2011/05/29

DAGENS MÅSTE-LÄSA-TIPS TILL LÄSEKRETSEN!

Per T Ohlsson heter han, min nya hjälte och ledstjärna. Per T Ohlsson skriver på Sydsvenskan, en tidining från de ockuperade områdena längst ner i söder och en tidning som jag inbillar mig att inte alltför många i läsekretsen följer slaviskt. Per T Ohlssons text idag är en text som alla borde läsa - en text om Håkan Juholt, 'deras' ledare och statsministerkandidat...

Det blir ett långt urklipp ur Sydsvenskan, för alla bokstäver och meningar måste med för att fatta det genialiska avslutet där Per T Ohlsson visar vem Juholt är egentligen.

Så mitt lästips till läsekretsen denna gråa, tråkiga söndagsmorgon blir ett inlägg som snabbt tryckte ner känslan av att jag som skribent-wanna-be skulle vara lika bra som de som tjänar pengar på att skriva rätt långt ner i de fotriktiga skorna. Läs och ta till er - Per T Ohlsson om Juholts fataliteter...

"Håkan Juholt har inlett starkt som ny socialdemokratisk partiledare. I varje fall anser han det själv. Dessutom är Juholt "överraskad över att jag var så väl förberedd på allt". Det säger han i en stor intervju med Expressens Cecilia Hagen, publicerad förra söndagen.

Kanske tänker Juholt på sitt linjetal vid partikongressen den 26 mars, levererat med patos och mottaget med stormande bifall. Möjligen tänkte han också på omvalet i Västra Götaland den 15 maj. Att Socialdemokraterna undvek ännu ett nederlag är en fjäder i hatten för Juholt, som kampanjade med gott humör.

Men det är en sak att hålla brandtal inför politiska trosfränder, en annan att locka nya väljare, och det är tveksamt om man kan dra nationella slutsatser av ett regionalt omval med 43 procents valdeltagande.

I själva verket har Håkan Juholt haft en skakig start. Hugskotten, reträtterna och pinsamheterna har avlöst varandra. Och under tiden har jag gång på gång gripits av deja vu:

Jag har sett honom förut, fast i en annan skepnad. Var? I TV, så mycket står klart, men i vilket sammanhang? Kan det vara en av Juholts företrädare? Som ny partiordförande – och därtill regeringschef – uppvisade Göran Persson snarlika drag. Men det gick snabbt över och han blev statsman. Det här är värre, mycket värre.

Det blev fel redan i kongresstalet. Juholt förklarade att Socialdemokraterna skulle utvärdera pensionssystemet tillsammans med LO, Saco och TCO och lät förstå att pensionerna blir en stridsfråga i valet 2014. Saco och TCO, måna om sitt oberoende, sköt naturligtvis idén i sank.

Därefter var det fastighetsskatten, denna politiska plåga för Socialdemokraterna. Juholt öppnade för en ny "modell" för fastighetsbeskattning, men fick mothugg från verkställande utskottet.

Fast mest besvärande, inte minst för ett parti som alltid slutit upp bakom FN-tanken, är Libyen.

Med bisarra argument om "drogade barnsoldater" tvingade Juholt fram att de Gripenplan som används i den FN-sanktionerade operationen för att skydda Libyens civila bara får genomföra spaningsuppdrag. Sedan, på första maj, sade han att de svenska planen skall dras tillbaka när riksdagsmandatet löper ut i sommar, även om Sverige skall ta sin "del av kakan", ett häpnadsväckande språkbruk i en fråga som gäller liv och död för tusentals människor.

Efter kritik från andra socialdemokrater, bland dem förre utrikesministern Jan Eliasson, retirerade Juholt till en ny position: Sverige kan medverka med marina stridskrafter. Men sådana efterfrågas inte av Nato, som leder operationerna. Istället har Nato stort behov av just den spaningskapacitet som Sverige bidrar med.

Eftersom insatsen mot den mordiska Kaddafiregimen i Tripoli baseras på ett beslut i FN:s säkerhetsråd, resolution 1973, innebär Juholts linje, om det nu är en linje, att Socialdemokraterna i praktiken överprövar FN; han anser sig uppenbarligen vara bättre informerad om behoven i Libyen än någon annan.

Bakgrunden till det bedrövliga skådespelet är, enligt Fokus, att försvarsutskottets nye ordförande Peter Hultqvist motsätter sig Libyeninsatsen. Och han har en skuld att kassera in: Hultqvist, ordförande för Dalarnas S-distrikt, var involverad i de intriger som ledde till Juholts upphöjelse.

Följaktligen har Håkan Juholt, av partiinterna skäl, underminerat den tradition av bred enighet i utrikes- och säkerhetsfrågor som tjänat landet väl.

Också annat förstärker intrycket av att S-ledaren har dåligt omdöme.

I påskas satt en semestrande Juholt och skroderade i en bar i Istanbul, där svenska turister hörde vad han sade. Juholt klagade på sin Martini, hånade statsminister Fredrik Reinfeldt (M), berömde sig själv och idiotförklarade en partikamrat, låt vara att han efteråt förnekade det sistnämnda. Och häromdagen dömde han ut den förre justitieministern Thomas Bodström, aktuell med boken Inifrån, som "medioker deckarförfattare".

Juholt verkar inte ha förstått att en politiker som gör anspråk på statsministerposten bör uppträda med ett visst minimum av stil och värdighet.

De utnämningar som följde på Juholts tillträde omges av frågetecken. Kunniga och erfarna politiker som Thomas Östros och Sven-Erik Österberg har fösts åt sidan – i Östros fall under förödmjukande former – medan de nya namnen hämtas från partiets tredjesortering. Juholt må bullra tomt om kulturens betydelse, men med honom skingras socialdemokratins stolta bildnings- och kunskapsarv för vindarna.

Den nye ekonomisk-politiske talesmannen Tommy Waidelich kan ungefär lika mycket om ekonomi som Peter Hultqvist kan om försvar och säkerhet. Juholt hade rimligen ett finger med i spelet när Karin Wanngård presenterades som oppositionsledare i Stockholms stadshus. Hon började med att förolämpa en hel yrkeskår, försäljarna, och fick genast be om ursäkt. Den nya gruppledaren i riksdagen, Carina Moberg, har inte gjort några djupare parlamentariska avtryck.

Själv kom Håkan Juholt från ingenstans till partiledarposten. Trots många år i riksdagen – han valdes in 1994 – utsågs han aldrig till minister och har i stort sett bara sysslat med försvarspolitik, vilket gör hans turer i Libyenfrågan ännu märkligare.

Juholt fanns inte med på listan när den initierade Christer Isaksson radade upp sannolika statsråd i en rödgrön regering efter valet 2010 i boken Den nya vän(S)tern. Och i Erik Fichtelius intervjusvit med Göran Persson, Aldrig ensam alltid ensam, nämns han en gång på drygt 600 sidor.

Håkan Juholts enda merit tycks ha varit att han ogillade Mona Sahlin sedan han snuvats på posten som partisekreterare. Därför var han en lämplig person att lyfta fram för de traditionalister som tog makten i partiet efter det svidande valnederlaget 2010, trots att de själva hade orsakat katastrofen genom att tvinga Sahlin att inkludera Vänsterpartiet i koalitionsplanerna. Om man skall kalla det en kupp eller inte kan diskuteras, men på det hela taget hamnar nog Thomas Bodström nära sanningen när han beskriver processen i sin öppenhjärtiga bok.

Inget av detta påverkar dock Håkan Juholt. I Expressen lägger han ut texten i enlighet med Shakespeares berömda iakttagelse:

Upp flyga orden, tanken stilla står.

Han beskriver sig själv som "vansinnigt beslutsför" och har, enligt egen utsago, "en förmåga att ta in allt" på samma gång:

"Som nu. Jag pratar med dig samtidigt som jag hänger med i vad folk har för sig utanför fönstret."

Där andra ledande politiker upprätthåller en privat sfär dundrar Juholt på om hur han fick 800 svar på sin kontaktannons på nätet och om hur den nuvarande särbon sedan "gick till kvartsfinal, semifinal, final och vann", varpå det bar iväg på parets första semester. Till Vitryssland.

Om Juholt inte blir statsminister tar han det inte personligt, säger han, "för då är det en mycket större förlust, en förlust för landet".

Cecilia Hagen, veteran i intervjubranschen, noterar att Juholts pressekreterare "ser oavbrutet nervös ut". Man förstår varför.

Vem är nu detta? Var och när har jag sett honom i TV?

Svenska Dagbladet jämförde nyligen Juholts Libyenkrumbukter med kultserien Pang i bygget. Visst påminner det lite om när den uppskruvade Basil Fawlty snubblar omkring i hotellreceptionen. Men det stämmer ändå inte. Där Basil Fawlty är omväxlande kolerisk och inställsam är Håkan Juholt jovialisk och jordnära. Och Basil är egen företagare.

Ett tag funderade jag på George Costanza, en av Jerry Seinfelds vänner i komediserien Seinfeld. George har, liksom Juholt, en uppfattning om sig själv som inte står i paritet med verkligheten. Det mesta ­George företar sig går snett och ofta lyckas även han framkalla så kallad sekundärskam. Ändå passar han inte riktigt in på Juholt. Costanza är bittert förgrämd; Juholt är en glad lax.

Men så, under läsningen av Expressen­intervjun, dyker han upp, huvudpersonen i en TV-serie som var populär på 1970- och 1980-talen:

Ständigt pladdrande rakt ut i luften. Ständiga teorier om hur allt egentligen hänger ihop och fungerar. Ständiga klavertramp. Det bredbenta, tanklösa skrävlandet som ofelbart slår tillbaka. Särskilt ett avsnitt tränger sig på.

Över en tallrik cornflakes säger han till sin mor – de bor ihop – att om bara Leonid Brezjnev kommer in genom dörren så ordnar sig allt:

"Det hade tagit mig fem minuter att lösa den här världsgrejen."

När modern tvivlar grips han av eftertanke:

"Tio minuter då."

Om några år kan han vara svensk statsminister:

Marve Fleksnes."

Länkar:
Bloggar: Böhlmark,

13 kommentarer:

Peter Strobl sa...

DEt är en intressant text som visar på ännu ett utslag av negative campaining och hur man förringar en person genom att ge liknelser eller epitet.
Vad tillför detta? I tider av ökande opinionssiffror för S kommer då först häromdagen Per Gudmundsson och nu detta. Helt ok. Man behöver inte gilla Juholt och kritisera gärna S politik. Men all trovärdighet försvinner när man plötsligt i samma andetag drar in Basil Fawlty, George Constanza eller Marve Fleksnes. För att så att säga fördumma politikern.
Kommer det att gå? Nej, den här formen av politisk infantilism slår alltid tillbaka mot den som skriver.
I en politisk situation där M tappar där M kritiseras internt för att förvaltandet måste ta slut och ide debatten ta vid, och samtidigt det uträknade Socialdemokratiska partiet tar sig upp på banan då väljer borgerlig media en väg som heter dissa Håkan. Vi har sett dissa Mona så ingen lär bli förvånad.
Men underskatta aldrig väljarens klokhet och framförallt alla väljare vill inte vara delaktiga i en buskis.
Sanningen är att Alliansens är satt under defensiv och leder inte den politiska debatten. Kejsarens nya kläder plockas bort en efter en. En seriös debattör hade tagit den svåra vägen. Den lätta vägen är att göra liknelsen Marve Fleksnes. Den svåra är att ta politik på allvar och våga ifrågasätta de brister som finns i dagens Sverige. Våga utmana sitt eget parti om vision, mål men också realpolitik.

