2009/10/15

GAMMALT OCH DÖTT vs NYTT OCH LEVANDE...


Återigen så flyger gamarna över SAS uråldriga flygplansflotta, redo att börja kalasa på det kadaver i flygvärlden som SAS dessvärre utvecklats till. Jag minns en gång när SAS var en synonym till hög kvalitet, punktlighet och gott rykte runt om i världen - i dag är företaget inte ens en skugga av sitt forna jag. Linjer läggs ner, personal lämnar företaget i lämmeltåg och vilken krisåtgärd man än tar till för den femtioelfte gången i ordningen så står SAS där och kan inget annat se än totalt mörker.

Man kan ju lätt lyfta fram Ryanairs framgångar i Sverige som orsaken till att SAS nu drar sina sista andetag som flygbolag, men det finns så mycket mer som spelar in. Medan folk som flyger i dag får något drömskt i blicken när de hör namnen Lufthansa eller KLM så börjar samma person leta frenetiskt efter den där spypåsen i stolsfickan om han/hon/det hör SAS. Företaget är förstört av att man lever i någon sorts absurd värld med tre olika dimensioner som vägrar interagera. Man har sin norska del, med sitt norska fackförbund, man har den danska delen med det allt annat än konflikträdda danska fackförbundet och man har den svenska delen, låglönelandet med sitt fackförbund. Att spreta är aldrig bra, och det är just det SAS gör - och har man dessutom tre subversiva fackförbund att försöka vara kompis med så är det ju självklart så att det barkar åt helvete...

Nu verkar det ju vara så att ingen av de stora flygbolagen ens vill ta i SAS med tång, ännu mindre köpa upp bolaget och jag ser två utvägar. Den ena är att de rödgröna vinner valet för då kommer firma Sahlin/Östros pumpa in miljard efter miljard av skattebetalarnas pengar för att rädda jobben på SAS. Att det är dödfött, ogenomtänkt och vulgärt lär de inte bry sig om - om ingen annan vill köpa ett företag på väg ner i avgrunden så kan väl Svenssons skattepengar stå för köpandet. Se bara på hur Sahlin/Östros skrek högt och ljudligt om att dina och mina pengar skulle in i ett företag som visat gröna siffror en gång på 20 år, i SAAB. De skrek och de skrek, och Östros beskyllde Anders Borg för att personligen ha hällt grus i maskineret på det rullande bandet i Trollhättan bara för att slå ut ett företag till och driva bilbyggarna till utanförskapet. Tro mig, får de två chansen att med dina och mina pengar försöka hålla ett lik under armarna så kommer de ta chansen.

Den andra möjligheten är ju att Europas mest vinstinbringande flygbolag Ryanair tar och lägger in ett skambud och köper upp SAS. Det skulle vara fantastiskt, helt underbart och ett riktigt klimax efter att liket SAS öppnat käften för att gläfsa emot lite mot det Ryanair som för varje dag som går blir en ännu större vinstmaskin. Tänk Er Ryanairs fantastiska VD Michael o'Leary förhandla med de tre SAS-facken, hur mys-pysigt skulle inte det kunna vara? Visst, man kan betala massor med mer pengar för att få en specifik flygstol, en urusel maträtt serverad av en gammal nucka till flygvärdinna och kroniska förseningar genom att välja SAS - det fria valet skall alltid respekteras. Problemet fört SAS är att allt fler väljer något helt annat.

Tycker man däremot att flyga är lite, lite mer avancerat än att tränga sig ombord på en SL-buss för att få en bra sittplats, att man själv kan stå för födan ombord eller att man mår bra av att se en ung, vital flygvärdinna i sina bästa år försöka sälja skraplotter eller en varmkorv för 48 kronor så finns ju Ryanair där som räddaren i nöden. Prisnivån är lägre, tilläggsavgifterna flera men valbara och med punktligheten så mycket bättre än SAS. Att dessutom Ryanair vet hur man pratar med och till fackföreningar ser jag som ytterligare ett skäl att fortsätta vara bästis med "Ryan".

Länkar: SvD1, SvD2, AB1, AB2,

1 kommentar:

Daniel sa...

Tja, såvitt jag minns så har SAS alltid varit ett krisande bolag, även under ”den gamla goda tiden” som skribenten refererar till. Har flertalet vänner insatta i flygbranschen och alla säger enstämmigt att SAS är som vilken annan dinosaurie från det reglerade Sveriges dagar; -överlever enbart under vissa omständigheter (läs: ”semi-monopolistisk” marknad, fack och stat i stort samma enhet, isolationistisk teknikutveckling etc., etc.). Dessa omständigheter stavas det som jag är livrädd för, men som uppstår obehagligt ofta i vårt avlånga land: stillastående. Skribenten nämner SAAB i detta sammanhang. Detta är ett likadant fall egentligen, ingen egentlig utveckling har skett, jag har fått intrycket under SAAB ruljansen att det egentliga problemet är att det ungefär är samma produkt som görs men i olika utstyrsel. Vad jag menar är att det inte bara handlar om SAS, utan om svensk företagsamhet i stort, som är van vid att allt skall stå…”stilla” (av omöjligt jämlikhetsskäl, rädda sysselsättning, kalla det vad det vill). Detta är en skrämmande utveckling. Det var sådant tankegods som tog död på nästan all brittisk industri (åsikten att kolgruvor, bilfabriker och tryckerier skall fortsätta producera med samma metoder oavsett hur ineffektivt det än var…).
Hur som helst så är jag rädd att SAS inte är det sista svenska storföretaget som kommer att uppvisa liknande ”inbyggda” svagheter, undertryckta och överslätade av årtionden av skattefinansierad kuvös.