2010/02/07

RECENSION AV RECENSENTEN


Det här med att recensera kollegorna på bloggosfären är väldigt roligt och har av glada tillrop via mail även gjort ett visst avtryck i läsekretsen och bland de som recenserats. Flera är de som har, månne med ett visst sadomasochistiskt drag i den egna personligheten, bett om att få sina alster recenserade trots att de inte finns på Knufflistan. Den ständigt konspirerande Krassman tillhör dessa, och om Krassman själv kan få ur sig en recension av bloggen Tokmoderaten så kommer hans önskningar att uppfyllas.

En som redan haft vänligheten att recensera mitt arbete är Peter Trixe, f.d Sundbybergsmoderat som flydde över gränsen in i frihetens stad, Stockholm. Alla som skriver en recension av undertecknad som uppfyller kvalitetsnormen och därför publiceras kommer med andra ord också få se sina egna ansträngningar rosas eller sågas. När jag är klar med Topp-10 på Knufflistan så kommer därför Trixe få se mig kasta en brinnande Molotov-cocktail rakt in i hans anspråkslösa blogg "Trixes tankar". Men låt mig denna söndag ge Er Trixes recension av Tokmoderaten - Ole Hyvä!

"Fredrik Antonsson, som personen bakom bloggen ”Tokmoderaten” egentligen heter, kallas även ibland för ”Keruben från Sundbyberg”. Troligen är det ett epitet som myntats av Antonssons mamma, eftersom det annars är rätt så svårt att förstå hur detta uttryck fått fotfäste. ”Tokmoderaten” är en skäggig, lönnfet moderat i 40-årsåldern med cendréfärgat hår (påminner mig på något sätt om någon som jag dessvärre inte riktigt klarar av att sätta fingret på…) som gör sin politiska gärning i den sossestyrda Stockholmsförorten Sundbyberg. Att vara aktiv moderat i Sundbyberg kan knappast vara lätt, efter alla turer som varit under de senaste åren med bl a ett porrsurfande oppositionsråd (som tvingades avgå), moderata ”quislingar” som oväntat bytte sida, en ledande moderatpolitiker som på felaktiga grunder beskylldes för både det ena och det andra av TV 4:s ”Nyheterna” och svårigheter att hitta en lämplig arvtagare till tidigare sagda oppositionsrådspost.

”Tokmoderaten” jobbar inom sjukvården. Man skulle därför lätt kunna tro att han skulle känna stark empati och mänsklig värme gentemot alla i samhället. Det är dock inte riktigt sant. Det finns vissa individer han känner allt annat än kärlek för. Mona Sahlin är ett exempel. Ibrahim Baylan ett annat. Thomas Bodström ett tredje. Ja, egentligen allt som har med socialdemokrati att göra har han ett brinnande patos för… Eller emot, snarare sagt.

Fast är socialdemokraten i fråga kvinna, snygg och (gärna) blondin så går ”Tokmoderaten” igång på riktigt. Fast då är det knappast hjärnan som styr, utan en helt annan kroppsdel. Helene Hellmark Knutsson (socialdemokratiskt kommunalråd i Sundbyberg) och Johanna Graf (socialdemokratiskt oppositionsråd i Solna) är bara två av många ”sossebrudar” som ”Tokmoderaten” gärna skulle vilja dela en Angus-hamburgare och en Saku Kuld med till romantiskt tända stearinljus och med en smäktande Depeche Mode-ballad i bakgrunden.

Synth och skam är också två viktiga begrepp som bör associeras med ”Tokmoderaten”. Ju tajtare upbeats, desto bättre. Och ju tajtare rumpa, desto… Ehhh… Nä, vi släpper det… Och går hellre in på att recensera bloggen i stället.

Politisk korrekthet: Man kan väl knappast ens med den godaste vilja i världen påstå att ”Tokmoderaten” skulle vara en ”politiskt korrekt” blogg. Mona Sahlin och hennes kollegor hudflängs – ofta och gärna. Och alla mentala punggrepp är tillåtna – det dryper av förakt mot allt som är rött, grönt eller som på något annat sätt avviker från det som ”Tokmoderaten” gillar. Samtidigt drar sig inte ”Tokmoderaten” från att även kritisera både det parti han själv tillhör och de andra bröderna och systrarna i Alliansen ifall även de gjort något vansinnigt. Betyg: 4 Kommentar: Ibland kan det bli lite väl mycket upprepning av samma saker (som t ex i ”julkalendern” om Mona Sahlin, hennes man och ”den ständige slaven” Ibbe Baylan), men i det stora hela finns här en härlig humor, godmodig ironi och ett stänk av sanning i en salig blandning.

Humor: Joråserrusåattvahettere… Visst finns humorn, när ”Tokmoderaten” väl släpper loss. Ibland känns den lite krystad, ibland lite väl torr och ibland smått unken, men allt som oftast är den underfundig och klurig. Man kan flera gånger skratta gott åt hur ”Tokmoderatens” tankar flänger åt lite olika och oväntade håll, hur han ser saker på ett sätt som kanske inte alla alltid ser och pekar ihärdigt och envist på dråpligheter som den stora massan bara skulle passera utan att ens notera. Betyg: 3 Kommentar: Bra, men skulle kunna vara bättre. I rätt sammanhang funkar humorn, men ibland kan det kännas lite malplacerat.

