Det är ju nästan så att man vill vila på hanen och låta den där masspsykosen till Sosse-kongress fortlöpa utan att jag skjuter in mig på det där partiet där två olika saker kan vara samma sak, och där ingen egentligen borde kunna bli klok på vad det där SAP vill innerst inne. Men jag kan ju inte låta bli trots att jag faktiskt känner mig mer uppskattad bland vissa sosse-bloggare än vad jag får för mig att jag är i de egna leden av cyberkrigare. Tanken har föresvävat mig att det skulle kunna vara så att herrar Krassman och Westerholm i S-bloggosfären uppskattar mig för att jag ger en bild av Moderaterna som ett tokigt och icke alltför seriöst parti, medan mina seriösa partivänner avskyr detsamma.
Men jag kommer fortsätta att håna, raljera, kränka och vara galen, för i min värld måste politiken hitta nya vägar och stigar för att bli mer än en freak-show för de som är intresserade och besatta, politiken måste bli roligare och sjukare. Politiken måste nå ut till de människor som hellre väljer Family Guy än Agenda, Parlamentet istället för en morgon med SVT24 i riksdagens kammare. Just därför fortsätter jag oförtrutet att sparka på den socialdemokrati som har ett gäng härliga människor i sina led men som ändå är så hopplöst patetiska att betrakta så här från utsidan. Sossar kan vara trevliga och härliga, men de är trots det mina arvsfiender i politiken.
I den fagra förortsidyllen Älvsjö har sosseriets alla högdjur, fans och indoktrinerade anhängare sammanstrålat. Man kommer att ha några dagar tillsammans i den genuina mötes-/mässlokalen strax intill den lika genuina och arkitektoniskt fulländade pendeltågsstationen och alla kommer att vara glada, så tillfreds med tillvaron och känna vinden i seglen - och det är detta som är masspsykosens förstadium. Alla kommer vara så fantastiskt glada att just Mona Sahlin är kvinnan som kvoterats in för att leda SAP mot en ny viktoria, och ingen kommer vara de minsta orolig över att partiets ställning uppenbarligen är så mycket starkare än den tilltänkta statsministerkandidatens.
Dagen till ära, denna dag då Mona Sahlin äntrade scenen inför en stor och förtrollad publik av hjärntvättade politrucker, så passade såväl Aftonbladet som Expressen på att återigen lyfta frågan om hur folk egentligen ser på Monas ledarskap - och som vanligt är det fruktansvärt dåliga betyg som Mona får se när hon sprättat upp sitt betygskuvert. När inte ens de egna, trots allt de säger och skriver, tycks uppskatta sin ledare så borde väl den yttersta valledaren "himself" Ibrahim Baylan vara oroad men enligt kvällspressen är Ibbe lugn som en filbunke. Eftersom jag tillhör den skara som brukar läsa kvälltidningarna med kritiska ögon så tyckte jag att det var bäst att fråga Ibbe själv om det verkligen är så att han är så lugn att man kan tro att han fått en överdos Atarax. Men inget nummer hittade jag till Ibrahim Baylan, däremot så provade jag på Ibbe Baylando eftersom jag hört rykten om att det kan vara partisekreterarens artistnamn.
- Hallå.... (oljud i bakgrunden, kan mycket väl vara en kongressmiljö eftersom folk talar i tungor nära den uppringde)
- Hej, är det Ibrahim Baylan jag talar med?
- Det är Ibbe, Ibbe det är jag. Hajar du...? Ibbe Baylando!
- Är det detsamma som Ibrahim Baylan?
- Den tolkningen får du stå för, när jag svarar i den här telefonen är jag Ibbe Baylando.
- OK Ibbe, jag har några frågor jag skulle vilja att du svarade på. Det sägs att Ibrahim Baylan inte är ett dugg orolig över att Monas förtroendesiffror sjunker som en rysk atomubåt i Barents Hav. Stämmer det?
- Jag är mer orolig över att inte komma in på Club Kino efter kongressminglet, jag är cool när det gäller allt som gäller Mona. Jag har egna undersökningar som visar att Mona har ett bra förtroende bland folket. Det ser bra ut, mycket bra.
- Jaha. Det låter ju intressant, men kan du berätta mer?
- Visst kan jag det. Vi har bett United Minds fråga 16000 utvalda människor med bristande intellekt om vem man har förtroende för och Mona vinner i alla mätningar.
- Häpnadsväckande! Så hon får bättre siffror än Reinfeldt?
- Nejnejnej! Vi har frågat lite annorlunda och fått svar som passar oss bättre. Vi frågade till exempel om Babar eller Mona Sahlin skulle styra Celesteville bäst och Mona vann med 52% mot 48%. När frågan kom om Babar eller Mona Sahlin skulle vara bäst som statsminister för Sverige så blev det jämnare, 50.1% mot 49.9% procent till Monas förmån. Sedan bad vi folk rangordna vilken av Mona, Idi Amin, Kim Jong-Il, Moammar Khaddafi, Saddam Hussein och Jens Stoltenberg som ingav störst förtroende och Mona slog både Saddam och Idi! Det anser vi vara ett gott tecken.
- Men både Saddam och Idi är ju döda?
- Ojdå, det tänkte vi inte på. Hörru, nu skall Bodström upp och sjunga en lovsång till friskolorna, måste dra. Hej då!
Efter ett sådant samtal borde man ju inte kunna bli mer förvirrad, men... Socialdemokratin är ett minst sagt mångfascetterat parti, för medan Mona står i talarstolen och gapar på om att just hennes parti nu "står vi upp för medborgarens rätt att välja" samtidigt som Ewa Franchell som ledare på den röda tidningen vill på omvänt khmer-manér vill tvinga folk att överge sina villor och landsbygd för att flytta in i miljövänliga hyresrätter i storstäderna. Det är också ett sätt att se på valfrihet... I sossarnas valfrihetsagenda ingår också frihetsreformen att sno ifrån familjerna deras rätt att själva utforma sitt familjeliv med de små och nyfödda barnen - just sådant som kvoterad föräldraförsäkring är valfrihet i sosse-Sverige-
Mona mässar på om hur mycket kostnaderna är för knäplastiker, dagisplatser och en högskoleutbildning för att i samma andetag kräva högre skatter för alla yrkesarbetare. Att Sverige trots världens högsta skatteuttag haft en välfärd på dekis under de sista ljuva åren av sosse-vanstyre tänker hon inte på. Hade hon gjort det hade kanske till och med Mona sett att sambandet mellan skyhöga skatter och en bra välfärd inte finns överhuvudtaget. Visst kostar välfärd pengar, men välfärd är också att prioritera rätt och det har aldrig SAP haft förstånd till...
Samma Mona vill hålla SAP på mittplanen, och detta medan LO-topparna och Lasse Ohlys Vänsterparti gör allt i sin makt för att dra Mona vänsterut. SAP lovar jobbsatsningar, men utan att kunna presentera ett enda vettigt förslag annat än att höja skatterna, höja skatterna och höja skatterna... Monas parti med bihang skall inte höja skatten för "vanligt folk", och då är väl vi som har jobb i sosseriets Sverige ovanlig människor? För i kommun efter kommun så går höga S-företrädare ut och lovar höjda kommunal- och landstingsskatter - skattehöjningar som drabbar alla utan urskiljning. Kan man bli klok på ett sådant parti?
Uppenbarligen så har folket i det här landet, trots att den senaste mätningen från Synovate ger mig lite hopp, förtroende för partiet SAP och den rödgröna röran medan man inte vill ta rörans statsministerkandidat ens med en tång och inte kan man bli klok på ett sådant resultat. För hur bra politiken än må se ut, hur vältaligt man än må formulera den så gäller det att ha en ledare som klarar av den uppgiften - och det vet vi att inte SAP har, varken idag, imorgon eller om ett år...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar