Mona Sahlin, som till allas vår glädje för övrigt syns mer i media än vad den store ledaren Göran någonsin gjorde, laddar upp för sin jobbkongress genom att avkräva Jan Guillou på svar om vad den röde, naive och allt annat politiskt korrekta författaren skickade för informationer om det Socaildemokratiska Arbetarepartiet till KGB. Genom att muta Jan Guillou med en ny älgstudsare så har jag fått reda på precis allt som Guillou skickade med flaskpost över Östersjöns vatten - till fienden...
Jan Guillou berättade för KGB att SAP hade en partiledare vid namn Olof Palme, och att denna Palme var en klassförrädare av stora mått med en nästan lika stor näsa. Men Palme var också naiv och trodde att Norden och Östersjön skulle kunna bli en kärnvapenfri zon trots att den mest aggresisiva stormakten hade sina kärnvapenbestyckade u-båtar i samma hav och en drös med robotar i Baltikum. Trots detta var Palme en intelligent person, med en fungerande hjärna.
Dessutom fick KGB tidigt veta att det i rörelsen fanns en uppkomling vid namn Mona Sahlin som var helt betuttad i denna Palme. Hon hade inte gått med i SAP, hon hade gått med i Olof Palmes fan-club enligt egen utsago. Kvinnan hette Mona och var enligt Guillou ingenting att oroa sig för eftersom "hon hade ett intellekt som en silverfisk och politiska förmågor som en klump med hår i avloppssystemet". KGB skrev snabbt av Mona Sahlin från listan över potentiella politiska ledargestalter i Sverige, men glömde bort att samma Mona saknade varje form av självinsikt och självklart tackade ja till en fråga där alla andra tackade nej...
Unga Örnar fick ett eget kapitel, som en kopia av de sovjetiska ungdomarna i Pionjärerna. Här hade för en gångs skull SAP anammat kommunismens idéer om tidig indoktrinering och folkfostran från barnsben i partiets regi. Att små barn som inte ens lärt sig skriva, läsa eller tänka själva tvingades ut i Första Maj-tågen var en naturlig del i detta fostrande där det egna tänkandet placerades i malpåse.
Snart förstod också KGB att SAP och fackföreningsrörelsen i Sverige hade ett mer friktionsfritt och symbiotiskt samarbete än fack och parti i Sovjetunionen och dess vasallstater. Det SAP bad LO om utförde LO, medan SAP utan problem gjorde allt det som LO-kollektivet skrek om. I Sverige skulle aldrig något regeringsfientligt "Solidarnosc!" titta fram så länge SAP hade makten, medan facket med full kraft i arbetarnas namn skulle underminera varje form av demokratiskt styre där bourgoisen hade lyckats ljuga till sig makten för en kort period.
Sålunda kunde KGB snabbt hitta ett antal punkter där man kunde lära sig något av SAP. Man avsåg att snabbt skicka de ryska, östtyska och bulgariska fackföreningsledarna på ABF-kurser i Sverige, man kunde fortsätta med Pinonjärandet i samma utformning som Unga Örnar och man behövde inte oroa sig för en ung, imbecill kvinna som pratade som en förskolepedagog med söderslang.
Idag vet man bättre, idag oroas FSB och Ryssland över att hon som inte kan prata kan vara på väg mot makten och med en riktig gammal kommunist vid sin vänstra sida. Sverige är svårläst, trots att SAP borde vara lättlästa men ibland så förändras historien på de mest bisarra sätt, nu får vi se vad för bisarrt som kommer ut ur Jobbkongress-09 under SAP:s fanor.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar