En tredjeplats är ju stort, lilla Sverige med våra 4.5 miljoner fantastiska kvinnor är bland de tre bästa länderna i världen på damfotboll. Det borde vara fantastiskt, glädjen borde stråla och inte ens jag borde få blanda ner en massa smolk i skumpan - men se, det tänker jag göra. Jag kan nämligen inte glömma det som hände häromdagen mot Japan. Det var då Sverige fick se sitt eget fotbolls-Fukushima, två härdsmältor hos Hedvig Lindahl och ett svenskt spel som var en vågbrytare av gips mot en japansk tsunami. Framför TV.n häromkvällen skämdes jag över att vi hade ett damlag som presterade som sämst när det gällde som mest.
Men då var då, nu är nu och ett totalt antiklimax uteblev trots att vårt damförsvar var lika svagt som vårt riktiga försvar - utan djup, utan styrka, utan effekt. Vi hade en backlinje som började darra när fransyskorna satte press, och vi hade en målvakt som ingen riktigt ville lita på. Då klev en tidigare okänd skarpskytt fram och satte en kula i motståndarna som ändade kampen. Tack Marie Hammarström för ett vackert mål, det var snyggt - nästan lika snyggt som den där svenskan som hade sett rött lite tidigare.
Visst är jag tråkig som gnäller och håller på trots att vi vann - men orsaken finns i en dans som jag har så svårt för. Jag skäms när jag ser damlaget gruppera sig i ring för att löjla sig rytmiskt. Glädje skall vara spontan, inte regisserat till trams. Målgester skall vara något folk njuter av, inte något som får 60-70% av svenskarna att dra fram skämskudden och hålla den framför plytet när ett gäng mogna kvinns börjar bete sig mer infantilt än en dagisgrupp på dansuppvisning. Jag vill inte se den där fåniga dansen efter varje svenskt mål och inte efter en bronsplats som borde framkalla glädje och inte konvulsioner. Men så har jag blivit relegerad från Lasse Kühlres buggkurs efter 30 minuter för att jag var hopplöst odansant och orytmisk...
Spelarna är glada, den evigt leende förbundskaptenen är glad, nationen Sverige glädjs åt en idrottslig framgång som gick från härdsmälta mot Japan till ett strålande mål i slutet av en match som var på väg att glida damerna ur händerna. Jag är också glad, men jag hade varit mycket gladare om inte min skämskudde bär spår av min middag och kvällsgroggen... Så snälla, sluta dansa. Nu. Aldrig mer? Tack!?
Länkar: SvD, SvD, DN, AB1, AB2, Expr1, Expr2
Bloggar:
Inlägg
7 kommentarer:
Typiskt borgare att inte ens kunna analysera en fotbollsmatch. Det svenska försvaret var bortsett från vid det franska målet felfritt och stod för en heroisk insats när Frankrike fick spela med en spelare mer i större delen av 2:a halvlek.
Att du stör dig på dansen är ju inte så konstigt då borgare alltid har svårt för kollektiv uppvisning av glädje.
Du kan skylla allt du vill på Lindahl men ett division 7-försvar hade ställt offside på andra målet så att Hedvig inte behövt tabba sig. Men just ja, du har väl inte spelat fotboll, du är väl mån om din värdighet...
Fånig dans? I alla klart bättre än Brolins snurrarunthopp och Kenneths pistolgest. Så, även där är damlandslaget bättre än herrlandslaget. Så, sluta gnäll på dansen, när du tål vilka löjliga gester som helst från herrfotbollsspelare. Blir lite patetiskt med ditt gnäll då. :)
// Barnkejsaren
Håller med helt betr dansen, den är vidrig och alldeles, alldeles för utdragen. Slopa den NU!!
Målgest kan (eventuellt) den som stod för målet utföra solo eller möjligen tillsammans med den som stod för förarbetet. Inte så sällan är det just förarbetet som är prestationen, målgöraren får bara tacka och ta emot, och så förvalta chansen givetvis.
Duktiga tjejer, tyvärr så har dom en en allt för gammalmodig tränare,(BYT UT TOMAS DENNERBY)han kan allt för lite om tjejfotboll.
Han verkar ha tagit lite för mycke från vår fd herrtlandslagsränare,(Lagerbäck) släpp fram yngre hungriga tjejer och inte några halvlata "stjärnor".
AC kommentar.
Barnkejsaren: Om hela herrlandslaget hade börjat snurra som Brolin och fortsatte snurra i 30-40 sekunder så hade jag slitet mitt skägg av upprördhet. Om hela herrlandslaget hade börjat pistolera som Andersson och fjantat sig i 30-40 sekunder hade jag varit exakt lika kritisk. Det är trams, och tramsandet förstärks av att alla tramsar samtidigt och inte en enskild beter sig som ett fån...
Det rimliga är väl att domaren gör ett tillägg på en el ett par minuter för den här kollektiva målgesten. Det kan bli ett synnerligen dyrbart "firande" när matchen förlängs. Hur var det nu med 5 min förlängning i just den här matchen mot Frankrike. Kan två minuter härledas till de två svenska målen, tro? Många var förvånade över det här ovanligt långa tillägget.
Skicka en kommentar