2010/02/17

NÄR FACKET GRÄVER SIN EGEN GRAV...


Morgonens nära orgasmen-ögonblick kom när prinsessan Leias alter-ego på SvD:s ledarredaktion på ett lustfyllt sätt tog hedern av LO som kampanjmakare. Och när man har läst igenom den rapport om det Kalla Sverige som LO som facklig företrädare för miljoner av svenska arbetare anser sig ha rätt att släppa så vill man ju bara ställa sig och kaskadkräkas på LO-borgens trappa.

Jag är inte med i facket längre, jag tog min pick och mitt pack och drog när Kommunal inte kunde garantera mig att de pengar jag varje månad pumpade in i facket inte skulle kunna komma att användas för kampanjer som hade SAP-support som ambition. En dag som denna, när morgontimmarna har gått åt att sitta och skaka av ilska åt hur enögdheten och vanföreställningar tagit fackföreningsrörelsen som gisslan, så är jag glad att jag lämnade. Samtidigt skäms jag över att jag en gång var med...

Livet är inte svart och vitt, och definitivt inte i politiken heller, men det är ju det som LO vägrar se. Man har groteskt stora skygglappar vid sitt vänstra öga medan det högra ögat är kopplat till en del av hjärnan som omedelbart sätter igång och förvanskar synintrycken och spinner ihop konspirationsteorier och elakheter bara för att det är åt höger man tittar. LO förstår inte att företräda sina medlemmar, man har enbart ambitionen att hålla ett tynande politiskt parti under armarna.

Det var en gång när LO och SAP behövde varandra för att faktiskt tillvarata arbetarnas intressen, och det var under den första hälften av 1900-talet. Men sedan dess har ett symbiotiskt förhållande mer och mer utvecklats till att sosseriet använder sig av fackföreningsrörelsen för att propagera sina politiska budskap utan att ge något vettigt tillbaka. Vem kan glömma hur sossarna i valrörelse efter valrörelse stod på barrikaderna och gapade om att se till att lönerna skulle höjas för välfärdsarbetarna. Vem kan glömma att Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin trots alla ord om aldrig så goda tider svek när Kommunal försökte ta fajten...? Nu blundar samma LO för att deras medlemmar genom politiska beslut faktiskt har fått en trettonde månadslön genom jobbskatteavdraget, och dessa pengar har SAP bestämt sig för att ta tillbaka från folket och LO talar om Alliansen som hjärtlös...

Den dagen då LO klipper navelsträngen till det parti som är beroende av fackets stöd så kommer man kunna se facket som den där kritiska, kämpande och ständigt slitande för sina medlemmars bästa. Fram tills dess är LO inget annat än ett gäng viljelösa mähän som hjärntvättade sprutar ur sig lågvattenmärken till kampanjer närhelst sosseriet så önskar.

En fackföreningsrörelse skall stå upp för sina medlemmars bästa, inte för ett politiskt parti. Fattar inte LO-toppen detta så gräver man sin egen grav då medlemmarna ser en annan verklighet än topparna vid Norra Bantorget. Och känner man inte igen sig så går man någon annanstans där man tycker sig vara hemma. Är det så konstigt att arbetarna lämnar LO i något som påminner om ett lämmeltåg?

2 kommentarer:

robert sa...

Bra skrivet!

Peder sa...

Mona Sahlin upptäckt i ett UFO.

http://grandmasterpeder.se/rapport-fran-mona_287.html