En stor del av min uppväxt tillbringade jag i den mysiga villaidyllen Rönninge - en plats som inte var som alla andra. I Rönninge gick inte folk till Salemsvallen och tittade på herrlaget, bara damerna - ett lag som i sex säsonger kämpade i den högsta serien trots att det i Rönninge bara bodde knappt 3000 personer på den tiden. I Rönninge pratade folk damfotboll, det engagerade och tillsammans med den rekordhöga återbäringen på den lokala Konsum-butiken så var "våra" fotbollsdamer det Rönninge var känt för.
Det är lite mindre än 30 år sedan det var så, då man inte för allt i världen kunde föreställa sig att dessa damers arvtagare skulle dra en miljonpublik till TV-apparaterna. Det som syntes omöjligt då - då Domus hette Domus, då Konsum hette Konsum, då Apoteket hade öppet lika ofta som damlaget hade hemmamatch och där den lokala samlingspunkten var utanför det postkontor där man skulle betala sina räkningar - är möjligt idag. Idag vet folk vem Lotta Schelin och Hedvig Lindahl är, på samma sätt som Andreas Isaksson och Johan Elmander. Så var det inte förrut - men Pia Sundhage har alltid funnits där som damfotbollens galjonsfigur.
Idag, är galjonsfiguren Sundhage förbundskapten i USA och inte i Sverige. Tyvärr. Av veckans sju dagar skulle jag välja Sundhage framför den obotliga smilfinken Dennerby minst åtta dagar. Det var så jag kände tills nyss, då jag läste om Pia Sundhages tramsande om att låta sina egna åsikter slå igenom när det kommer till hennes arbetsuppgifter som förbundskapten. Pia Sundhage är väldigt mycket vänster och hon är - hör och häpna -lesbisk. Därför känns det inte bekvämt för Pia Sundhage att mingla med USA:s presidennter inne i Vita Huset, och därför åker inte Sundhage dit tillsammans med det lag hon har lett till seger och kanske gör igen ikväll...
Sundhage-apologeterna kanske tycker att det är starkt att stå upp för sina åsikter, att det visar på karaktär - själv tycker jag att det är ett tecken på bristande folkvett. Det har inget att göra med att Sundhage är politiskt felgängad, alls icke. Det handlar om att Sundhage inte kan se lite längre bort än de demokratiskt valda presidenterna Bush och kanske Obama - att de där herrarna faktiskt är representanter och symboler för landet USA och folket som bor där och glädjs över att Pia Sundhages lagbygge vinner i landets färger. Jag tycker det är oförskämt mot amerikanerna att av delvis politiska skäl vägra ställa upp på en hyllning som indirekt kommer från hela det amerikanska folket.
Hur skulle det bli om Sundhage var svensk förbundskapten - vilket hon förmodligen blir någon gång - och vårt damlandslag vinner ett guld, ett silver eller ett brons och en borgerlig statsminister skall möta laget på Götaplatsen eller i Kungsträdgården? Skulle Sundhage vägra att vara med då också? Eller om det skulle vara den där hemska monarken som dök upp? Är det så svårt att förlika sig med att det finns folk som tycker annorlunda och som faktiskt är att betrakta som representanter för ett helt folk som vill hylla "sitt" lag? Jovisst, så är det i de mest extrema av de politiskt felgängade vänstervurmarnas ögon - där man aldrig kan acceptera att det finns folk med en annan ideologisk ryggrad än den egna.
Jag sitter framför TV:n och hoppas på att Pia Sundhage leder sitt lag till seger och ett nytt VM-guld till USA. men jag hoppas också att Sundhage gör som den damfotboll hon så förtjänstfullt har kämpat för under decennier - väx upp, mogna och visa värdighet. I det ingår det faktiskt att ha folkvett nog att låta sig hyllas av folk som man kanske inte tycker likadant som politiskt...
Länkar: AB, Expr1, Expr2, SvD, SvD, DN1, DN2
Bloggar:
Inlägg
6 kommentarer:
Jag skulle inte vilja hyllas av Reinfeldt eller Allianzregimen om jag hade varit en framgångsrik idrottare eller ledare. Att Pia väljer att inte vilja träffa presidenten är ju för övrigt inget nytt så jag förstår inte var din nyfunna indignation kommer ifrån.
För du visste väl om att hon nobbade Bush Jr efter OS-guldet 2008 ?
Det är väl klart att jag visste det - det är en del av sågandet. Varför i helvete politisera allt? Hur skulle det se ut om de damer i vårt fotbollslandslag som är borgare och som hyllades av gamle Göran Persson i Kungsan när vi senast tog medalj bara hade gått iväg? Rätt vidrigt tycker jag, eftersom GP var en representant för alla som inte kunde vara på plats...
Man kan ju vända på frågan...
Varför ska politiker bjuda in och gratulera idrottare?
Duger inte någon chef/höjdare för idrotten? ;)
Men jag håller delvis med dig, det är dumt att dra upp en egen agenda när man är tränare i någon sport för en nation.
/Tinhead
Menar du att ditt surr om Konsum och apoteket inte var politiserat??
/ Jinge
Du har helt rätt. Några av mina bästa kompisar är långt ut på vänsterkanten och en är präst. Skulle jag som moderat och icketroende sluta umgås med mina kompisar för att de inte tycker jag?!?!? Primitiva och inskränkta människor med dålig självkänsla.
Du har riktigt bra infallsvinklar och jag gillar verkligen: "då Apoteket hade öppet lika ofta som damlaget hade hemmamatch". Du förgyllde åtminstone min frukost.
/Tobbe
Pia är en god representant för den ideella svenska idrottsrörelsen.
Att avböja inviten från vita huset är en välavvägd handling. Hon blir inte inbjuden för det hon uträttat. Hon blir inbjuden för att dignitärer skall sno äran av det hon och laget uträttat på plan.
Dom ser alltid till att synas med de människor som är framgångsrika, kunniga och populära.
Alltså: lektion 1:a inom PR!
Luta er tillbaka i TV-soffan och njut av vår just nu klarast lysande stjärna, representerande en folkrörelse som som i ur och skur, utan knot fostrar våra barn och barnbarn till goda idrottskvinnor och män.
Skicka en kommentar