartierna ur regeringen, placera dem i det politiska Kuiperbältet, där de tacksamt kan ta emot stödröster från den urbana medelklassen – så att Det Enda Arbetarepartiet kan regera vidare i ensamt majestät, sakta glidande mot framtiden som en statsbärande zeppelinare.
Kampen går vidare – och framtiden tillhör Det Enda Arbetarepartiet!!!"
Länk: SvD
Blogg: Kent
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar