Det känns ju rätt skönt att det i den elfte timmen kommer någon form av läpparnas bekännelse från vår försvarsminister Sten Tolgfors om att Försvarsmakten, trots en årlig budget på 38 miljarder, inte alls klarar av sin huvuduppgift att kunna försvara Sverige...
Detta har jag på min blogg påtalat nästan lika ofta som Tolgfors med en dåres envishet tidigare svammlat om att "vår beredskap är god". Det är den inte, har inte varit på länge och av det man kan läsa i försvarsministerns debattinlägg i DN så är det iallafall en ljuspunkt att man kommit till denna insikt.
Däremot så vänder det sig i magen på mig när ministern börjar att prata om att försvara Sverige med bataljonstridsgrupper. Detta land som är ett av Europas största till ytan behöver mer än ett fåtal bataljoner för att kunna värnas. I stället för bataljonstridsgrupper borde man tala om brigadstridsgrupper. Dock saknas det ju i artikeln en redogörelse för hur många bataljoner som försvarsministern ser framför sig i vårt framtida försvar, men i min värld behövs minst 12 mekaniserade bataljoner med nästan lika många andra enheter som stöd (artilleri, luftvärn, underhåll, jägar...) samt en bibehållen numerär av flyg och marin. Och det är en miniminivå som måste kunna förstärkas snabbt. Men att Tolgfors skulle lyckas övertala Anders Borg att ge Försvarsmakten ekonomiska medel för att anställa 30-35.000 man anser jag ytterst osannolikt.
Dessutom är det minst lika viktigt att Sverige återigen baserar förband på Gotland redan i fredstid. Det talas om att kunna transportera enheterna runt i landet, där de behövs. Detta kan ske med flyg, båt eller på backen... Men just markvägen går det inte att förstärka Gotland den dagen det behövs, och de andra två alternativen är extremt sårbara för motåtgärder. Några välplacerade "Iskander"-robotar från Kaliningrad på landningsbanan på Visby flygplats och helt plötsligt står vi handfallna utan möjlighet att flyga över trupp. Då återstår sjövägen, och att man med ett fåtal u-båtar enkelt isolerar Gotland borde inte vara en nyhet för någon...
Jag målar fan på väggen med stora penseldrag, jag vet det. Men i min värld är det bättre att förbereda sig för det värsta för att sedan kunna vara glad så länge inte profetiorna slår in. I Sverige har vi valt den totalt motsatta varianten, där man skönmålar omvärlden och då speciellt Rysslands utveckling in i absurdum. I den svenska tankevärlden kan aldrig någon vara elak mot oss, eftersom inte vi är elaka mot någon...
Det är trevligt att Tolgfors talar om frågan - men det behövs mer än prat. Det krävs ett realistiskt tänk, det krävs ambitioner att återskapa en trovärdighet i den svenska försvarsförmågan och det krävs volymer för detta... Leverera detta herr Tolgfors!
För övrigt njuter jag av den senaste Demoskop-mätningen... Fortsätt prata politik Mona så är vi snart ikapp.
Inlägg
4 kommentarer:
Å andra sidan; är Gotland verkligen värt att försvara?
Det kan vara bra att kommentera att detta kaos som uppstått beror på sossarna och deras försvarsnedskärningar.
Tolgfors röjer upp deras bråte de lämnat efter sig. Han gör ett bra jobb och har lyckats med nytänkande också.
Hur skulle de se ut om det var en vänsterkartell som hade regering nu.
Artikeln visar också en annan fokusering på Sverige som har börjar återkomma.
Flera år har det bara varit internationella insatser som gäller.
Men nu verkar folk vaknat upp.
I helgen blev det elavbrott på Gotland och man spekulerade i vad det berodde på.
Vet någon om det hittils?
Den som behärskar Gotland, behärskar Östersjön. Samma sak med Island och Nordatlanten.
Fredrik: Klockan är så sen att jag inte orkar skriva något om artikeln, som ju var rätt intressant. På det hela tyckte jag för en gångs skull det lät rätt vettigt, men liksom du noterade jag avsaknaden av en siffra framför "bataljonsstridsgrupper". Man får ju lätt intrycket att det skulle vara fler än idag, men det tror jag inte det blir.
Wiseman: Finns du i Sthlm bjuder jag dig gärna på några öl någon kväll... Vi har mycket att resonera om.
Skicka en kommentar