Språkbruk: Det finns definitivt inget att anmärka på vad gäller ”Tokmoderatens” språkbruk. Ja, ibland kan det slinka med en eller annan svordom och ja, ibland kan det bli ”grepp under bältet”, men sett till det stora hela, så är det inget man chockeras av eller reagerar negativt över. Att det finns en blogg som vågar nämna saker vid deras rätta namn, som inte ”fegar ur” och som vågar ryta till när det behövs rytas till känns definitivt som en frisk fläkt. Språket känns varken krystat eller besserwisser-aktigt. ”Tokmoderaten” skriver från sitt personliga perspektiv, med en personlig touch och ett personligt språk och – det funkar klockrent! Betyg: 5 Kommentar: Ibland småjabbande, ibland rejäla råsopar och ibland ett och annat slag rakt i solar plexus.

Skönhet: Nja… Det finns väl egentligen inget att anmärka på här heller. En standardblogg, helt enkelt. Visst skulle det kunna se snyggare ut, men man är tacksam över att det inte finns dessa rullande banners, ljudfiler eller annat som skulle kunna störa genom att envist pocka på besökarens uppmärksamhet. Att använda sig av en av ”Bloggers” standardmallar och fixa till den med i alla fall några personliga inslag känns bra, men att kalla sidan för ”snygg” vore att ta i. Men jag tror i och för sig inte att ”Tokmoderaten” är ute efter att vinna något skönhetspris för sin bloggsida. Han låter troligen hellre personer som ”Blondinbella” syssla med estetik, smink och pynteri – själv ägnar han hellre sin tid åt att skriva om politik. Betyg: 4 Kommentar: ”Keruben från Sumpan” är som sagt varken någon ”Blondinbella” eller ”Perez Hilton” som tycker att det här med att ha glitter och glamour på bloggen är något som är högprioriterat. Sparsmakat, men helt OK.

Summerar vi betygen, så blir det 16 poäng av 20 möjliga. En mycket bra, intressant och läsvärd bloggsida, men med ”tillväxtpotential”. Inget är ju så bra att det inte kan bli ännu lite bättre. Innehållet är ibland skrämmande likt inläggen i ”Trixes tankar”, trots att dessa två bloggar inte har något som helst med varandra att göra (annat än att båda bloggförfattarna är moderater, har anknytning till Sundbyberg och är hängivna fans av Depeche Mode) och att blogginläggen skrivits nästintill samtidigt på varsitt håll (vilket alltså eliminerar misstanken om att den ene ”snor” influenser och inspiration från den andre."

Tack för ett gediget arbete Trixe, även om betyget 3 på området Humor känns gravt deprimerande för mig. Vill du såga, rosa eller bara vara elak tillbaka så har Du nu chansen - en recension enligt mallen ovan, maila till fredrik.antonsson@moderat.se och du har möjligheten att få dina alster publicerade på den fjärde mest inflytelserika moderata bloggen. Våga och vinn...

1 kommentar:

Johan Westerholm sa...

Em utvärdering från vad jag förstår en man som i Fredrik Antonssons värld likställs med Mona Sahlin, Ibrahim Baylan och Tomas Bodström och det är bara att konstatera, Fredrik Antonsson tillmäter mig en mycket större vikt än vad som är motiverat. Det säger en hel del om hans omdöme i allmänhet och kvaliteten på hans politiska analyser i synnerhet. Nåväl, jag har vinnlagt mig om att vara så saklig som möjligt och här kommer min bedömning av Fredrik Antonssons blogg "Tokmoderaten":

Politisk korrekthet: Antonsson är allt annat än ”politiskt korrekt” på bloggen Tokmoderaten. Han balanserar friskt på satirens slaka lina och inte helt sällan ger han personförföljelsen färg, språk och form. Utan urskiljning. Mona Sahlin och vi andra dras i stoftet så ofta Antonsson kommer åt. Allt är tillåtet bakom Antonssons mörkblå solglasögon. Men.

Samtidigt drar sig inte ”Tokmoderaten” eller hans spökskrivare "högerspöket" från att även kritisera sina egna om de finner skäl till de. Betyg: 3

Kommentar: När Antonsson tappar sin eventuella uppfostran i författarskapets delirium tremens kan hans faibless för personangrepp bli för mycket.

Humor: Ja, om man uppskattar personangrepp, fekalier och förnedring. Visst finns humorn, när ”Tokmoderaten” väl släpper loss och han har, tycker jag, på senare tid balanserat bättre och bättre. Jag känner igen humorn från mässar och gunrum, det finns en uppfriskande ton som de senaste veckorna syns alltmer.

Betyg: 4 Kommentar: En svag fyra. I rätt sammanhang funkar humorn, den har sedan ett par veckor närmat sig en undserfundighet jag kan känna igen vilket motiverar den svaga 4:an. Bara personangrepp och betyget hade blivit 2 eller lägre.

Språkbruk: Utan egentlig anmärkning, ibland kan dock meningarna bli väl långa och dispositionen, med långa stycken, skulle kunna styckas upp mer.

Betyg: 4 Kommentar: bra ordval, varierat språk. Ibland vecklar han in sig i resonemang som det krävs onödig kraft att ta sig ur för att leverera essensen.

Skönhet: En standardblogg i linje med andra (M) bloggar. Den blå tonen går igen men Antonsson får pluspoäng för det breda textfältet och den prydliga side-baren. Anmärkningsvärt är dock att Antonsson låter bannern med försvarsstödet täcka sitt partis logotyp. Men, det kan ligga en underfundighet i detta.

Betyg: 3 Kommentar: En av de prydligare moderata bloggarna. Men den är förutsägbar, inga överasknigar utan Antonsson låter dessa ligga i texten. Ett högre betyg skulle kunna erhållas med något som överraskar läsaren.


Totalpoäng: 14, högre än jag förväntat mig. Jag kommer dock följa upp denna blogg eftersom vissa av betygen avgavs med vissa förbehåll.