Mvh

Peter

Tokmoderaten sa...

Hallå Peter!

Nu är det ju så att SAP har en ny ledare som bjuder på allt detta och lite till. Han kan allt, han vet bäst och att han ändrar åsikt lika ofta som en vanlig dödlig tar ett andetag säger väl att han är ett lämpligt mål för en politisk motståndare.

Men sant, det är hans politiska ställningstaganden som bör angripas i den mån man ogillar dom. Problemet är bara att man inte vet från dag till dag vad det är man bör ge sig på isåfall...

Kram!

Kent K. sa...

I 2 mätningar är nu S större än M så oavsett vad du och andra Moderater och dess ekokammare i media tycker så verkar det som att VÄLJARNA gillar vad de ser och hör från S och Håkan Juholt och det är
vad VÄLJARNA tycker som avgör valen!

Peter Strobl sa...

Fredrik, var snäll nu:)

Å andra sidan händer ingenting från din namne, han i regeringskansliet. Den springande punkten tror jag är att Juholt inte kommunicerar enligt gängse regler. För mig är det upplyftande och för andra förvirrande.
Uppenbarligen:)

/Peter

Hans sa...

Men det här är nog bra för S. Redan när Göran P dansade med kossan Doris visste vi att det är bra att synas i TV. Tänk hur det blir när S-topparna dyker upp överallt i gamla TV-serier:

Bodström i Åshöjdens BK, eller som Mannen med den gyllene armen.

Mona Sahlin i Lyxfällan.

Monica Green som blondin i valfri tonårskomedi.

Vem nu Juholt valt som finansansvarig som Pojken med guldbyxorna.

Margareta Winberg som Hedvig (från A till Ö, en resa orden runt).

Leif Pagrotsky som ugglan Helge, samma serie.


Med så mycket gratis TV-tid lär S köra över alliansen fullständigt i nästa val.

Tokmoderaten sa...

Herr Strobl,

Jag är väl snäll för jämnan? Din analys är i övrigt densamma som min. Juholt kommunicerar icke enligt gängse regler utan mer på Fleksnes-manér. Min namne på Rosenbad är snart likstel om ingen sparkar honom i aktern. Frågan är vad ssom vinner val bara? En narr eller ett lik?

Förmodligen kommer båda två förändra sig i god tid till valet...

Puss! ;-)

Anonym sa...

Vilken enorm textmassa bara för att beskriva Juholt som en skitstövel. Det handlar ju endast om vardagliga fikabordsfrågor utan betydelse som är bortglömda när rasten är slut.

Självklart är det Juholts och alla vi andras förbannade skyldighet att ständigt överpröva FN's resolutioner efterhand ny information tillkommer.

Betr Libyen vet vi numera att FN-resolutionerna och därmed NATO-insatserna initierades av rena lögner samt att 73 dygns kontinuerlig terrorbombning av landet inte lett till annat resultat än ett större lidande för befolkningen än vad Gadaffy kunnat åstadkomma. Nog är nog.

Libyeninsatsen utmynnar nu mera endast som det dyraste mordförsökt någonsin på en enda person. Ingen av våra politiker, oavsett parti, har ryggrad nog att erkänna sig lurade så i vad mån Juholt, eller någon annan, försöker rätta till detta misstag så är denne en betydligt större hjälte än Tokmoderatens hjälte- och geniförklarade Per T Ohlsson som inte tillför vårt land ett enda jävla jota förutom kärringskvaller.

magnus123 (at) live.se sa...

För övrigt verkar Juholts nivå sådan att den är otacksam för satiriker att göra satir på. Nästan lider med hur denne bloggare genom att vinkla Juholts utspel ska kunna göra dem mer stolliga! Torra referat och nyhetsuppläsning räcker ju :/

Johnny sa...

Nu spelar det ju ingen roll för svensken om det är "moddar" eller "sossar" som styr landet eftersom deras politik är så likartad. Det har blivit väldigt trångt på vänsterkanten i svensk politik idag och Sverige har fortfarande världens högsta skatter på hela 47% av BNP och då har vi ändå inget försvar.

Betänk att 1950 hade Sverige ett skatteförtryck på 21% av BNP när Tage Elander blev statsminister och då hade vi ett bra försvar.

Socialdemokratin har helt enkelt blivit ett konservativt värde som de nya moderaterna förvaltar.

Moderaterna struntar att ta tag i den katastrofala invandringspolitiken som beräknas kosta hela 10% av BNP, massarbetslöshet, massbidragsberoende och masskriminalitet, otrygghet, hat och våld är vardagen.

Danmark ser sig tvingade att införa gränskontroller för att förhindra att terrister och gangsters väller in från Sverige.

Moderaternas lösning på problemet är att stämpla alla kritiker av invandringspolitiken som rasister och nu tillsätter regeringen Bengt Westerberg att utreda rasismen och alla vet att han kommer att anklaga svenskarna för rasism och det är därför integrationen inte fungerar, inte regeringens katastrofala politik.

Moderaterna har inte lyckats ta bort varken arbetsgivaravgiften på drygt 31% eller momsen på arbete som är 25% och inte lyckas sänka löneskatten från 55-30% till åtminstone 20%. För att klara konkurrensen och jobben med Asien måste företagens lönekostnader sänkas maximalt. För att åstadkomma detta måste hårda prioriteringar göras i statsbudgeten göras och då har vi inte råd att betala 3400 kr/dag för flyktingar (ensam kommande män) för mottagande i Sverige, när vi kan hjälpa 100 gånger fler för samma kostnad på plats i deras hemländer. Slösaktigt och omoraliskt.

Skall Sverige aldrig få en bra regering som kan bringa ordning och reda i landet samt sänka skatteförtrycket till åtminstonde 1950 års nivå på 21%, utan att cancersjuka skall behöva drabbas?

Med åtta vänsterpartier i riksdagen så finns det ingen bra politik att rösta på. Sverige kan så mycket bättre.

Dumle sa...

Ja haha alla sossar sitter och myser, vägrar inse att skeppet sjunker. mona sahlin hade vid samma tidpunkt förra mandatperioden ett MASTODONTövertag i opinionen...och gissa vad, hon förlooooorade!

Så spela ett stycke till kära orkestern, Titanic kan inte sjunka!

scaber nestor sa...

Om du tycker det är illa med Juholt så är det inget i jämförelse med den tilltänkta efterträdaren till Wanja i LO-borgen.

I en tid där färre och färre inom fackföreningsrörelsen är sossar så tänker de plocka in en person som har än mindre erfarenhet av "riktigt" arbete.

http://scabernestor.blogg.se/2011/may/nasta-lo-ordforande-och-s-partiledare-har-m.html

Johnny sa...

Tokmoderaten censurerar tydligen alla kommentarer som inte hyllar det nya sossepartiet, moderaterna.

Sverige har fortfarande världens högsta skatteförtryck på 47% av BNP och skatten på arbete är helt absurd med 55% löneskatt, 25% moms på arbete och drygt 31% arbetsgivar avgift.

Ett riktigt arbetarparti skulle naturligtvis inte ta ut någon skatt alls på arbete för att ge alla arbetare (löntagare) chansen att tjäna ihop en förmögenhet med två tomma händer, men den chansen vill nya moderaterna inte ge svenskarna.

Socialdemokratin har efter 100 år blivit ett konservativt värde som de nya moderaterna vill förvalta.

Trist att yttrandefrihet inte längre är en självklarhet i Sverige, de som inte tycker som regeringen censureras, speciellt de som kritiserar invandringspolitiken.

Media är inte längre en granskare av makten utan en del av den, de är medlöpare.

Tokmoderaten sa...

Johnny,

Var relevant - kommentera ämnet och kasta inte in hetsandet överallt - så skall du se att mitt censorskap är betydligt mer tillmötesgående.