Som ni säkert har märkt så har produktionen av bloggar denna vecka varit lite lägre och lite tråkigare än vad som brukar vara fallet. Orsakerna är flera, men man kan inte komma förbi det faktum att den egna nomineringsprocessen hemma i Sundbyberg precis som haveriet i stort när det gäller nomineringsarbetet i Stockholms stad har påverkat mitt humör negativt. Det kändes som om vi var på gång, vi moderater och våra alliansvänner, när den här sörjan drogs flöt upp till ytan genom ett gediget dragande av media. Från de kränktas sida skriks det nu om fraktionsmotsättningar. Men faktum är ju det att oavsett om man i vissa frågor anser att man är konservativ eller liberal så har ju själva beteendemönstret öppnat upp för ett anfall - det är ju bara så att man öppnat upp för en kanonad av ifrågasättanden.
Nu är det ju inte så att jag tycker att media har draggat i onödan och bara för att vara elaka, nej i detta fall så har faktiskt det varit fullt berättigat att syna de processer som lämnar en bismak av faeces i munnen. Det är så lågt, det är så klumpigt och illojalt mot alla de som tagit sin kandidatur på allvar och försökt jobba fram stöd på ett renhårigt sätt. Det är förkastligt när redan hyfsat framgångsrika personer i partiet känner att det är ok att låta opolitiska och icke-intresserade väljare bli medlemmar i partiet enkom för att agera kreatur åt storbonden med sin piska. Det är samma typ av demokrati som man hittar på Cuba eller i Nordkorea, där väljarna i ett viljelöst tillstånd gör som de blir tillsagda - och det händer i mitt parti, partiet där frihetsvurmande alltid har varit ledstjärnan. Kan det bli mer absurt eller...?
Sten Nordin beskriver på presskonferensen idag hela den makabra farsen som den kanske värsta veckan i förbundets historia, och jag är trots allt glad att man agerade resolut och tog in en revisionsbyrå som tog sig an granskandet. Partiet har flera gånger visat att man vill hålla rent mot fusk, och denna handlingskraft kan förhoppningsvis men alls icke helt säkert ge förtroendet tillbaka på lite längre sikt. Just nu är dock Moderaterna skadeskjutna, en vecka som borde ha handlat om hur sosseriet lagt sig platt för Ohlys utrikespolitiska agenda har handlat om köpta röster. En vecka då man borde ha lagt fokus på det faktum att regeringen faktiskt öppnat upp för nya och bättre kärnkraftverk har fått stå tillbaka för att några kufar anser stå över medlemsdemokratin. Nu måste vi snabbt upp på spåret igen, så är det bara...
Och jag kan förstå att Netroots-gänget under veckan som gått har haft roliga timmen mest hela tiden, främst då Peter Cyklopen Andersson samt Alliansfritt-redaktionen. Jag klandrar inte dessa herrar, eftersom jag hade myst lika mycket åt ett skeende på den motsatta sidan av samma dimensioner och händelser. Lik förbannat måste jag be att få honorera en man som jag vanligtvis har minst två horn i sidan till, herr Westerholm som Mitt i Steget visade att den politiska empatin faktiskt lever och sträcker sig över partigränser. Det Westerholm skrev om fusk-historien var bland det mest genuina jag läst på hans sida, även om det smärtar mig att erkänna att jag aldrig skulle vara så god som honom i en omvänd situation. Vackert, rörande och tilltalande Westerholm!
Helgen närmar sig, en vecka av stora svarta rubriker om fusk är slut och skönt ät väl det. Och hur rätt har inte LO och sosseriet när de talar om det nya, kalla Sverige denna vinter. Snöoväder efter snöoväder drar in över landet och nu talas det om ytterligare en halvmeter nysnö på ett redan groteskt pudrat vinterlandskap. Tänk att de kan ha rätt ibland, fackpolitruckerna och rörelsens hantlangare - det är ju så klockrent. Att de sedan menar något helt annat med sitt tjat om kyla och kalla händer är ju en annan historia. Det är en historia som folk dessbättre inte känner igen sig i, till skillnad från de rent vädermässiga aspekterna på det nya och kalla Sverige.
Nu väntar en promenad i snön, bister kyla mot mina runda plommonkinder och ett försök att hitta något att ha till middag ikväll. Därefter skall jag ge mig på min recension av Kent Persson, en svår balansgång väntar... Trevligt fredagsmys på Er alla!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar