Den anrika och väldigt framgångsrika damfotbollsklubben Umeå IK är kanske på väg att gå i graven. Umeå IK har ju genom åren likt en neo-sovjetisk pansarkil genom ett lätt svensk manöverbataljon krossat allt motstånd utan problem. Nu har pansarkilen drabbats av bränslestopp, och allt går i helvete...
När nu Umeå IK:s kvinnliga sportchef är på väg att lämna det sjunkande skeppet, och den nästan lika kvinnliga tränaren Andrée Jeglertz redan inför säsongen sökte sig till det enda manliga fotbollslaget som spelar som kärringar så är ju krisen total. Men säg den kris som inte allas Er Tokmoderat kan rätta till. Härmed erbjuder jag mig att för en mindre dusör komma upp till obygden och styra upp allting till det bästa.
Uppenbarligen är det så att det är sponsorintäkterna som försvunnit i rasande takt, och det är just där som jag tror hela damfotbollens problembild ligger. Vilka är det som tittar på sport i en sunkig brynja och med en halvljummen pilsner mellan sig och TV:n en lördageftermiddag? Jo, den snuskige mannen, mannen som är mer intresserad av vackra kvinnor än kvinnor som faktiskt försöker spela fotboll om än på ett tragikomiskt och undermåligt sätt. Vilken normalt funtad man föredrar egentligen att se till exempel det manhaftiga tyska damfotbollslandslaget sparka på bollen i en direktsändning mot en tennismatch mellan två bildsköna kvinnor i kort-kort som stönar högljutt?
Skulle jag få nöjet att ta över sportchefsrollen i Umeå IK så är min ambition att snarast börja arbeta efter "Kournikova"-modellen. Anna Kournikova är en av de idrottskvinnor som tjänat bäst med pengar, och detta utan några som helst idrottsliga framgångar. Anna Kournikova drar in multum med pengar på att hon är vacker bortom all vett och sans. Umeå IK som lag har däremot genom åren varit extremt framgångsrika, med ett gäng ruggugglor som springar upp och ner på fotbollsplanen utan någon som helst tanke på hur man drar in pengar eller ser snygg ut. Nu när börsen är tömd och lösningen är att låta Umeå IK byta ut sin spelartrupp mot några som underlättar publiktillströmning och TV-avtalsskrivande.
Jag har under några minuter suttit ner och ögnat igenom några hemsidor om damfotboll för att hitta en stilig startelva. Jag ger mig inte på tanken att låta spelarna placeras in i någon 4-4-2, 4-5-1 eller 3-5-2-kombination, i min värld är det en snygg målvakt och tio snygga utespelare som gäller. Som målvakt skulle jag vilja se Hammarby IF:s Minna Meriluota, en behaglig ögonsten i min smak. Att hitta tio utespelare i toppklass var inte speciellt svårt: Kimberly Gustafsson, Emelia Appelqvist samt Emelie Karlsson-Wedin, alla tre från AIK och vackra. Michaela Johnsson - LdB Malmö, Emelia Erixon - KIF Örebro samt Kathryn Gill från Sunnanå är också välkomna tillskott. Sofie Andersson - Kristianstad, Lena Andersson - Hammarby samt allas vår Jossan, Josefine Öqvist - Linköping platsar naturligvis. Och från division ett och Sundsvall hämtas den verkliga diamanten Sofia Forell.
Ytligt, javisst - men vem säger att inte ytlighet är räddningen för en klubb där gravallvar, importerade men fula brasilianskor och eviga sportsliga framgångar ändå drivit föreningen till ruinens brant. Nytänkande och ett bejakande av vad som attraherar publiken är ett måste, jag finns där för att hjälpa till!
...och för att spara lite pengar åt klubben så kan jag även tänka mig att extraknäcka som massör åt laget vid sidan av klubbdirektörsposten.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar