2011/05/11

TILL DOM ENSAMMA - DET ÄR EN HÅRD VÄRLD...


Inspirationen är nära fryspunkten, och allt som jag har att skriva om för att försöka kickstarta någon form av motivation är Håkan Juholt. Till och med jag själv tycker att jag börjar bli lite för tjatig, enkelspårig och tröttsam - ungefär som en gammal vinylskiva på skivspelaren som har en djup repa som gör att det låter likadant hela tiden...

Men när nyheten kommer om att ingen vill jobba med Håkan så kan jag ju inte låta bli att raljera med nödlösningen, med kompromisskandidaten Juholt ännu en gång denna dag då värmen utomhus skall nå sin "peak" medan min egen kreativitet förhoppningsvis samtidigt når sin extrema "down".

Ingen vill jobba med Håkan Juholt, hela kansliet är i princip tomt och all nyckelpersonal som Håkan Juholt med sin diagnostiserade orutin i ledandets konst borde ha runt omkring sig finns inte alls. Det skrivs om budgetskäl, ett parti med mycket mindre partistöd som har varit tvungna att göra sig av med bra folk. Det skrivs om gamla trotjänare som slänger på luren när Håkan försöker rekrytera dom till sitt nya lag. Det skrivs om en ensam Waidelich, som på budgetavdelningen bara har en ensam novis som hjälpreda. Det som skrivs är ingen bra bild av den pånyttfödda socialdemokratin som Juholt vill måla upp medan han pratar pingviner, barnfattigdom och kulturkapande...

Jag minns den dagen då Juholt blev vald, efter det att han hållit sitt bejublade linjetal om att backa bandet, hitta tillbaka till rötterna och den politik som var lyckosam på 50-, 60- och 70-talen. Då fick jag höra massor av superlativer om Juholt från mina källor inifrån "Rörelsen". Juholt var folklig, han var rolig, han var charmig, spontan och gillade Elvis Presley. Men samtidigt var han asocial till sin läggning, hade svårt att interagera med folk i sin politikerroll - bakom den där fasaden av en hurtfrisk och skojfrisk man. Håkan Juholt kunde vara svår att samarbeta med fick jag höra, och idag börjar jag därför lägga mitt Juholt-pussel där alltför många pusselbitar tycks saknas.

Det måste ju finnas skäl till Sveavägen 68 snart borde kunna få glesbygdsstöd, att ingen vill komma dit för att jobba med den nya ledaren för att ta partiet tillbaka till fornstora dagar. När ingen vill ställa upp så måste man fråga sig varför? Beror det på ryktena om Juholts ledarskap? Beror det på att ingen vill låta sig solkas ner av ett parti som trots ledarskiftet inte alls vill lyfta och bli en synonym till framtid och framgång? Beror det helt enkelt på att man vet vad som väntar...?

Håkan Juholt kampanjar för fullt, och han gör det med folk runtomkring sig som tycker att det smakar bra med en stor räkmacka medan man glider runt som på en dito. Men Håkan Juholt har ingen talskrivare, möjligtvis en zoolog någonstans som kan prata pingviner med honom. Tommy Waidelich är lika övergiven han om man skall tro på Expressen, vilket man naturligtvis ska i frågor som rör sosseriet. De är ensamma, de är de ensamma och efter valet 2014 kommer de att känna sig ännu lite mer ensamma, rentav övergivna...

"Ingen frågar när du kommer, ingen saknar dig när du går. Ingen delar din dröm, ingen undrar hur du mår..."

Länkar: Expr1, Expr2, DN,
Bloggar: Krassman,

5 kommentarer:

Utlandssvensk sa...

"Inspirationen är nära fryspunkten"

Tja, du har ju din gamla paradgren, dvs. att håna SD, att falla tillbaka på. Eftersom du tidigare varit på Stellan Bojerud vid flera tillfällen kan du ju spinna vidare på det temat. Här kommer lite material från hans bloog som du kan arbeta med:

"Så har det varit dags för några dygn på hjärtkliniken. Genom att SD inte ingår i kvittningssystemet har jag måst släpa mig till voteringarna i Riksdagen fastän hälsan stadigt försämrades. De sista voteringarna fördes jag till med rullstol, vilket är fel, för den sista voteringen deltog jag inte alls i, utan fördes med ambulans till Karolinska Universitetssjukhuset, där jag lades in på en akutvårdsavdelning för att senare överföras till hjärtkliniken.

Det som inträffat är inte någon slump utan en av ”sjuklöverpartierna” helt medvetet önskad händelseutveckling. Socialdemokraterna kunde dock tänka sig att SD ”av humanitära skäl” skulle få vara med i kvittningssystemet, vilket alliansen emellertid obstruerade.

Istället talar de om min unkna människosyn – vars innebörd de inte har någon aning om. Den människosyn dessa egenförträffliga har gentemot mig, är däremot till fullo bevisad."

http://mopsen.wordpress.com/2011/04/20/arbetsmiljo/

Se, där, massor av kul saker att skriva om! Börja med en hånfullt föraktande betraktelse om hur gamla SD gubbar låtsas vara sjuka för att få "martyrstatus". Gå vidare med hur sossarna sviker sitt löfte att att inte samarbeta eftersom de "bjuder in" SD till kvittningssysyemet. Påpeka gärna att personer inom SD enbart har sig själv att skylla om de drabbas av sjukdom och olycka, ty det får man räkna med om man "ställer grupp mot grupp".

Tokmoderaten sa...

Hörru Utlandssvensk!

Tack för att du kallar mitt raljerande över SD som en paradgren - då har jag lyckats. Men var har jag varit på Bojerud? På TV-tablåerna? Som nyhetsankare, när han läser högt ur sin bok eller mitt i naturen? Det finns väl de som får värre skopor än Stellan.

Sanningen är den att mycket av det Stellan skriver om försvaret är i det närmaste mina egna åsikter. Sanningen är den att jag tycker att Stellan är en lysande författare av militärhistorisk litteratur.

Men nu är Stellan riksdagsman för ett parti som ofta tycker rätt om försvaret men fel om allt annat, och då får han finna sig i att vara i samma hålkord som Jimmie, som Björn Söder, som Juholt, Ohly och den sköna Maria Wetterstrand. Frågan jag ställer mig är varför jag skall särbehandla SD bland de politiska motståndarna? Hade V kommit på idéen att starta TV hade du fått se Ohlys tablå.

De kniper oftast igen, de andra alltså, medan SD är som prinsessan på ärten. Tips: Ta er inte på så fruktansvärt stort allvar.

Puss å kram!

Gianni sa...

Man KAN ju dock undra varför TCO/LO inte klagar när partiet behandlar sina tjänste(personer) så illa att dom slutar och ingen vill ha jobben*fnissar*

Utlandssvensk sa...

Nämen Tokmoderaten lille,

Tog du åt dig? Varför det? Allt är ju bara skoj, eller hur? Om jag jämför dig med en vakt i ett koncentrationsläger, då är det ju bara berättigad humor eftersom du, enligt mig, tycker "fel".

Ta det inte så allvarligt....

För övrigt borde ju din fantastiska förmåga att osakligt håna folk passa perfekt för ren lyteskomik.

Att Stellan tvingas åka rullstol till Riksdagen har du uppenbarligen inga problem med. Men visst, tycker man "fel" har man inte längre något människovärde. Det är sann tolerans och den finaste "människosyn" man kan ha.

Mattias Lönnqvist sa...

Eftersom SD inte är en del av alliansen och inte är en del av de rödgröna så kan de givetvis inte ingå i kvittningssystemet.

Väljer SD då att riskera Stellans hälsa hellre än att inte vara fulltaliga vid votering så är det en fråga för SD och inte för några andra.