Alltmedan vår svenska försvarsberedning fortsätter sitt allt annat än sanningstörstande analysarbete så visar återigen den ryska ledningen att man lider av långt framskriden förföljelsemani. Frågan som får Ryssland att bli närmast rabiata är den tilltänkta robotskölden som planeras att placeras i de självständiga, suveräna och självtänkande staterna Polen och Tjeckien.
Ryssland visar tydligt att man inte på långa vägar har för avsikt att låta bli att lägga sig i de inre angelägenheterna i de stater som den ryska statens föregångare tyranniserade under mer än 40 år. I Putins och Medvedevs värld är Östeuropas länder fortfarande en del av den ryska intressesfären... Att sedan ett enbart defensivt vapensystem av ryssarna upplevs som ett hot som i sin tur måste bemötas med utplacering av offensiva vapensystem och telekrigförband avslöjar att Rysslands intresse av att leva i harmoni och vänskap med sina grannar inte är annat än tomma ord och floskler.
När de ryska robotförbanden grupperas i Kaliningrad, inte ens 40 mil från vår enda kvarvarande marinbas så skall det bli intressant att följa det spektakel som blir följden i den svenska säkerhetspolitiska debatten. Sagor, önskedrömmar och verklighetsfrånvända argument kommer blandas till den vanliga sörjan av haranger som används för att få folk att gå på en icke-existerande hotbild i vårt närområde som inte förändrats och som aldrig kommer förändras. Enligt regeringens experter kommer det inte inom de närmaste 1000 åren att användas våld eller hot om våld mot det lilla värnlösa konungariket i norr. Själv ser jag med all tänkbar tydlighet hur den ryska björnen med sparkar och slag river sitt ide och stormar ut...
En nation där demokratin inte fungerar, där nationalismen är av den sjuka sorten, där ekonomin är på väg mot kaos och där man upplever alla grannar som illvilliga utvecklas aldrig åt rätt håll. Ryssland är på väg åt fel håll med stormsteg och vi bor nära. Det är dags att börja filosofera över vilket försvar vi behöver och varför. Självklart kommer Sverige aldrig ha förmågan att ensamt stå upp mot en galen stormakt, men det är ju på gränsen till förräderi mot de egna medborgarna och våra grannar att låtsas som om vi på något sätt bidrar till stabilitet och säkerhet i vårt närområde. Sverige av i dag är ju ett gigantiskt säkerhetspolitiskt vacuum, som inte har förmåga att skydda sig själv inom de närmaste åren och som på inget sätt kan ställa upp för grannar som utsätts för våld, hot om våld eller påtryckningar. Den ständigt återkommande meningen i regeringsdeklarationen om att vi inte kommer stå och se på när grannar behöver hjälp är inget annat än tomma ord. Ett försvar som genom sin styrka avskräcker och stabiliserar är ett måste...
En återskapad förmåga att återigen kunna försvara Sverige borde ha varit på agendan redan dagarna efter valsegern 2006. Nu har Alliansen slängt bort 2 år på önskedrömmar och svikna ideal, men uppvaknandet måste komma nu !
Inlägg
3 kommentarer:
Bra skrivet!
Egentligen kunde man och BORDE ha förutset den här utveckligen hos paranoiker i Kreml. Det var faktiskt mycket enkelt. Det hade räckt med att läsa en intervjubok med Putin som några ryska journalister gav ut redan år 2000, strax före Putins val till president.
Var fanns alla svenska säkerhetsanalytiker vid den tidpunkten? Har de läst boken?!
Detdär med rysk förföljelsemani är spekulativt flum.
Det internationella läget blir alltmer spänt, och värre lär det bli med tanke på den globala ekonomiska krisen. Sverige behöver rusta upp sitt försvar som befinner sig i eländigt skick såväl kvanitativt som kvalitativt. (Det gäller inte minst civilförsvaret!)
Samtidigt får vi se upp med tendenser till knäfall för Nato som vår regering visar. Ta t ex den polska robotskölden, som skall skydda mot iranska missiler. Struntprat! Iran är mycket långt från att ha utvecklat dylika. Nato eventualplanerar och installerar sig för krig mot Ryssland, helt klart, och Ryssland å sin sida placerar semiballistiska missiler (de fluyger flackt och undgår patriotantimissiler) i Kalingradenklaven, så där gäller samma sak.
Sverige bör förhålla sig neutralt. Det finns ingen anledning att realisera landet till Nato. Realt är vi redan, såsom vi alltid varit, Natomedlemmar i egen sak, och det finns ingen som helst anledning att äventyra landets säkerhet geom engagemang i Natooperationer utanför Sveriges intresse. Jag vill inte se Iskandermissiler mot Karlskrona om tio år.
Vi har ett problem i utrikesministern. Carl Bildt tycks alltför västvänlig och alltför fallen för "global överblick" av grandios natur. Det harmonierar illa med svenskt statsintresse. Jag tycker statsministern bör överväga att byta ut honom, och definitivt ha ett diskret samtal med honom. Jag tror Reinfeldt kan ha kapacitet för lägets krav och rätta till de misstag han gjort. Jag hoppas på en u-sväng i försvarspolitiken. Hellre alliansen än rödgröna röran i uppkommet läge, men,som sagt, det är livsviktigt att vi håller distans till Nato, och det måste vår statsledning börja förstå.
Därutöver behöver vi en bärkraftig inhemsk försvarsindustri, varför restriktionerna på vapenexporten måste lättas så långt det bara är möjligt.
Sveriges säkerhetsläge är definitivt rdan förändrat -till det sämre!
"Detdär med rysk förföljelsemani är spekulativt flum." skriver Kraxpelax.
Tja, medan du spekulerar i "icke flum" vet jag det också av EGEN erfarenhet samt av daglig kontakt med ryska medier och bekanta. För att inte tala om att följa rysk/sovjetisk politik sedan 70 år tillbaka (med några få års undantag under Jelcyns era). Man behöver inte skriva några flummiga upsatser för att konstatera detta. Antigen kan man _rysk vardag_, eller så kan man inte det!
Skicka en kommentar