Scenen från Fawlty Towers när Basil försöker kommunicera med en klagande kärring som har synpunkter allt och alla är på många sätt snarlik de socialdemokratiska gräsrötternas kamp för att få veta vad kandidaterna till partiledarposten tycker - egentligen. Basil pratar och förklarar på sitt sedvanligt burdusa sätt, men kärringen hör ingenting eftersom hon har stängt av hörapparaten för att spara batterier. Hon ser ingenting, för glasögonen är uppe i pannan. Basil konstaterar att hans gäst är "deaf, mad and blind..."
Samma bild tror jag socialdemokraterna har av sina toppkandidater denna morgon, döva, blinda och spritt språngande galna. För när en tidning, förvisso den blåfärgade SvD, frågar vad de tycker om olika sakfrågor där partiet har en linje men ändå är splittrat i grunden bland olika aspiranterna. Likt de tre aporna sitter fem av de sex toppkandidaterna och begär att de som skall välja ledare även klarar av att läsa deras tankar och grubblerier. Bara Lena Sommestad visar prov på en öppenhet som socialdemokratin måste anamma för att framstå som något annat än ett toppstyrt elitiskt parti där sosse-adeln håller varandra under armarna.
Hade det handlat om något annat parti än SAP så hade inte tystnaden varit lika besvärande, eftersom man i de flesta andra fallen vet vad partiet står i olika frågor, vad partiet tycker och tänker och därmed också partiledaren som partiets galjonsfigur. I fallet med sosseriet vet vi att man gick till val på en politik som stora delar av de tidigare väljarna ratade och som inte ens den egna partiledaren såhär i efterhand visade sig tro på.
Vi kan genom olika tidningsartiklar läsa oss till att Veronica Palm hatar RUT, som Mikael Damberg tycker om litegrann och just skillnaderna i synen på den politik det gamla statsbärande partiet skall driva inför valet 2014. Känslan av förakt mot de som vill veta är slående när bara en av sex kandidater tycker att det vore bra ifall väljarna redan innan får veta vilken riktning socialdemokratin kommer att ta om just han eller hon blir vald. Eller kommer vi återigen få uppleva en socialdemokrati som har en ledare som tvingas föra en politik i partiets namn som han eller hon inte tror på? Det låter ju onekligen som ett framgångsrecept inför en framtid som i bästa fall kan ses som en solnedgång, med en nykter beskrivning som ett nattmörker och i "worst-case"-scenariot är en kall, mörk natt med månförmörkelse...
5 kommentarer:
Varför finns inte jag med som kandidat att leda sosseriet? Jag är numera officiellt sur på dig till bättring sker!
Ojdå. Blir du gladare ifall jag berättar att jag är fullt och fast övertygad om att du i egen hög person skulle bli än mycket bättre partiledare än de där som SvD försökte få att tala...?
Det var ju därför jag inte lyfte fram dig, för att SvD inte har sett din storhet.
Oh, du ödmjuke vän jag förstår din ställningstagande. Jag lovar en Öl den 25. Se det inte som muta utan mer som uppmuntran :)
Alla moderater borde läsa Per T Ohlssons insiktsfulla krönika i dagens SDS.
http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1383371/Malliansen.html
V
"Bara Lena Sommestad visar prov på en öppenhet som socialdemokratin måste anamma för att framstå som något annat än ett toppstyrt elitiskt parti där sosse-adeln håller varandra under armarna. "
Vad ska moderaterna göra för att undgå exakt samma öde - efter bara en bråkdel av regeringstiden? Politrukerna är desamma oavsett vilket parti de säger sig representera.
Skicka en kommentar