BODSTRÖMS BOK - LÖSRYCKTA STYCKEN...

... och nej, det går inte att ladda upp någon bild just nu - blogger-strul igen.

Thomas Bodström är på väg hem från Massachusetts, USA och det där munkcaféet där han enligt trovärdiga källor har gömt sig från en alldeles för krävande familj - en familj han gjorde sitt bästa för att slipa umgås för mycket med hemma i Sverige. För var det inte politiken så var det styrelsearbete hos riskkapitalisterna i Pysslingen, och handlade det inte om att sitta på juristbyrån och leka feminist med Claes Borgström så var det en kväll på kammaren för att skriva en dålig deckare. Bodström var socialdemokratins affischnamn som den hunk han är, problemet för sosseriet var att han ville vara så mycket, mycket mer...

Thomas Bodström har alltså tillbringat tiden i USA med att skriva en bok om myglet i sitt eget parti, om falskspelandet och maktstriderna - Bodström lovar att berätta allt, men Håkan Juholt är trots det inte nervös eftersom Bodström "är känd för sitt goda omdöme". Juholt säger att han och Bodström respekterar varandra, frågan är hur mycket av den respekten som finns kvar när Juholt har lyssnat klart på ljudboks-versionen av "Inifrån - Makten, Myglet, Politiken"?

Jag har som den politiska bloggare av rang som jag trots allt utvecklats till fått ett antal PDF-filer skickade till mig från en för mig okänd gmail-adress. Det skulle kunna vara en läcka på förlaget, det skulle kunna vara Bodström själv som vill att Juholt skall bli nervös - PDF-filerna innehåller texter som jag bara måste tro att de kommer från boken "Inifrån". Det är avslöjande texter, det är berättelser som säger det mesta om hur en mustaschprydd man från Oskarshamn blev "Rörelsens" egen lilla Loke redan under valrörelsen 2010 för att trygga sin framtida politiska karriär.

Så varsågoda läsare - några stycken som jag inbillar mig kommer från inifrån boken "Inifrån", av och med Thomas Bodström.


"Så skulle de ta kort, alla partiledarna. Spänningen låg i luften, Mona och Maud sminkades så gott det gick medan Maria Wetterstrand ansågs duga som hon var. Då dök han upp som gubben ur lådan, den där Juholt - och han hade ett paket till Mona som han prompt skulle leverera innan fotot skulle tas. Mona ville inte öppna pakatet där och då, men Juholt insisterade.

Problemet med Mona är ju att hon är för snäll, och det var hon den här gången också, så hon öppnade paketet och i den låg det en röd, fin Louis Vuitton-väska värd en omsorgsarbetares månadslön ungefär. Mona visste inte inte riktigt hur hon skulle bete sig, men hon sade tack och lämnade väskan därhän när hon skyndade till soffan för fotografering. Mona och Reinfeldt satte sig ner i soffan, Peter Eriksson tog snabbt som tusan stolen bredvid Mona och Björklund gjorde samma sak när inte Maud ville sitta, hon hade tydligen hemoroijder.

Fotografen domderade när Juholt tassade in och slängde fram den röda Louis Vuitton-väskan så att den landade precis vid Monas fötter. Mona hann inte reagera, överklasskassen fanns där i blickfånget när blixtrandet började och jag förstod precis vad som var i görningen. När Håkan Juholt, en av Monas främsta kritiker, dök upp och langade fram väskan visste jag att det var en kupp på gång. Men han var pricksäker Håkan, och han visste precis vad resultatet skulle bli. Gud vad jag hatar Håkan...."


"P3 Nyheter? Visst är det radio tänkte jag när de där journalisterna var på ingång medan jag satt där och åt de där kakorna med vallmofrön som Håkan Juholt prompt ville att jag skulle mumsa i mig. Han var riktigt tjatig, Håkan, och det var så fruktansvärt mycket vallmofrön på kakorna att hela käften kändes som ett fågelbord. När sista kakan var uppäten sprang Håkan iväg för att möta radiojournalisterna medan jag gick upp till rummet.

Döm om min förvåning när det inte bara var radiofolk. Det var TV-kameror och det var en ful sjuksköterska som gjorde entré på mitt tjänsterum. Det såg nästan ut som om Håkan puttade in allihopa i rummet samtidigt som han lämnade över en liten lapp och några provrör till den där fula sjuksköterskan. Håkan lämnade rummet precis innan de började filma och jag glömmer aldrig hans kommentar, en kommentar som fick mig att förstå att jag var tvungen att tacka nej till något jag satgt ja till - till drogtestet. Håkan frågade med ett hånflin på läpparna "Visst var kakorna goda? Alla 37...?".

