2010/02/25

NÄR DET RINGER PÅ DÖRREN...


"Det är dags för fredagsmys,
från direktör till charmör.
Snart är det fredagsmys,
från veckostress till glatt humör..."

Äntligen är veckans vedermödor över, man har bänkat sig framför TV:n med chipspåsen som man lämnade plats för när man tryckte i sig fredagsmiddagen. På bästa sändningstid på TV.n får man se en lång, gänglig toka svänga sina välsvarvade feministiska spiror i ett dansprogram för kleti och pleti. Hon dansar på ett genuskorrekt sätt inför ögonen på en engelsman som pratar så vedervärdigt dålig svenska att han skulle kastas ut ögona bums om vi hade någon form av språktest i det här landet.

Man har precis tagit första näven av de där underbara naturchipsen med smak av vårlök och svartpeppar då det lugn som lagt sig störs abrupt. Då ringer det nämligen på dörren, högt, plågsamt och ihållande. Man sitter kvar i soffan i förhoppningen att de där som ringer på skall lämna dig ifred. Men ringandet håller i sig, och tankar om "dessa djävla Jehovas" varvas med samma funderingar om mormoner och en gnagande oro om Radiotjänsts pejlare arbetar på fredagskvällar...? TV:n dämpas och man tassar ut i hallen, det ringer fortfarande och ringandet avlöses av knackande och bankande. Skuggorna av två personer skymtar i skenet av ytterbelysningen.

Man öppnar dörren och möter den håglösa blicken från en gammal tant med rötterna i någon lokal arbetarekommun och fostrad i rörelsen sedan Unga Örnar. Hon ser så gammal och trött ut att hon definitivt kan ha upplevt Ådalen -31 som vuxen. Bredvid henne står en glåmig gubbe som mycket väl skulle kunna tänkas vara en uttjänt ombudsman ur fackföreningsrörelsen, SAP:s egen motsvarighet till stormtrupperna när det gäller hembesökskampanjer. Det är just en sådan kampanj man har råkat ut för denna kväll då fredagsmyset var upphällt i såväl en ölsejdel som i en chipsskål...

Och så står man där i dörren, och innan man hinner skrika "Inte intresserad!" för att sedan resolut dra igen dörren med ett brak så sitter en vänsterdojja som är fasligt lik Ingvar Carlsson i vägen och svadan tar fart. Det gnälls, det svartmålas och alla alliansregeringens ministrar demoniseras på löpande band - och allt enligt ett väl inarbetat mönster. Den egna politiken hålls det tyst om, och man står där och nickar förstrött i dörrposten medan kvällskylan tränger in i bostaden. Det tar några minuter och sedan är det socialdemokratiska tungotalandet över, man får några små informationshäften och en uppmaning att rösta för förändring i september. Därefter kan man ta sig tillbaka till en fesljummen öl, och skål med chips som tappat fräschören. På TV:n är det nu en semiparetisk byggarbetare känd från TV som mest liknar en zombie i rörelsemönstret som har tagit över efter den rabiata feministen.

Samma händelseutveckling kan vi framöver se hos en miljon svenskar, en miljon svenskar som skall våldsgästas av socialdemokratiska gnällspikar till valarbetare. Dessutom skall vi moderater bete oss lika skändligt och tränga oss på cirka 300.000 väljare. Resulatet av vår gemensamma terror kommer bli milslånga köer till psykiatriska mottagningar och timmar av väntetid i telefon när man som väljare försöker nå jourhavande tjänsteman.

Jag har varit med om hembesökskampanjer minst ett dussin gånger och jag tycker att det är kul och stimulerande - frågan är vad de som jag har besökt verkligen tycker? Det är min uppfattning att just denna efterapning av Obama-kampanjen kanske inte är den bästa för svenska förhållanden. Svensson vill inte bli störd, och vill Svensson veta något om politikens olika val så söker man själv upp information. Det är roligt att gå i polemik med folk man våldsgästar och som spyr på det budskap man försöker sprida, men så är jag ju speciell också... Och ja, mina vanföreställningar om de två sossarna som störde under Let's dance är nog ingen generell bild av de valarbetare sosseriet nu skickar ut. Det är mer min alldeles egna bild av valarbetar-sossen, och den behöver inte vara helt korrekt...

Fru Fågelholk och mannen som håller herrklubbsnäringen under armarna hade just denna dag någon form av kick-off på Södertörns Högskola. Mona och Ibrahim berättade glatt att man från och med nu skall inleda det största politiska samtalet med en miljon väljare. Bra, rent av jättebra säger jag. Detta eftersom jag tror mig veta att folk inte vill bli störda och straffar de som stör om knappt 7 månader genom att välja någon som gav blanka fan i att ringa på just den egna ringklockan mitt i middagen, mitt i nattandet av småbarnen eller mitt i fredagsmyset...

Inga kommentarer: