MÅNGSYSSLARE BODSTRÖM KAN ALLT OCH LITE TILL...

Män som har simultanförmåga, det vill säga förmågan att utföra mer än ett arbetsmoment samtidigt, är ungefär lika vanliga som kvinnor som går igång sexuellt när de ser undertecknad - fruktansvärt sällsynta med andra ord...

Jag tillhör ju den lilla, tappra skaran av män som bevisligen har denna förmåga. Detta har dokumenterats genom att jag klarade uttagningstesten till att bli larmoperatör på SOS Alarm i början av 2000-talet. I testet skulle man sortera små kort i olika sub-grupper, färger, siffror och bokstäver allt medan man kunde få andra uppgifter att utföra av en förinspelad röst på en bandspelare. Ibland så fick man höra ett obegripligt poem, ibland ett missljud och i detta kunde något viktigt gömma sig, och det skulle man identifiera och teckna ner medan man satt där och sorterade kort. Att det var en kvinnlig dominans på arbetsplatsen var väl inte så konstigt eftersom det är vetenskapligt fastställt att just dessa klarar många bollar i munnen, oj förlåt - i luften skall det ju vara, samtidigt.

Om jag kände mig stolt över att ha klarat detta test, och över att ha anställts så känner jag mig ändå rätt liten en dag som denna. Mannen med stort M, han som kan allt och är tvålfager som en italiensk strandraggare har uppenbarligen en simultanförmåga som slår alla andra mäns. Mannen med stort M är han som skall synas på alla valaffischer i huvudstaden, Thomas Bodström.

Bodström har förmågan att helt klanderfritt sköta sitt uppdrag som förtroendevald riksdagsman, sin post som ordförande i Justitieutskottet, sitt yrke som advokat och delägare i sin och Claes Borgströms firma, som styrelseledamot i en friförskolekoncern vid namn Pysslingen och som en aldrig så kreativ författare av undermålig kiosklitteratur. Man har ju bara suttit som en fjant framför TV:n och sett på hur den vackre och vältalige mannen klarar allt detta vid sidan av att bara vara snygg. Att han sedan har en herrans massa ungar och en nästan lika bildskön tant att pyssla om gör ju inte insatserna sämre. Tänk om man bara vore som Thomas Bodström, så mycket trevligare livet skulle vara då...

Men är det egentligen så att Thomas Bodström har kunnat sköta alla dessa uppgifter på bästa sätt och enligt konstens alla regler. Nu framkommer det nämligen att fasaden är på väg att krackelera, att den snygga Thomas inte är helt perfekt och felfri. Thomas Bodström har tagit på sig alldeles för mycket, men han är för stolt för att erkänna detta. Eller kan det vara så att den skyhöga kommunalskatten i Nacka gör att han måste dubbel- eller trippelarbeta för att få vardagsekonomin att gå ihop? Det helt fantastiska är ju att Thomas kan kvittera ut fullt arvode från riksdagen trots att han titt som tätt är mer advokat än riksdagsman, och trots att han samtidigt lyfter en dagslön som advokat som skulle få hans tilltänkta "kärnväljare" att bli gröna av avund.

Och vid sidan av detta så har han sin familj och sitt författande att engagera sig i, och som grädde på moset ett rätt så gediget fotbollsspelande. Jag undrar när han har tid att skriva egentligen, eller är det sömnen som prioriteras bort? Om det skulle vara så att han skriver på nätterna så kan det ju vara en anledning till den undermåliga konst som vi läsare får ta del av. Bodström måste förmodligen vara hög som ett hus på Koffeintabletter, på starkt kaffe och enorma mängder Red Bull för att överleva livet och dra in pengar till hushållet. Visst förespråkar jag arbetslinjen, men i Bodströms fall har jag de djupaste sympatierna och kan till och med tycka att ett visst bidragsstöd skulle kunna vara berättigat för att ge familjen ekonomiskt utrymme att befria Bodström från någon eller några av sina sysselsättningar. För vilken svensk familj skulle kunna överleva när fadern tillhör socialgrupp 4 som framgångsrik advokat eller välrespekterad riksdagsman?

Nu är det ju så att jag försöker vara ironisk, att jag i själva verket tycker att Bodström bör ta sin roll som folkvald på lite större allvar. Kalla Fakta har nyss klätt av Bodström som en mångsysslare där halvmesyrerna går som en röd tråd genom de olika engagemangen. Faktum är att han numera enbart tycks synas i Riksdagen när han spelar in reklamfilmer för sina böcker. Det är inte fel att välja väg, att välja bort och bli riktigt bra på något istället för halvtaskig på allt man gör. Ett tips bara: Välj inte författarskapet, det är faktiskt lika dödfött som den avslutade fotbollskarriären.

Länkar: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, AB, Expr, Expr2, Mary, Mångsysslaren själv