Det var en kall och mörk dag den dagen jag åkte ut till den sörmländska landsbygden för att besöka min gode vän Göran. Den gamle statsmannen har nämligen flytt storstaden för en fashionabel bondgård mellan Stjärnhov och Sparreholm. Där trivs Göran väldigt bra, långt ifrån det interna käbblandet inom hans gamla parti, långt ifrån den värdelösa efterträdaren, långt ifrån hetsen att äta sunt och långt ifrån närmaste lösgodisaffär...
Göran välkomnade mig redan när jag klev av bussen mellan Gnesta och Flen på riksväg 57, han är en bra socialdemokrat i mina ögon och speciellt bra var att han fick folk så trötta på sin egen person som rörelsen att Alliansen vann valet 2006. Men vi pratar sällan politik, Göran och jag, vi pratar om det som förenar oss istället - vi pratar om frosseri. Denna den femte av de sju dödsynderna är nämligen Göran och jag experter på att skita i, vi äter och äter och blir gladare och gladare... Och när vi blir glada brukar vi ro ut i Görans eka, den kallas Hallonbåten, i Båven för att fiska efter Salta Sill.
Göran pratar gärna om sin skog, sina kossor och om de där små skumsvamparna som han saknar i skogen men som fanns i den där plockgodisaffären runt hörnet från Rosenbad. Det saknar han något enormt! Att få köra ner sina bratwurstliknande fingrar i godisbehållarna och provsmaka allt och mycket medan livvakterna från SÄPO distraherade den stackars butiksinnehavaren var en vanligt förekommande aktivitet vid sidan om att kränka Nuder och prata illa om Mona. Hur mycket svinn det har blivit på plockgodis hos den lilla ICA-butiken i Stjärnhov sedan Görans flytt till trakten förtäljer inte historien, men att de vanliga medborgarna får betala 32 kronor hektot kan ge en viss antydan om hur mycket Göran mumsar i sig när han besöker byn...
I dag kommer Aftonbladet med en artikel om hur Göran kämpar för att ner i vikt ute på Torp. GI-bantning var ordet för Göran. Jag tappade hakan och ringde Göran för att höra vad som stod på... Jodå, han behövde gå ner i vikt då hans vanliga åkermark helt plötsligt börjat bete sig som kvicksand när Göran var ute på promenad. Medan Göran sjönk djupare, så hände inget med Anitra. Grannen fick komma med en traktor och dra upp Göran, och det kändes nästan lika pinsamt som att få se "Ordförande Persson" fick jag höra. Men Göran är inte Göran om han inte har egna varianter på saker och ting, i detta fall GI-metoden. I Görans konstruktion står G från Gröna Grodor, de där små gelegrodorna som är så goda när de är färska. I i Görans GI-metod är Ister, en viktig beståndsdel för att hålla auktoriteten på topp. Gröna Grodor och Ister - det är Görans egen GI-metod...
Detta framkommer ju dessvärre inte i Aftonbladets texter, men så är det iallafall. Att kvällspressen inte är att lita på är ju än mer tydligt när man nu försöker få "Svensson" att tro att min "Brother in Gluttony" sviker de ideal vi lever efter. Det är ju inte utan att man saknar Göran ibland i politiken, någon som stack ut... Och texten ovan är fiction och ironi om någon missade det.
2 kommentarer:
Här är i alla fall en "Svensson" du gillar!
Bra Fredrik, du påminner lite om Sture Dahlström, en författare som du förmodligen älskar(om du läst honom) skulle älska om du inte läst honom...
Skicka en kommentar