Jag började svettas, jag förstod att han ville sätta dit mig som knarkare och jag kunde bara inte låta detta ske. Bättre då att tacka nej och framstå som skyldig än att vara skyldig men ändå oskyldig. Jag framstod som en fegis, som en idiot, som en junkie - och allt var Håkan Juholts fel, Gud vad jag hatar Håkan..."


"Det ringde i mobilen när jag var på väg hem, det var frugan som ringde. Hon kvittrade som en lärka trots att valrörelsen gjorde att vi nästan aldrig hade tid för varandra, men det har vi ju aldrig ändå förresten. Jag skulle köpa Gevalia, för vi hade oväntat besök fick jag höra men hon ville inte säga vem det var. Jag gissade på att det var Bosse Sahlin som ville ha hjälp med tipsraden inför helgen så jag köpte några arraksbollar och ett gäng punschpraliner till kaffet för att helgardera mig.

Väl hemma möttes jag av en syn jag aldrig kommer att glömma. Vid köksbordet satt Håkan Juholt, och han hade lagt upp flygbiljetter för hela familjen till Boston i USA. Frugan var så lycklig, barnen höll redan på att packa för det var i morgon resan skulle bli av. Juholt satt där och log medan han berättade att det var han som tyckte att "vi" behövde rekognosera inför flytten i höst. Själv blev jag förtvivlad, jag såg rubrikerna framför mig - om svek, om flykt, ocm att överge kompisen Mona när jag behövdes som bäst.

Jag ville inte resa, men frugan ställde mig inför ett ultimatum - och Håkan satt och flinade. Jag berättade om mina farhågor om vad media skulle skriva, vad den där vidriga fetknoppen till moderatbloggare skulle krysta ur sig för elakheter men Håkan lovade hantera media åt mig. "Gå och packa Thomas" bräkte han ur sig på sin sjungande småländska. "Imorgon åker ni till Amerikat och jag hanterar media åt dig. Tack och hej!" men innan dörren slog igen hörde jag honom säga i den mobil han knappat på ett tag: "Tjenare Niklas Svensson, Juholt här. Jag har ett scoop åt dig...". Gud vad jag hatar Håkan..."


"Det var dags för partiledardebatt mellan Mona och Reinfeldt och jag fanns där i kulisserna som moraliskt stöd åt Mona. Hon brukade alltid vara nervös och hispig inför sina TV-framträdanden, så också denna gång. Det stod en kanna vatten på bordet där vi satt och laddade upp innan sändning, och hon svepte den snabbt - och verkade bli lugn, alldeles för lugn...

Mona slank iväg för att tömma blåsan, och jag tyckte mig inte känna igen henne. Hon hade en släpig gång, ett släpigt - ännu släpigare än vanligt - tal och hon verkade nästan drogad när hon tog kurs på damernas. Jag gick till herrarnas för att fylla på kannan med friskt vatten, Mona skulle nog vilja ha mer. Jag ställde kannan på bordet, vände mig om för att säga några väl valda ord till Stefan Stern och i bakgrunden kommer en närmast apatisk Mona gåendes mot bordet och kannan. Jag vänder mig om och ser Håkan hälla ett vitt pulver i vattnet, och det syns att han inte alls är bekväm med att upptäckas.

Jag frågar vad han håller på med, och svaret är ovanligt ärligt för att komma från Håkan - "Jag häller valium i Monas vatten. Du vet ju hur speedad och nervig hon är innan TV-sändningarna?" kläcker han ur sig innan han smyger iväg och jag tappar nästan hakan. Här har vi ordföranden i försvarsutskottet som drogar vår gemensamma chef innan en TV-debatt, och som förmodligen redan har sänkt henne mer än tillräckligt redan med den där första kannan av valium-preppat vatten. Hur tusen skall Mona kunna leverera då? Det är ju jobbigt i vanliga fall, hur blir det då nu? Gud vad jag hatar Håkan..."


Det var fyra utvalda stycken ur en PDF-fil som jag inbillar mig innehåller Thomas Bodströms försök att få Nobels litteraturpris - "Inifrån". Naturligtvis kan jag inte gå i god för att det är så, att det som skrivits till mig är sant eller osant men jag tycker och tror att det här mycket väl kan vara Bodströms bild av en maktkamp full av myglande och underminerande. En maktkamp där en aktör redan från början visste hur han skulle knäcka motståndet. Inte undra på att Bodström kanske hatar Juholt...

Länkar: AB, Expr
Bloggar: Westerholm, Högberg