"Den här sidan är inte godkänd av Monica Green själv. Den är nu anmäld till Facebook och jag föreslår att den som skapat sidan stänger ner den. Finns det funderingar kontakta mig. MVH / Kristian Krassman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen!"
Texten ovan finns i en diskussionstråd på Facebook-gruppen "Vi som vill ha Monica Green som ny partiledare (S)", och helt plötsligt förstår iallafall jag att alla de där andra otaliga grupperna som under valrörelsen hyllade Mona Sahlin eller någon annan kandidat ur det röda laget måste ha haft ledaren eller kandidaten som dold administratör. Gruppen som nu öppet lobbar för Lena Sommestad som ny partiledare måste ju ha Lena Sommestad som den som drar i trådarna. Denna slutsats är enkel att dra eftersom eftersom det i den socialdemokratiska riksdagsgruppens värld är så att alla lobby-grupper och uppskattande sidor tydligen måste finnas ett godkännande från den som hyllas bör.
Det finns några till, förmodligen elaka människor, som tycker att "Vi som vill ha Monica Green som ny partiledare (S)" handlar om mobbing och tasksparkar mot en enskild riksdagsledamot - men frågan är då vem som mobbar? De som verkligen lyfter fram Monica Green som kandidat av ett eller annat skäl eller de i hennes eget lag som tycker att stödet för henne är "mobbing"? Jag tycker det hela säger rätt mycket om inställningen till Monica Green i hennes eget parti, där det är fritt fram att stötta Nuder, Österberg, Sommestad med flera men där man inte kan ta hennes namn på allvar...?
Häromdagen hade SvD en sådan där nätundersökning där läsarna fick tycka till om vem man ville se som ny partiordförande i sosseriet. Där och då började jag förstå att jag förmodligen inte var ensam om att tycka att Monica Green skulle vara en mycket lämplig kandidat för att ta partiet vidare. I undersökningen hade nämligen alternativet "någon annan" klart mest röster, hela 28% medan den av de namngivna - Lena Sommestad - hade 20%. I kombination med min egen seriösa undersökning i spalten till höger är det lätt att dra slutsatsen att denna "någon annan" är Monica Green.
Någon person kanske kommer att påtala att Anders Borg också ligger bar till i min undersökning, men skulle någon fråga Borg så är jag säkert på att svaret skulle bli "Nej! Över min döda kropp..." och det "nejet" tror jag man kan lita på till skillnad från Nuders dito.
En väldigt viktig uppgift för den tillträdande partiordföranden blir att fortsätta att se till att sosseriet fortsätter att ha en monopol-ställning i det politiska nyhetsflödet, och här finns ingen - absolut ingen - i socialdemokratins led som skulle vara bättre lämpad än Monica Green.
"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" skriver Monica Green för lite mer än en vecka sedan på Expressen. Denna gång var udden riktad mot Margareta Winberg som enligt Monica hade det sällsynt dåliga omdömet att vilja se en man och Pär Nuder som partiledare. Monica Green skapar rubriker, Monica Green väljer att blunda för hur det gick när man senast "kvoterade" in en kvinna som ledare, eller är en gång ingen gång i Monicas värld...?
I artikeln rabblar Monica Green upp massor med namn på kvinnor som skulle göra sig bra som ny s-ledare men med en sällan skådad ödmjukhet och en självutplånande förmåga väljer hon at inte nämna sig själv. Det är ju så typiskt sossigt det där, inte vilja lyfta sig själv, tacka nej eller svara i floskler när man blir påflugen av media med frågan om man ändå inte är en kandidat. Monica borde veta att hon har stort stöd, och att hon framstår som en levande, vital och spontan kraft där till exempel Lena Sommestad framstår som halvdöd, grå och inbunden. Monica vet att det finns många som vill ha henne men hon låtsas inte om det...
Varför lipade Göran Hägglund åt Monica Green i kammaren till exempel - som Monica Green är bergfast övertygad om? Jo, för att KD-ledaren använde psykologisk krigföring för att slå mot den enda personen i sosseriets led som skulle kunna bli ett hot mot Alliansen 2014.
Monica Green är en kvinna som hittar nya vägar för att nå ut till väljarna. Förslaget om att se till att staten ger de hemlösa varsin smartphone är lika genialiskt som ogenomtänkt när det handlar om prioriteringar i vad som kan anses vara viktigt för de som lever på gatorna i snö, kyla och annan misär. Monica Green hittar lösningen på det problem som ingen annan ser - en väl så viktig ansledning till varför Monica skulle göra sig bra som ny partiordförande i ett parti där ingen vill se någon kris eller någon förnyelse.
Mona Sahlin bör få ett erkännande om att hennes arbete i HBT-frågan gett henne respekt långt utanför de egna leden, något vi kunde höra till leda när Mona avtackades i Riksdagen. Monica Green tar ett sjumilakliv till när det kommer till frågor som gäller sex- och samlevnad. Monica vågar lyfta på lakanet när en bror och syster ligger och kelar med varandra utan att för den skull bli upprörd. "Om syskon får barn tillsammans riskerar ju det barnet att få genetiska defekter, och det vill man absolut inte. Men numera kan man ju ha sex utan att få barn" och Monica träffar mitt i prick. Varför skall samhället vifta med sina moraliska pekpinnar till höger och vänster? Varför skall det vara förbjudet att sätta på sin söta lillasyster om hon är med på noterna om man samtidigt tar ansvar för att skydda varandra från graviditeten och de genetiskt defekta avkommorna som kan bli resultatet...?
Monica Green har även visat förmågan att se sina politiska motståndare för vad de är och vad de vill. När den förre kommunikationschefen på M, Pär Henriksson, raljerade lite om att den undersköna ledarskribenten på Aftonbladet, Katrin Kieolos, skulle vara en bra rekrytering för oss gick Monica igång på allvar och skrev sanningen om oss Moderater på sin blogg. "Det är märkligt med moderater, de tror att deras politiska budskap ska säljas som om det vore samma sak som tandkräm, läsk eller schampo. Eller också är det inte märkligt, med den människosynen de har om att det är bra med större skillnad, ser de nog politik som vilken vara som helst. Hur ska de annars förklaras att de försökte köpa socialdemokraten Katrine Kielos."
Monica Green sticker ut, Monica Green får media när ingen annan lyckas få media och Monica Green är lika oförutsägbar som vädret på Falklandsöarna. Monica Green är mitt namn om jag skulle få tycka till i spelet om ny sosse-ledare. Med Monica Green kommer svensk politik att bli spänannde och rolig som aldrig förr, och jag tycker genuint synd om Monica som trycks tillbaka av sina egna, som mobbar henne och som anser att en Facebook-grupp till stöd för henne är ett hån och ett skämt.
Det finns faktiskt dom som vågar stå upp för Monica, och jag är en av dom. Stå upp du med!
Texten ovan finns i en diskussionstråd på Facebook-gruppen "Vi som vill ha Monica Green som ny partiledare (S)", och helt plötsligt förstår iallafall jag att alla de där andra otaliga grupperna som under valrörelsen hyllade Mona Sahlin eller någon annan kandidat ur det röda laget måste ha haft ledaren eller kandidaten som dold administratör. Gruppen som nu öppet lobbar för Lena Sommestad som ny partiledare måste ju ha Lena Sommestad som den som drar i trådarna. Denna slutsats är enkel att dra eftersom eftersom det i den socialdemokratiska riksdagsgruppens värld är så att alla lobby-grupper och uppskattande sidor tydligen måste finnas ett godkännande från den som hyllas bör.
Det finns några till, förmodligen elaka människor, som tycker att "Vi som vill ha Monica Green som ny partiledare (S)" handlar om mobbing och tasksparkar mot en enskild riksdagsledamot - men frågan är då vem som mobbar? De som verkligen lyfter fram Monica Green som kandidat av ett eller annat skäl eller de i hennes eget lag som tycker att stödet för henne är "mobbing"? Jag tycker det hela säger rätt mycket om inställningen till Monica Green i hennes eget parti, där det är fritt fram att stötta Nuder, Österberg, Sommestad med flera men där man inte kan ta hennes namn på allvar...?
Häromdagen hade SvD en sådan där nätundersökning där läsarna fick tycka till om vem man ville se som ny partiordförande i sosseriet. Där och då började jag förstå att jag förmodligen inte var ensam om att tycka att Monica Green skulle vara en mycket lämplig kandidat för att ta partiet vidare. I undersökningen hade nämligen alternativet "någon annan" klart mest röster, hela 28% medan den av de namngivna - Lena Sommestad - hade 20%. I kombination med min egen seriösa undersökning i spalten till höger är det lätt att dra slutsatsen att denna "någon annan" är Monica Green.
Någon person kanske kommer att påtala att Anders Borg också ligger bar till i min undersökning, men skulle någon fråga Borg så är jag säkert på att svaret skulle bli "Nej! Över min döda kropp..." och det "nejet" tror jag man kan lita på till skillnad från Nuders dito.
En väldigt viktig uppgift för den tillträdande partiordföranden blir att fortsätta att se till att sosseriet fortsätter att ha en monopol-ställning i det politiska nyhetsflödet, och här finns ingen - absolut ingen - i socialdemokratins led som skulle vara bättre lämpad än Monica Green.
"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" skriver Monica Green för lite mer än en vecka sedan på Expressen. Denna gång var udden riktad mot Margareta Winberg som enligt Monica hade det sällsynt dåliga omdömet att vilja se en man och Pär Nuder som partiledare. Monica Green skapar rubriker, Monica Green väljer att blunda för hur det gick när man senast "kvoterade" in en kvinna som ledare, eller är en gång ingen gång i Monicas värld...?
I artikeln rabblar Monica Green upp massor med namn på kvinnor som skulle göra sig bra som ny s-ledare men med en sällan skådad ödmjukhet och en självutplånande förmåga väljer hon at inte nämna sig själv. Det är ju så typiskt sossigt det där, inte vilja lyfta sig själv, tacka nej eller svara i floskler när man blir påflugen av media med frågan om man ändå inte är en kandidat. Monica borde veta att hon har stort stöd, och att hon framstår som en levande, vital och spontan kraft där till exempel Lena Sommestad framstår som halvdöd, grå och inbunden. Monica vet att det finns många som vill ha henne men hon låtsas inte om det...
Varför lipade Göran Hägglund åt Monica Green i kammaren till exempel - som Monica Green är bergfast övertygad om? Jo, för att KD-ledaren använde psykologisk krigföring för att slå mot den enda personen i sosseriets led som skulle kunna bli ett hot mot Alliansen 2014.
Monica Green är en kvinna som hittar nya vägar för att nå ut till väljarna. Förslaget om att se till att staten ger de hemlösa varsin smartphone är lika genialiskt som ogenomtänkt när det handlar om prioriteringar i vad som kan anses vara viktigt för de som lever på gatorna i snö, kyla och annan misär. Monica Green hittar lösningen på det problem som ingen annan ser - en väl så viktig ansledning till varför Monica skulle göra sig bra som ny partiordförande i ett parti där ingen vill se någon kris eller någon förnyelse.
Mona Sahlin bör få ett erkännande om att hennes arbete i HBT-frågan gett henne respekt långt utanför de egna leden, något vi kunde höra till leda när Mona avtackades i Riksdagen. Monica Green tar ett sjumilakliv till när det kommer till frågor som gäller sex- och samlevnad. Monica vågar lyfta på lakanet när en bror och syster ligger och kelar med varandra utan att för den skull bli upprörd. "Om syskon får barn tillsammans riskerar ju det barnet att få genetiska defekter, och det vill man absolut inte. Men numera kan man ju ha sex utan att få barn" och Monica träffar mitt i prick. Varför skall samhället vifta med sina moraliska pekpinnar till höger och vänster? Varför skall det vara förbjudet att sätta på sin söta lillasyster om hon är med på noterna om man samtidigt tar ansvar för att skydda varandra från graviditeten och de genetiskt defekta avkommorna som kan bli resultatet...?
Monica Green har även visat förmågan att se sina politiska motståndare för vad de är och vad de vill. När den förre kommunikationschefen på M, Pär Henriksson, raljerade lite om att den undersköna ledarskribenten på Aftonbladet, Katrin Kieolos, skulle vara en bra rekrytering för oss gick Monica igång på allvar och skrev sanningen om oss Moderater på sin blogg. "Det är märkligt med moderater, de tror att deras politiska budskap ska säljas som om det vore samma sak som tandkräm, läsk eller schampo. Eller också är det inte märkligt, med den människosynen de har om att det är bra med större skillnad, ser de nog politik som vilken vara som helst. Hur ska de annars förklaras att de försökte köpa socialdemokraten Katrine Kielos."
Monica Green sticker ut, Monica Green får media när ingen annan lyckas få media och Monica Green är lika oförutsägbar som vädret på Falklandsöarna. Monica Green är mitt namn om jag skulle få tycka till i spelet om ny sosse-ledare. Med Monica Green kommer svensk politik att bli spänannde och rolig som aldrig förr, och jag tycker genuint synd om Monica som trycks tillbaka av sina egna, som mobbar henne och som anser att en Facebook-grupp till stöd för henne är ett hån och ett skämt.
Det finns faktiskt dom som vågar stå upp för Monica, och jag är en av dom. Stå upp du med!
Länkar: AB
Inlägg
2 kommentarer:
Kanske sparar sosseriet detta ess i rockärmen för att plocka fram om det blir ännu värre? Kanske efter en övergångsperiod med leif per nuder österberg/ros.
Tror du inte att sosseriet har en legion av tänkare anställda för att sitta och fundera ut bästa straegi...och har haft i flera år.
Mycket intressant och användbar artikel. Tack.
Skicka en kommentar