NÄTROTSGÖDSEL...

Jamenkäranåndå!?

Här skriver man - eller för att erkänna direkt kopierar, klistrar in och reviderar - ett blogginlägg som i all sitt tydliga berättande om ett annat partis vedermödor helt glömmer bort att man minsann sitter rätt djupt i skiten själv. Det var den första tanken som slog mig när jag läste Johan Westerholms förvisso rätt så insiktsfulla berättelse om den jobbiga tid som ligger framför Centerpartiet. Westerholm kastar sig över ett lidande parti som söker med ljus och lykta efter framgångens nyckel, samtidigt som Westerholms eget parti självmant tycks dra på sig den där ögonbindeln som alla dödsdömda erbjuds...

Att vara fräck nog att sno Westerholms text hade jag inga problem med eftersom den röde bloggaren hade börjat kasta bautastenar i ett litet glashus. Att snabbt revidera Westerholms text och flytta fokus från ett parti i kris till ett annat var inga problem alls, eftersom Westerholm sin vana trogen hade gjort ett gediget arbete. Allt jag ville göra var att påminna sosseriet om att man inte har någon ledning, ingen politik, inget förtroende från väljarna - man har ingenting alls överhuvudtaget. Att i det läget göra som Westerholm, och för den delen även den lille Björn Fridén-wanna-be:n Viktor Tullgren, och börja skjuta in sig på någon annan gav mig en äcklig bismak i käften.

Jag gjorde om, jag skapade och jag skickade över min skapelse till en av de mest respektingivande Center-bloggarna Per Ankersjö som ett gästblogginlägg i en fråga som kändes aktuell. Jag gjorde inga som helst anspråk på att tänka åt vare sig Per eller Centerpartiet - allt jag ville var att sparka tillbaka på de som sparkar när de borde be om nåd. Resultatet blev, om jag får vara lite självgod, närmast magiskt och det kan man naturligtvis tacka Westerholm för...

Men sossarna skulle inte vara sossar om man inte började analysera varför en moderat bloggar hos en centerpartist om socialdemokraterna. Helt plötsligt började det dras växlar på något som bara var den mest genuina formen av hämnd i kombination med ett ivrigt saltande i sossarnas öppna sår. Nätrötterna började sin vana trogen skapa sin egen historia, något som stämmer bättre in i deras parallella verklighet där man kan glömma de egna problemen om man snackar om någon annans problem. Westerholm blev löjlig, och på Alliansfritt följde Tullgren upp med något som faktiskt var ännu lite löjligare.

De gick till attack för att jag hade den sällsynt dåliga smaken att använda deras egna ord för att måla upp bilden av deras parti som låg väldigt nära den gängse uppfattningen bland väljarkåren i stort. De gick till anfall för att Per Ankersjö tyckte att hans blogg var ett bra forum för en bredsida mot ett parti som ingenting har kvar...

Westerholm försöker dessutom få det till att jag måste använda hans teknik för förolämpande för att lyckas med mitt förolämpande. Man behöver inte ens läsa mellan raderna för att se hans påhopp, där det görs gällande att jag likt min före detta partisekretare Schlingmann, kopierar sossar för att bli framgångsrika. "Till att råga på allt klarar han inte heller att förolämpa på egna ben utan han måste i sann Schlingmannsk anda triangulera de oförskämdheter som kommer från socialdemokratiskt- eller vänsterhåll". Om det luktade lätt illa tidigare, så börjar det lukta skit när Westerholm lättar på trycket.

Okej Johan Westerholm, du kan få en förolämpning som inte andas något som du eller någon annan nätrot trots ert eviga skitkastande aldrig har använt som förolämpning förut. Jag kan när jag vill, men igår ville jag bara visa att sossarna som företeelse är helt absurda. Idag väljar jag att förolämpa Westerholm på ett sätt som inte kan anklagas för att vara ett plagiat.

Johan Westerholm är en bajskorv...